Ny roman vill belysa arbetsplatsfrågor

Läkaren Karin Wahlberg har skrivit sin nionde deckare om kriminalkommissarien Claes Claesson. Handlingen utspelar sig i vårdmiljö och flera av karaktärerna i boken är kritiska till arbetsförhållandena inom sjukvården.

Flera av karaktärerna i ”De drabbade” är kritiska till arbetsförhållandena inom sjukvården idag. Varför ville du belysa dessa frågor?

—Jag tycker att arbetsplatsfrågor är intressanta. Speciellt i sjukvården som har en mycket gammal och från början militär och hierarkisk uppbyggnad. Många av exemplen från vårdavdelningen är tagna från verkligheten. Och ovanpå det finns numera den administrativa överbyggnaden som bara växer.

En del av handlingen kretsar kring en samtalsgrupp för svårt sjuka. Hur kommer det sig att du ville lyfta fram den gruppen i det här sammanhanget?

— De har ett allvarligt tillstånd och är sårbara. Jag ville berätta om hur lätt en sådan enhet kan läggas ner utan tanke på dem som drabbas.

Det finns en del samtidsmarkörer i boken. Hur tror du att det hade varit att skriva en kriminalroman som utspelat sig under coronapandemin?

— Jag undviker nog coronapandemin. Däremot har jag skrivit en roman, Än finns det hopp, om polioepidemin 1953. Mycket är likt.

Mordoffret hittas med fentanyl i blodet. Vilka – om några – är fördelarna med att ha medicinsk utbildning om man vill utföra det perfekta mordet – eller skriva om det?

— Fördelen och samtidigt svårigheten är att om man kan mycket, så är det svårare att ”hitta på”. Det måste stämma.

Tror du att det skulle vara möjligt att skriva en kriminalroman utan att avslöja mördaren?

—Jag har faktiskt inte tänkt på det, men tror att det måste gå genom att bygga upp spänningen, intresset och gåtan på annat sätt.