Nu börjar lönekampen

Nya krav ställs på såväl förtroendevalda som medlemmar när löner och förhandlingar blir alltmer individuella. Ännu är årets avtal för nytt för att några fackliga förhandlingsstrategier ska vara klara. Men i Halland är informationen om den nya förhandlingsordningen i full gång.

De förtroendevalda i Vårdförbundets lokala avdelningar är positivt inställda till att lönesamtal ska äga rum på arbetsplatserna, visar en rundringning som Vårdfacket har gjort. »På så vis blir lönesättningen tydlig«, anser många. Finns det någon oro för hur det ska fungera gäller den snarast arbetsgivarens beredskap för att låta första linjens chefer förfoga över lönesättningen.

Några häftiga medlemsreaktioner har inte nått avdelningarna, även om det på en del håll funderas över hur det ska gå att själv föra lönesamtal med sin chef. Siffran två procent har upprört till en början, men de senaste årens relativt goda löneutveckling ger hopp om att marknadskrafterna ska fortsätta att driva upp lönerna. I maj sätter de flesta avdelningarna i gång med utbildningsdagar och informationsmöten för sina fackliga företrädare. Avdelningen i Halland har redan satt i gång.

Löneökningar på 24 procent
Samma dag som det står i den lokala nyhetstidningen att länssjukvården i Halland dras med ett underskott på 75 miljoner kronor informerar Vårdförbundets lokala avdelning nyvalda fackliga företrädare om avtalet.

Lönerna bland medlemmarna i Halland har ökat med i genomsnitt 24 procent under de senaste fem åren. Inför nästa avtalsperiod hoppas man på fortsatt draghjälp från marknadskrafterna. Kanske kan bristen på sjuksköterskor få upp lönerna till en anständig nivå. Även om, som någon påpekar, det borde vara kompetensen och inte bristen som avgör löneutvecklingen.

Monica Hansson är ordförande i Hallands lokala avdelning. Hon informerar företrädarna om avtalet och säger att det är nödvändigt att lämna den kollektiva lönesättningen för den individuella. »Vi måste komma ifrån synen på sjuksköterskan som utbytbar.« Men lönesystemet väcker fortfarande reaktioner. Richard Englund, sjuksköterska i ambulans i Halmstad, invänder mot en helt och hållet individuell lönesättning. Han har pejlat lite, säger han, och kommit fram till att kanske 10–15 procent av lönen ska baseras på hur man utför sina arbetsuppgifter. En åsikt som stämmer väl med den modell för lönesättning som avdelningen har tagit fram. Hallandsmodellen – principer för lönepolitiskt arbete. I den slås fast att basen i lönesättningen bör utgöras av en lägsta lönenivå fastställd på så objektiva grunder som möjligt. En mindre del av lönen bör differentieras efter vad den enskilde har för kompetens, utbildning eller arbetsuppgifter och en ännu lite mindre bör bero på hur den enskilde utför sina arbetsuppgifter.

Erfarenhet ska betala sig heter det. Företrädarna ifrågasätter om det verkligen gör det. Många med lång erfarenhet upplever att nyutbildade sjuksköterskor anställs till en högre lön än vad de själva har. Här och var sjuder missnöjet över och sjuksköterskor med flera års erfarenhet säger upp sig.

Nu gäller det att sluta gnälla
På företrädarmötet försöker Monica Hansson att skapa en anda av optimism. Nu gäller det att ta nya tag, stoppa undan »offermentaliteten« och sluta gnälla.
Det centrala avtalet är en ram, det är i den lokala organisationen som lönerna avgörs. Lönen bör helst sättas så nära den anställda som möjligt, säger Monica Hansson.

– Arbetsgivaren lågprioriterar utvecklingssamtalen, invänder Richard Englund.

– Det är ingen på skolorna som vet vad vi gör, tillägger Maria Schibli, skolsköterska i Laholm.

