Otydligt fack har svårt att locka unga

Dagens ungdomar är individualister, sägs det. De vill klara sig själva i stället för att arbeta tillsammans kollektivt. Vad betyder det för facket i framtiden?

Många fackförbund är bekymrade i dag. Svårigheten att värva unga är stor. Andelen studerandemedlemmar som går med i den fackliga organisationen är låg (även om Vårdförbundet det senaste året har haft en rätt stor ökning). En rad förbund har anställt speciella studerandeombudsmän och startat projekt eller värvningskampanjer för att locka till sig fler studerande och unga, bland annat Vårdförbundet.

Men situationen är inte ny. Anslutningsgraden bland studerande har länge varit låg. Det sedan ett antal år insomnade ssef (de sjuksköterskestuderandes organisation) hade mycket svårt att få medlemmar på vårdhögskolorna. Den ökande individualismen är alltså inte enda orsaken till att facket trampar vatten.

Facket för luddigt
– Facket är för luddigt. Många ungdomar vet inte vad det står för, vilken roll det spelar. De har svårt att se partsförhållandet fack-arbetsgivare, anser Bi Puranen, Institutet för framtidsstudier, som en längre tid forskat kring ungdomars attityder.

Bi Puranen menar att ungdomarna inte har någon egen föreställningsvärld när det gäller facket. De är hänvisade till vad de får med sig hemifrån och från skolan, och intresset för facket skiljer sig mycket mellan olika familjer och lärare. Med andra ord, kontakten med facket kommer ofta rätt sent i skolåldern eller kanske inte alls. Hon får medhåll av Daniel Färm, studerandeombudsman på tco.

– Facket är otydligt. Det finns till exempel ett speciellt fackspråk med många förkortningar som i praktiken utestänger alla som inte förstår det, inte minst ungdomar, säger han.

Daniel Färm ser två olika grupper av ungdomar. Den första är de som går vidare till universitets- och högskolestudier. För dem dröjer det kanske fyra-fem år efter gymnasiet innan de får något med facket att göra, när de är i 24-25-årsåldern. De tror ofta att de klarar sig själva. Den andra gruppen börjar arbeta direkt efter skolan, får kontakten med facket tidigare och har en positivare bild. De tillhör ofta grupper där facket betyder mer för solidariteten och finns framför allt inom lo-grupper och bland tco:s lågavlönade medlemmar.

Massmedier ger negativ bild av facket
Den bild massmedierna förmedlar har också stor betydelse för synen på fackförbunden. Om tv berättar om en »affär« i en facklig organisation, ger det naturligtvis en negativ bild. Det spär på många ungdomars syn på facket som en koloss med korrupta ledare som mer arbetar för sig själva än för medlemmarna.

Allt det här har troligen påverkat ungdomars syn på möjligheten att påverka samhället. De undersökningar Bi Puranen gjort visar att man har större tillit till individen (92 procent tror att de kan påverka sin egen framtid) än till institutioner, och organisationer kommer först på tredje plats när det gäller påverkansmöjligheter. Det är inte heller facket som styr samhället, tror ungdomarna, utan politiker, företag och medier.

Det finns alltså flera negativa bilder av facket men ingenting säger att det är bilder som lever kvar för evigt.

– Man får inte tro att ungdomars syn eller åsikter kommer att bli kvar hos dem som vuxna, de går att påverka. Men det gäller att ha argument. Dagens ungdom är kritiskt tänkande och sväljer inte vad som helst. De går inte med i en facklig organisation utan att veta vad det innebär eller vad de då får, säger Daniel Färm.

Alla vi talat med säger att det krävs förändringar.

– Samhället och facket är alltför hierarkiskt konservativt. Man ser för mycket i bara svart eller vitt. Det måste finnas grått också. Alla är inte lika och jag tror att facket på ett annat sätt än  i dag måste tro på varje individs styrka och ansvar, annars vänder ungdomen facket ryggen, säger Bi Puranen.

Daniel Färm menar att facket skulle kunna vara mer öppet för individuella skillnader, inte alltid klumpa ihop alla:

– Lyhördheten för enskilda människor och deras speciella behov måste förbättras, i stället för att jämt och ständigt säga »vi i tjänstemannarörelsen anser«. Och det måste finnas fler unga i facket som kan tala ett språk som ungdomar förstår.

Erik Ersson, studerandeombudsman på Vårdförbundet, anser att facket måste synas mer.

– Många unga förstår inte motivet till att gå med i facket. De har inte det historiska perspektivet och vet till exempel inte varför man har kollektivavtal.

– På ett annat sätt än i dag måste fackförbunden också arbeta på ungdomars nivå. Det är kanske inte alltid ingångslönen som är viktigast utan i stället en bra löneutveckling och kompetensutveckling. Man måste mer än i dag våga lyssna på vad ungdomarna själva anser viktigast, säger han.

Måste kunna känna igen sig
Med andra ord, ungdomar måste kunna känna igen sig. Det får inte vara som vid en ungdomsdiskussion som tco hade för några år sedan då ett av de största tco-förbunden företräddes av den då nästan pensionsmässige förbundsordföranden.

Samtidigt är det litet för enkelt att säga att allt ansvar i framtiden ligger hos den fackliga organisationen. Mycket ligger även hos individen, att ta sitt ansvar för att påverka.

Men ungdomar måste känna att det också finns möjligheter att påverka facket. Det innebär att fackförbunden måste vara beredda att ändra på strukturer, att vända upp och ner på hierarkier.

Och det blir knappast gångbart att alltid säga »så här har vi alltid gjort« eller »det går inte att påverka«.

– Det innebär dock inte att man ska ändra på allt eftersom det handlar mer än om fackets överlevnad, säger Daniel Färm.

– Att värna solidariteten är ett problem eftersom de som klarar sig rätt bra själva – de välutbildade och välartikulerade – tycker att solidaritet kostar för mycket. Men facket måste hålla fast vid solidariteten eftersom det är en grund för dess verksamhet och en grund för hela demokratin, säger han.