Ord står mot ord
Vad som sagts går inte att reda ut, men sjuksköterskan får en erinran för bristande journalföring.
Illamående, yrsel och oro fick den 21-åriga anorektikern att på kvällen ringa till sjukhusets akutmottagning och sedan bege sig dit. Hon togs emot av samma sjuksköterska på kirurgakuten som hon pratat med i telefon. Den sjuksköterskan känner dock att hennes kunskaper inte räcker för att prata med flickan och en kollega med lång erfarenhet även från psykiatrin tar i stället över. Mellan dem skär det sig dock och patienten lämnar sjukhuset utan att ha träffat någon läkare.
Patienten anmälde den behandling hon fått till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Av anmälan framgår att 21-åringen trodde att den andra sjuksköterskan hon träffade var en läkare, och det är främst hennes bemötande som patienten är missnöjd med.
21-åringen skriver i sin anmälan att hon inte sökte vård för sitt ätbeteende utan för illamåendet, även om hon samtidigt berättade om sin anorexi. Ändå var det den samtalet kom att koncentreras kring och enligt patienten fick hon bland mycket annat veta att hon borde ta sig i kragen och börja äta. Anorexi var bara självdestruktivt och syftade till att vinna sympati och slippa krav.
Sjuksköterskan uppger i sitt yttrande att hon frågat patienten varför hon först lät bli att äta och sedan gick till sjukhus för att ”kolla allt”, och hur hon trodde personalen reagerade på sådant. Flickan märkte ord, pendlade mellan aggressivitet och ”ta hand om mig-attityd”, och letade efter anledningar att munhuggas.
Avregistrerades
Sjuksköterskan hade också berättat att ju mer provtagningar som gjordes, desto mer underhöll sjukvårdspersonalen hennes känsla av att vara sjuk. Eftersom patienten ansåg att hon inte hade blivit hjälpt avregistrerades hon i datorn så att hon skulle slippa få något inbetalningskort.
Ansvarsnämnden konstaterar att akutmottagningens rutiner var sådana att en anteckning om telefonsamtalet och en registrering av besöket borde ha gjorts. Någon sådan finns dock inte.
Svaren på de sedvanliga kontroller som gjordes vid besöket (Hb, puls, blodtryck och urinprov) skrev den sjuksköterska som först tog emot flickan ner på ett journalblad som sedan försvann. De närmare omständigheterna kring det har nämnden inte kunnat utröna.
Felet att inte göra noteringar i enlighet med arbetsplatsens rutiner bedömer nämnden dock som ursäktligt eftersom patienten togs över av en annan sjuksköterska. Den första sjuksköterskan slipper därför disciplinpåföljd.
Bröt mot rutinerna
Den sjuksköterska som tog över patienten hade ett långt samtal med henne. Patient och sjuksköterska har vitt skilda uppfattningar om vad som sades, men nämnden anser inte att det är bevisat att sjuksköterskan uppträdde så olämpligt att det kan medföra disciplinpåföljd.
Däremot borde hon ha journalfört sin kontakt med flickan. Genom att inte göra det bröt hon både mot de lokala rutinerna för dokumentation och mot sjuksköterskornas skyldighet att föra journal enligt Patientjournallagen (1985:562). För det felet får hon en erinran. Beslutet har vunnit laga kraft (HSAN 1063/95:33).