– Vi är på flera olika skolor och samarbetar med flera olika rektorer. Jag vet inte vem som är min närmaste chef.

Flera av företrädarna är skeptiska till arbetsgivarens förmåga att sätta rättvisa löner. Det är inte första linjens chefer som har löneverktyget i sin hand, enligt deras erfarenhet. Kommer de att få det ens med det nya avtalet som slutits med Kommunförbundet? frågar de sig.

Erfarenhet räknas inte
– Erfarenhet räknas inte, det är mest kliniköverskridande projekt som belönas. Arbetsgivaren har brist på kunskap och brist på ödmjukhet inför dem som har det, hävdar Anette Blomqvist-Hansson, dialyssjuksköterska i Halmstad.

En lätt uppgiven stämning sprider sig. Hur ska de fackliga representanterna få arbetsgivarnas öra? Hur ska de nå fram med vad de kan och vad de vill? »Vi måste hitta det positiva«, understryker Monica Hansson igen och får till svar att ledarskapet inom sjukvården är förlegat. Må så vara, svarar hon, men nyligen har alla chefer i Hallands landsting fått tre dagars utbildning i målformulering och lönesättning. En lönesättning som dessutom stämmer med den lönepolitik som Vårdförbundet har.

Av de två avtal som har slutits är det avtalet med Kommunförbundet som kallas visionärt och framåtsyftande av Vårdförbundets ordförande Eva Fernvall. Att alla anställda ska ha ett lönesamtal med sin närmaste chef är en modell som Landstingsförbundet inte vågade sig på. Men även om det traditionella förhandlingssättet består ett tag till i landstingen betyder det inte att det inte går att utveckla nya sätt att tänka.

På Halmstads sjukhus öron-näsa-halsavdelning har avdelningschefen Marianne Larsson sedan några år tillbaka regelbundna medarbetarsamtal med sin personal. Där har de anställda möjlighet att tala om vad de gör och vad de anser sig vara värda. Visserligen är det klinikens verksamhetschef som fattar beslut om lönerna, men det sker efter samråd med avdelningschefen.

– Verksamhetschefen har ju den övergripande blicken så det är nog bra att kommunicera med honom. Men jag skulle inte säga nej om det beslutades att jag skulle ha det fulla budgetansvaret.

Susanne Axelsson och Britt-Inger Tullgren, samordnare för sjukhusets fackliga företrädare, har samlat några av sjuksköterskorna på avdelningen för att informera om avtalet. Arbetsgivaren här är lyhörd och lyssnar på oss som kommer från Vårdförbundet, säger samordnarna. Synen på lön och vilka lönekriterier som ska gälla har kunnat diskuteras på arbetstid, och nu ska cheferna gå på kurs och lära sig lönesättning enligt Hallandsavdelningens modell.

Börjar vi titta snett på varandra?
På avdelningen har förts många diskussioner om individuella löner. Sjuksköterskor utan »högskolepoäng« men med lång erfarenhet har inte känt sig uppskattade. Även om också de har fått högre löner den senaste tiden. För de har inte stillasittande accepterat att nyutexaminerade sjuksköterskor anställts till en betydligt högre lön. När inte ålder och anställningstid längre avgör lönen, blir frågan vad det i stället är ständigt aktuell. Omvårdnadskurser, handledningsutbildningar, kliniköverskridande projekt, extra uppdrag, utveckling av verksamheten. Det är mycket som spelar in när arbetsgivaren sätter lön och det ska betala sig att visa framfötterna.

Men om man inte är bra på att tala om vad man kan då?

– Vi har aldrig lärt oss att tala om att vi är duktiga, säger sjuksköterskorna på öron-näsa-halsavdelningen.

Individuell lönesättning har de praktiserat i tre, fyra år nu och det har varit positivt, säger Marianne Larsson. Men hur blir det när löneskillnaderna börjar märkas tydligare? Börjar vi titta snett på varandra då? frågar hon sig.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida