Olika syn på att läkare vill ta över som verksamhetschefer

Sjuksköterska, logoped eller läkare – vem är bäst lämpad som verksamhetschef i hälso- och sjukvården? Svenska Läkarförbundet beslutade nyligen att öka informationen om varför just deras yrkesgrupp ska inneha rollen. Anette Grahn, vice ordförande i Vårdförbundets chefsförening, förespråkar i stället mångfald, där flera kompetenser bidrar.

Verksamhetschefer ska ha en bakgrund som läkare. Det är en fråga som Svenska Läkarförbundet drivit länge. Vid organisationens fullmäktigemöte i november beslutades att förbundet ska ta fram en ”lättfattlig broschyr riktad till alla inom vård och ledningsstruktur som i dag inte har bakgrunden till varför läkare bör vara verksamhetschef inom hälso- och sjukvård”.

En av dem som formulerat motionen är Yvonne Dellmark, vice ordförande i Stockholms läkarförening och verksam på reumatologen vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Varför är detta en viktig fråga?

– Förbundet behöver bli tydligare i sin kommunikation kring varför det här är nödvändigt, på samma sätt som Vårdförbundet kommunicerar varför omvårdnadskompetensen är viktig på ledningsnivå. Ser man 10-20 år bakåt i tiden så var det ganska självklart att ha en samlad verksamhetschef som var läkare. I och med New public management (NPM) kom det in fler professioner i rollen.

Varför är läkare bäst lämpade att vara just verksamhetschefer?

– För att de har högst medicinsk kompetens och därmed kan ta det samlade ansvaret inom hälso- och sjukvården. Inte minst underlättar det när man företräder en verksamhet i ett system där man måste argumentera för och emot prioriteringar i olika sammanhang. Ett exempel är när budget läggs på ett sjukhus och man behöver förklara varför en viss medicinsk verksamhet ska prioriteras och vad som händer om det inte görs.

Varför räcker det inte med en medicinskt ledningsansvarig (MLA) som stöd?

– Det kan räcka om man är en inlyssnande chef som har tillräckligt kompetenta rådgivare. Men när det inte finns riskerar det att bli fel. När det gäller exempelvis ekonomin är det lättare att avgöra om en verksamhetschef har tillräckligt stöd men det medicinska området är mer komplext, särskilt om det finns många subspecialiteter. Därför vill vi se ett förtydligande av verksamhetschefens ansvar och vad som krävs för att kunna uppfylla det. I dagens krav nämns enbart formell kompetens kring smittskydd och psykiatrisk tvångsvård.

Ni jämför ansvarsfrågan med arbetsmiljölagen. Kan du förklara hur?

– I arbetsmiljölagen är det tydligt vem som har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön, även om uppgifter har delegerats. När det gäller medicinskt ledningsansvarig läkare och verksamhetschef som är icke-läkare är ansvarsfrågan otydlig. Som medicinskt ledningsansvarig ska du se till att vissa saker utförs, men du kan inte ta ansvar om du inte har mandat att ändra på förutsättningarna i verksamheten, vilket du oftast inte har.

Är det inte viktigt med tvärprofessionella team även på ledningsnivå?

– Jo, hälso- och sjukvården är ett ekosystem där vi måste hjälpas åt. Det här är inte ett försök att nedvärdera andra professioner. Jag önskar att vi tillsammans kan diskutera detta öppet och konkret utan att anklaga varandra. Vi vill lyfta läkarens medicinska kompetens och varför den behövs för en bra styrning av vården. Även om flera kompetenser företräds i en ledningsgrupp så kan man ha läkare som just verksamhetschefer.

Finns det en ovilja bland läkare att bli ledda av andra yrkesgrupper?

– Jag har inte sett det, däremot har jag stött på mycket frustration när läkare upplevt att de inte fått gehör för vad som behövs för att utföra jobbet. Det kan handla om tid för patientnära administration som inte andra professioner har förståelse för eller utbildningsansvariga som inte får rätt resurser på grund av att verksamhetschefer inte är tillräckligt insatta i AT- och ST-läkares utbildning, som arbetsgivaren har ansvar för.

