Ont om röntgen-sjuksköterskor

De senaste åren har bara en handfull nya röntgensjuksköterskor utexaminerats, trots att det behövs 300 nya de närmaste åren för att täcka behoven. Är en sammanslagen utbildning med kliniska fysiologer lösningen?

9 mars 1998

Sveriges röntgensjuksköterskor håller på att ta slut. Tre av fyra har hunnit fylla 40, en av fyra är över 50 år gammal. Den nyrekrytering som behövs på grund av pensioneringar och verksamhetsökning kan inte på långa vägar täckas av den utbildning som finns.

Riksföreningen för medicinsk radiologi gjorde i fjol en enkät på de flesta av landets röntgenmottagningar. Svaren visar hur hög medelåldern är. Föreningen frågade också om nyrekryteringsbehovet. Enligt enkäten behövs det i år drygt 160 nya röntgensjuksköterskor. Inom tre år efterfrågas ytterligare 200 för fasta tjänster och vikariat. I dag är drygt 2 500 röntgensjuksköterskor medlemmar i Vårdförbundet.

Samtidigt har bara tolv nya röntgensjuksköterskor utexaminerats under de senaste tre åren. Nu är det lite bättre
– det finns direktutbildningar till röntgensjuksköterska på tre ställen i landet, i Örebro (130 poäng) samt i Stockholm och Lund (120 poäng). Just nu finns det 40 studenter ”i systemet”. Därutöver finns det specialistutbildningar för röntgensjuksköterskor i Umeå, Lund och Uppsala på 40-50
poäng. Men de som examineras från dessa utbildningar kommer inte på långa vägar att täcka de behov som riksföreningen har visat på.

Inget nytt problem
Utbildningen av röntgensjuksköterskor är inget nytt problem, men det blev aktuellt på nytt när sjuksköterskeutbildningen förändrades för fem år sedan. Innan riksdagen i maj 1995 bestämde att de direktutbildade röntgensjuksköterskorna också i fortsättningen skulle bli legitimerade sjuksköterskor var framtiden för yrkesgruppen oviss.

Den stora frihet som högskolorna efter högskolereformen har att utforma sina utbildningar är ett annat skäl till att utbildningen till röntgensjuksköterskor kommit på mellanhand.

De försök som gjorts att ordna en påbyggnadsutbildning på den allmänna sjuksköterskeutbildningen har inte lockat särskilt många sökanden. Den långa utbildningstiden – ytterligare två år ovanpå den allmänna sjuksköterskeutbildningen – har kanske avskräckt.

– Men jag tror att det finns en annan förklaring, säger Kristina Malm Janson, handläggare på Vårdförbundet. De som valt en omvårdnadsinriktning och gått den allmänna sjuksköterskeutbildningen lockas knappast av radiologin, som är mycket naturvetenskap och teknik.

Samordnad utbildning?
En väg att utveckla utbildningen skulle vara att samordna utbildningen av röntgensjuksköterskorna med utbildningen av biomedicinska analytiker inom klinisk fysiologi. Idén är inte ny men intresset hos röntgensjuksköterskorna och de kliniska fysiologerna, liksom hos vårdlärarna, har varit svalt.

Men nu är frågan aktuell igen. Den här gången har den väckts både från skolhåll och från de blivande arbetsgivarna.

Det är två olika varianter man diskuterar. Hälsohögskolan i Stockholm vill  göra de första två åren av utbildningen gemensam. Men både Jönköping och Malmö vill gå ett steg längre och göra hela utbildningen gemensam. Och lite grand under galgen har yrkesföreträdarna svängt: Det är bättre att vara med och påverka hur utbildningen och – inte minst – det framtida yrket utformas, än att låta andra göra det.

– Yrkena närmar sig onekligen varandra. På flera arbetsplatser har röntgensjuksköterskor och kliniska fysiologer samma arbetsuppgifter, digital röntgen, ultraljud och nuklearmedicin, säger Kristina Malm Janson. Därför är det en god idé att samla företrädare för de inblandade yrkesgrupperna till en diskussion om framtiden.

I slutet av mars samlas röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker på chefspositioner till en diskussion om problemet.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida