Nyfödd dog efter syrebrist

Barnmorskan tillkallade inte läkare genast och barnet fick svåra hjärnskador.

Den 32-åriga kvinnan väntade sitt tredje barn och kom in till förlossningsavdelningen med värkar då hon gått två veckor över tiden. Värkarbetet var ineffektivt så Syntocinondropp sattes in strax före klockan åtta och höjdes successivt till klockan elva då dropptakten var 90 ml/timme.

Tjugo minuter senare ville kvinnan krysta. Fosterhjärtfrekvensen hade dittills varit normal men gick efter ett par minuter ner till 55–60 slag per minut och var utan variabilitet.

Barnmorskan stängde av Syntocinondroppet, lät den 32-åriga kvinnan andas syrgas och byta läge från vänster till höger sida. Fosterljuden gick då sakta upp till 80–90 slag/minut.

Läkare tillkallades efter tolv minuter. Han ordinerade Bricanyl 0,25 mg intravenöst för att bryta värkarbetet men fick ingen förbättring av fosterljuden. Efter en vaginal undersökning och bedömning misstänkte han att livmodern brustit och beslutade om katastrofkejsarsnitt. Hans misstanke bekräftades, barn och moderkaka låg fritt i bukhålan.

Barnet var slappt och livlöst med Agarpoäng 1–3–4 och avled tio dagar senare till följd av de hjärnskador som uppkom av syrebrist vid förlossningen.

Mamman anmälde barnmorskan till hsan för att hon väntat för länge med att tillkalla läkare, och läkaren för fördröjning av kejsarsnittet. Hon undrar också om Syntocinondroppet var en »bov i dramat«.

Barnmorskan skriver att graviditeten varit normal och att kvinnan var fullt frisk. Hon hade inte särskilt ont, hade ingen synlig blödning, och inga av de symtom som tyder på avlossning av moderkakan.

Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att det var korrekt att ge Syntocinondropp och att takten var normal. Då fosterljudsfrekvensen gick ner handlade barnmorskan som hon skulle.

Men eftersom CTG-registreringen visade en gravt patologisk kurva, med total avsaknad av variabilitet och en fosterljudsfrekvens på cirka 60 slag per minut, borde hon ha insett att en snabb förlossning var nödvändig och genast ha kallat på läkare. 

Läkaren undersökte, bedömde och fattade beslut på sju minuter och därefter tog det tolv minuter innan barnet var ute. Det är fullt acceptabelt, skriver nämnden och friar läkaren men ger barnmorskan en erinran. Beslutet har vunnit laga kraft (HSAN 2643/99:b7).