”Orimligt att mata jämnt”
Dålig omvårdnad tyckte de anhöriga när den Huntingtonsjuka kvinnan gick ned i vikt.
En 50-årig kvinna led av Huntingtons sjukdom och bodde sedan några år på ett sjukhem. Sjukdomen gjorde att koordination och samordning inte fungerade när kvinnan skulle svälja, hon hostade ofta och kräktes. Patienten fick därför allt svårare att få i sig näring via munnen och periodvis gick hon ner i vikt.
Kvinnans far bad en specialist på sjukhuset att kontrollera om det var något fel på dotterns hals. Specialisten förklarade att det bara tog längre tid för henne att svälja, sondmatning var inte aktuellt.
Fadern besökte dottern en gång i veckan. Han brukade ta hand om lunchmatningen. Den tog 40 minuter och hon åt alltid upp all mat ? två rätter och två smörgåsar.
När de anhöriga tyckte att kvinnan inte blivit bättre bad de om en ny utredning på sjukhuset. Då patienten las in var hon så uttorkad att dropp omedelbart sattes in.
Under den knappt tre veckor långa inläggningen gick 50-åringen upp två kilo och kräktes inte någon gång.
Kvinnans son anmälde sjukhemmets sjuksköterska till Ansvarsnämnden och hävdade att hon beordrat personalen att mata mamman i högst 20 minuter per måltid. Han ansåg att en del då började hetsmata så att mamman satte i halsen och sedan kräktes efter måltiderna.
Situationen förvärrades, enligt sonen, av
att hans mamma var placerad i en starkt bakåtlutad ställning i en så kallad Huntingtonstol. Han klagade också på att de boende sitter fastspända i en väst i sina rullstolar hela dagarna.
Sjuksköterskan skriver till Ansvarsnämnden att kvinnan har speciellt anpassade hjälpmedel utifrån sina behov, att alla beslut tas i samråd mellan paramedicin, kontaktperson, läkare, patientansvarig sjuksköterska och anhöriga, och att hemmet sedan fem år får stöd av en vårdutvecklare. »Västen« används för att hålla patienten upprätt under och efter måltider samt för att förhindra uppstötningar och inandning av föda. De anhöriga har, enligt sjuksköterskan, motsatt sig att Peg-sond opereras in. Matningstiden är begränsad för att både patient och vårdare inte ska bli trötta och tappa koncentrationen.
Ansvarsnämnden konstaterar att Huntingtons sjukdom är en mycket svårartad, obotlig, ärftlig sjukdom och att det aktuella sjukhemmet är en av de få vårdinrättningar i landet som klarar patienter med svåra besvär.
50-åringen har en uttömmande individuell vårdplan och konsultationer har gjorts för att hantera hennes problem. En näst intill kontinuerlig matning anses inte vara rimlig.
Nämnden ser inga skäl att kritisera sjuksköterskan och lämnar anmälan utan åtgärd. Anmälaren har överklagat beslutet till länsrätten (hsan 1229/02:a6).