Nya blodgrupper hittas med microarray
Med microarray-metoden är det möjligt att identifiera över hundra genetiska markörer för blodgrupper hos oss människor. Visionen är att kunna förhindra utvecklingen av antikroppar mot blodgrupper hos transfunderade patienter genom att ge bättre anpassat blod.
Allt blod i Sverige typas rutinmässigt för antigenerna a och b samt RhD (den molekyl som Rh-positiva har). Då får man fram givarens blodgrupp, a, b, o eller ab, och om givaren är Rh-positiv eller Rh-negativ. Dessutom bestäms förekomsten av K-antigen, som är det tredje viktigaste antigenet efter abo-systemet och RhD (K heter också K1 eller Kell). Detta har man hittills ansett räcker för de allra flesta patienters transfusionsbehov.
Men några procent av oss människor bildar ändå antikroppar mot det givna blodet. Det beror på att det finns över 300 nu kända faktorer i blod som vi kan reagera och bilda antikroppar mot, om vi själva saknar dem. Framför allt är det människor som har fått många blodtransfusioner som reagerar. Det kan vara i samband med en olycka eller en sjukdom som kräver transfusioner. Ju oftare man får blodtransfusioner desto större är risken för antikroppsbildning. Även en del kvinnor kan ha en ökad antikroppsbildning eftersom graviditet och barnafödande ökar den risken.
Antikropparna finns kvar under lång tid och blodet som ska ges till en sådan patient behöver därför typas, matchas serologiskt, innan det kan ges/transfunderas.
Nu har forskare i Lund i ett eu-projekt tagit fram en microarray-baserad metod som gör det möjligt att lätt fastställa många blodgrupper på en gång. Men även om tekniken finns ser forskaren Jill Storry vid Lunds universitet ingen anledning att göra dessa undersökningar på alla människor ännu.
– I en perfekt värld skulle vi kanske kunna testa alla människor för allt, men det är varken nödvändigt eller kostnadseffektivt i dag, och därför inte försvarbart, säger hon.
På avdelningen för klinisk immunologi och transfusionsmedicin vid Labmedicin Skåne i Lund, liksom på alla stora blodcentraler, finns en särskild hylla för blod som är typat för flera blodgruppsantigen. Eftersom det tar lång tid att göra denna typning på gammaldags vis är det en nödvändig beredskap den dag en person med en viss typ av antikroppar kommer och behöver blodtransfusion akut.
Att typat blod inte alltid behövs är inget problem; det går att ge även till andra mottagare. Däremot är det ofta bekymmer med att hitta tillräckligt mycket typat blod och då hade det varit bra att ha en pool av blodgivare som genomgått microarray-typning på förhand.
Över 300 kända blodgrupper
ABO och RhD är de mest kända blodgrupperna. Men det finns också många mindre kända som kan ge hemolys vid transfusion om mottagaren har bildat antikroppar mot dem. Rh-systemet innehåller till exempel cirka 50 antigener. Exempel på andra viktiga blodgruppssystem är Duffy, Kidd och Kell. De är mer immunogena än andra blodgrupper och patienternas immunsystem bildar därför antikroppar mot dem, vilket kan orsaka hemolys.
Microarray-metoden
Utvalda delar av ett flertal blodgruppsgener kopieras med polymeraskedjereaktionen (PCR). Dessa genbitar fragmenteras och märks med fluorescerande färg. Blandningen läggs på en glasyta där syntetiska DNA-strängar finns placerade i tusentals »spots«. Beroende på individens blodgrupp kan inbindning ske – eller inte. Glaschipset avläses med en laserskanner och tolkas av datorn till information om patientens eller givarens blodgrupp.