Ord mot ord om skada

Föräldrarna hävdade att narkossjuksköterskan hade tappat deras son på väg till operationen. Men själv minns den anmälda sjuksköterskan ingenting.

Den tioåriga pojken skulle få rör insatta i öronen. Han premedicinerades enligt klinikens rutiner på en preoperativ avdelning, hämtades sedan till operationsavdelningen som låg 20 meter bort, och opererades.

Pojkens mamma anmälde ansvarig personal till Ansvarsnämnden och hävdade att den person som hade hämtat deras son till operationen tappade honom i golvet. Pojken skadade då axel och arm.

Vi ett senare besök på sjukhuset kände föräldrarna igen den person som hade »dragit i väg« med deras son och pappan gjorde en kompletterande anmälan.

Ansvarsnämnden har hört både den ansvariga narkossjuksköterskan och narkosöverläkaren vid anestesikliniken, liksom verksamhetschefen som i sin tur hört alla som var med vid operationen.

Ingen har något minne av händelsen och i journalhandlingarna finns det ingenting onormalt från operationsdagen.

Ansvarsnämnden konstaterade att föräldrarnas ord står mot sjuksköterskans och att det inte har gått att reda ut vad som har skett. Nämnden lämnade därför anmälan utan åtgärd.

Mamman överklagade beslutet till länsrätten. Hon skrev att hon inte kan förstå hur narkossjuksköterskan kunde frias: pojkens far var själv med och såg vad som hände och sonen hade ett och ett halvt år efter händelsen fortfarande ont i ryggen. Mamman krävde också skadestånd.

Länsrätten konstaterar i sin dom att den inte prövar frågor om skadestånd. Rätten delar Ansvarsnämndens bedömning och ändrar inte nämndens beslut. Domen har vunnit laga kraft (LR3080-04E).