Nu stiger stråldoserna

Allt mer strålning används i sjukvården. Ökningen beror bland annat på den nya tekniken. Operationer kan i dag utföras under röntgen och datortomografierna blir fler och fler. Samtidigt ställer stressad personal inte alltid in utrustningen för minimal bestrålning.                   

Stråldoserna som ges vid röntgen ökar åter. En av orsakerna är den nya digitala tekniken. Den ger bättre bilder och ett fysiskt lättare jobb på röntgenavdelningarna, men strålhygienen har svårt att hänga med. Användningsområden och behandlings-möjligheter för röntgen blir allt fler och det är inte svårt att ta nya bilder. För dem som arbetar med röntgen innebär det att de kan tappa kontrollen över strålningen.

Ett speciellt problem med den nya tekniken är datortomografierna. De är ett rätt sent tillskott till röntgenarsenalen, men genererar redan en tredjedel av all strålning som kommer från röntgenundersökningarna i landet.

1991–1995 fördubblades stråldosen från landets datortomografer. Någon senare mätning finns inte men troligt är att utvecklingen fortsatt i samma riktning. Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt att göra ännu större undersökningar än tidigare.

Ett problem är att man kör apparaterna med samma inställning oavsett hur patienten ser ut. Det kan ge en magerlagd kvinna en dos som är fem till tio gånger högre än den nödvändiga (ju tunnare kropp, desto mindre dos behövs för att få en fullgod bild).

Stort sår på ryggen
På senare år har det också skett en formlig explosion när det gäller så kallad interventionell radiologi. Det är när man belyser kroppen med röntgenstrålar samtidigt som läkaren behandlar patienten. Med hjälp av röntgenbilden kan läkaren se vad han gör i patientens kropp.

När röntgen används på det här sättet kan man få skador som påminner om dem man fick i röntgens barndom, innan insikten hade kommit om hur skadliga strålarna var.

Ett i radiologikretsar välkänt fall är en 40-årig man som under ett och samma dygn genomgick tre hjärtbehandlingar, hela tiden med röntgenstrålar genom kroppen. Hur stor stråldos han fick mättes aldrig upp. Men efter några veckor fick han ett stort sår på ryggen, som ett och ett halvt år senare hade växt ytterligare. Man blev till slut tvungen att transplantera ny hud över såret.

Det här fallet inträffade i USA 1990. Något av samma dignitet har så vitt känt inte skett i Sverige.

Men ändå gör den nya digitala tekniken det viktigare att tänka i stråldoser än man behövde göra förr. Då fanns det ett naturligt motstånd mot att göra för många bilder: överhettade rör, tunga lyft, många turer till framkallaren. Nu känns det inte i kroppen om man tar några extra bilder. Också stråldoserna var självreglerande. Både för låga doser och för höga gav oanvändbara bilder. Med den digitala tekniken är det möjligt att ta bra bilder med mycket lägre doser än med filmtekniken, men å andra sidan förstör du ingen bild om du bestrålar mer än nödvändigt.

– Det blir allt som allt ännu viktigare att hålla ett öga på dosmätaren, säger Torsten Cederlund, strålskyddsinspektör på Statens strålskyddsinstitut (SSI). SSI har samhällets uppdrag att vaka över den strålning vi utsätts för, inte minst den vi åstadkommer själva.

Det är många som måste tänka på stråldoser. Ett exempel som visar det är sbu:s rekommendation om behandling av hjärnskakning, som kom för ett par månader sedan. Enligt SBU bör man ändra den nuvarande praxisen att låta patienter med hjärnskakning stanna kvar över natten för observation och i stället som rutin göra datortomografier för att skilja ut dem som utan risk kan åka hem omedelbart. Vilket kommer att öka den samlade stråldosen ganska mycket.

Att det är för tidigt att blåsa faran över ger Torsten Cederlund ytterligare ett exempel på. När röntgentekniken kom för hundra år sedan uppstod många skador på händerna därför att läkare arbetade direkt i röntgenstrålningen. Nu har ortopederna i allt större utsträckning börjat göra om misstaget. När de varnas för att det kan skada dem säger de att de inte kan arbeta utan att ha händerna i röntgenstrålen.

– Det ligger ett stort ansvar på dem i ledningen för sjukvården att organisera arbetet så att vi inte återigen får se stympade händer där fingrarna fallit av på grund av strålskador, säger Torsten Cederlund.

Hjälp till livet
– Inom strålskyddsområdet måste vi hela tiden väga nytta mot skada, påpekar strålskyddsinspektör Torsten Cederlund vid ssi. För även om den samlade stråldosen vi får på oss i landet leder till några fler cancerfall i befolkningen, är nyttan med röntgenundersökningarna så mycket större. Men det får aldrig gå slentrian i hur man hanterar röntgenstrålarna.

Torsten Cederlund framhåller ändå att mycket positivt kommer ut av röntgen; bilder som en förutsättning för att ställa rätt diagnos, röntgenstrålar som vägleder läkarna i deras behandlande arbete, strålar som hjälper livet på traven genom att döda tumörceller.

– Det är inte riskfritt att bli behandlad för sin sjukdom, säger han. Du blir sövd, opererad, äter medicin. Och ibland blir du röntgad. Risken med en röntgenundersökning är minimal i jämförelse med de andra riskerna. Mervärdet du får ut är ofta mycket stort.

Första stora undersökningen
Hur mycket strålning orsakar då sjukvården? Det är det ssi:s uppgift att hålla reda på. Våren 1999 bestämde man sig på ssi därför att skaffa sig en bild av hur mycket strålning som kommer från sjukvården. Det fanns en misstanke om att inte alla utrustningar var optimalt inställda; erfarenheter från motsvarande kontroller av mammografiundersökningar, som SSI gjort under 20 års tid, visade att det går att minska strålningen ganska mycket. Och det visade sig att skillnaderna i hur höga stråldoser sjukhusen gav var betydande. Mer om ssi:s rapport kan du läsa på sidan 10.