Varför är den här frågan extra viktig för er nu?

– Så länge det finns oändliga resurser spelar det kanske inte så stor roll vem som är verksamhetschef, men i ett läge där resurserna krymper blir det allt viktigare att ha rätt person på rätt plats för att prioriteringar och satsningar ska falla väl ut. Vi ser också att det blir extra viktigt i krislägen, som under pandemin.

För Anette Grahn, vice ordförande i Vårdförbundets chefsförening, är Läkarförbundets ställningstagande ingen nyhet. Hon hoppas också att samtliga professionsförbund som verkar inom hälso- och sjukvården kan ha en dialog där olika perspektiv lyfts fram.

– Varje förbund måste förstås driva de frågor de tycker är viktiga. Läkarförbundets statement är korrekt utifrån att den verksamhetschef som inte har medicinsk kunskap inte ska fatta beslut om medicinsk behandling, det gör medicinskt ledningsansvarig (MLA). Men vi behöver en diskussion om vilka konsekvenser en sådan här föreskrift skulle få för samhället i stort.

En aspekt är att det finns verksamhetschefer på andra ställen än sjukhus, till exempel inom kommunal hälso- och sjukvård och hos privata vårdgivare. Det är också angeläget att olika professioners kompetens finns på alla ledningsnivåer, enligt Anette Grahn.

– Jag tror på mångfald och har i mitt jobb inspirerats av verksamhetschefer som varit bland annat läkare, röntgensjuksköterska, kurator, logoped, sjuksköterska och fysioterapeut. Varje rekryterande chef bör bygga sin ledningsgrupp utifrån den kompetens som behövs just där.

Hon är själv verksamhetschef på cancer- och lungsjukvårdsenheten i Region Östergötland och har chefskollegor som är bland annat läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.

– Verksamhetschefer med olika kunskapsbas, som speglar det multiprofessionella team där flera kompetenser bidrar, är avgörande för trygghet, samordning och säkerhet i dagens sjukvård. Det är en utveckling som blivit allt tydligare de senaste 30 åren.

Har du varit med om att en verksamhetschefs profession orsakat konflikter, till exempel att läkare inte vill bli ledda av sjuksköterskor och tvärtom?

– Nej, det handlar nog inte så mycket om professionen utan om ledarskapsförmåga, att ha ett personcentrerat ledarskap där man ser och värderar medarbetares kunskap, tar lärdom av varandra och har tillit som gynnar ett aktivt medarbetarskap.

Hur viktig är yrkesbakgrunden för en verksamhetschef? Är det till exempel lättare för en sjuksköterska att rekrytera fler sjuksköterskor?

– Ja, det tror jag. Man känner igen sig i varandra. Men, som sagt, det avgörande är ledaregenskaperna. Vem som helst kan bli chef, men alla kan inte leda. Rollen som verksamhetschef handlar mycket om att förstå vårdens system och följa patienten genom vårdkedjan och se till att samverkan fungerar. Sedan är det mycket forskning, ekonomi och verksamhetsutveckling.

Vilken nytta har du som verksamhetschef av att vara sjuksköterska?

– Det jag ofta får till mig är att jag har förmåga att jobba personcentrerat och utgå ifrån var och ens kompetens och bygga en god vård som främjar trygghet, säkerhet och samarbete. Jag tänker att det är en kombination av sjuksköterskeprofessionen och chefsutbildningar.

Inom kommunal omsorg finns i dag inte läkare anställda, i stället ska en medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) avropa sjukvårdande insatser till regionen.

– Som läkare kan man fundera om detta är tillräckligt när allt mer avancerad sjukvård ska bedrivas i hemmiljö, och även i kommunala boenden. Det kan behövas mer kompetens på plats i boendet för att sjukvården ska vara likvärdig jämfört med de patienter som vårdas på regionens sjukhus. Det är något som behöver diskuteras vidare, säger Yvonne Dellmark.