På tur bland provrör och tofflor från förr

Medicinhistoriska museet i Göteborg har öppnat igen efter fyra år, med en helt ny basutställning. Här hittar alla yrkesgrupper inom vården intressanta berättelser ur sin historia. "Vi vill knyta an till dem som gör dessa arbeten idag", säger museichef Lisa Sputnes Mouwitz.

Museet ligger strategiskt till, på Östra Hamngatan mitt i centrala Göteborg. Det är lätt att svänga in och låta sig svepas med till en annan tid för en stund. Föremål, röster och filmer vittnar om annorlunda, tuffa men också intressanta epoker inom vården – även förr. Den nya basutställningen ”Eld och blod” skapades under åren museet var stängt för allmänheten på grund av renovering av fastigheten.

– Vi har tagit ett helhetsgrepp på Göteborgs medicinhistoria. Det är en både en historisk och tematisk utställning – och en stor skillnad mot den förra vi hade, som hade byggts år 1986 när museet flyttade hit, säger Lisa Sputnes Mouwitz, som guidar Vårdfokus igenom utställningens nio rum, några stora och många små.

Grundades av en sjuksköterska

Här skildras vårdyrkenas utveckling från ett tidigt stadium. Det första rummet handlar om den tidiga sjukvården i Göteborg. Här berättas det bland annat om folkmedicin, hospitalet, apoteken och grundandet av det första Sahlgrenska sjukhuset 1782.

I ett angränsande rum har vi kommit en bit fram i historien och kan betrakta en tidig, svart barnmorskeblus. Intill den bjuds besökaren på en detaljerad beskrivning om hur yrket tog form, och även om hur den första fackliga rörelsen för barnmorskor startade.

I nästa rum stannar Lisa Sputnes Mouwitz till vid en monter och pekar på en bild. Här är hon, självaste Ingeborg Kastman, museets grundare.

– Vårt museum har en speciell historia, just för att en sjuksköterska grundade det. Dels får man en inblick i det dagliga livet på sjukhuset, sedan har vi också mycket dokumenterat kring sjuksköterskeutbildningen som hon gick på 1920-talet.

På golvet framför oss ligger en resväska full med kläder och bakom den syns en bild på Sahlgrenska sjukhusets ”väskvind” där sjuksköterskestudenternas väskor förvarades medan de utbildade sig.

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Tidning för Vårdförbundet (@vardfokus)

– När man kom fram fick man lämna in sin väska som förvarades på väskvinden, tills man var klar igen och lämnade sjukhuset för att jobba på annat håll. Vissa stannade förstås också kvar på Sahlgrenska, förklarar Lisa Sputnes Mouwitz.

Mitt i flödet av material

Innan vi går vidare – några ord till om museigrundaren Ingeborg Kastman. Hon var en mycket historieintresserad sjuksköterska som blev förrådsföreståndarinna på sjukhuset, berättar Lisa Sputnez Mouwitz.

– Det låter kanske litet, men det var en stor och central roll på sjukhuset. Hon var en kontakt för standardiseringsfrågor, var engagerad när nya kliniker skulle inredas. Hon tog fram till exempel rätt textilier och tapeter.

Ingeborg Kastman befann sig mitt i flödet av allt material som användes på sjukhuset. Hon kunde se och bedöma vad som var intressant att spara för framtiden.

– Hon såg till exempel när något skulle kasseras och ersättas av engångsmaterial. ”Nu försvinner ullsockorna” kunde hon till exempel konstatera. Den rollen spelade stor roll för hennes sätt att bygga upp museet.

Det medicinhistoriska museet startades redan på 1940-talet, när Ingeborg Kastman fick ett utställningsrum på vinden till sitt förfogande. Sedan dess har museet tillhört Sahlgrenska universitetssjukhuset. Utställningen har vuxit genom åren och Sahlgrenskas samling har utökats med en samling från Lillhagens sjukhus då Lillhagens museum blev en del av Medicinhistoriska museet i början på 2000-talet. Här finns intressant dokumentation om den psykiatriska vårdens utveckling och även utställning av patienternas konstverk.

Idag är det inte sjuksköterskor som jobbar med samlingarna, utan kulturhistoriker och museipedagoger – men kopplingen till vårdyrkena ligger nära, förklarar Lisa Sputnes Mouwitz.

– Jag tänker också att vi kan ha utställningen som bas till att bjuda in samtida, nu aktiv vårdpersonal. De skulle kunna berätta om hur tillvaron är som exempelvis sjuksköterska idag, jämfört med hur livet såg ut förr.

Röntgenmaskin och provrör från labbet

Vi går vidare till det största rummet, där en röntgenmaskin från 50-talet lockar besökarna att gå fram och känna på den stora, kalla järnkonstruktionen. Här finns även röntgenfixersalt i en blåvit pappersburk i en monter en bit bort.

För biomedicinska analytiker kanske Centrallaboratoriets historia vid Sahlgrenska sjukhuset kan intressera, eller provrören i olika former och storlekar som finns i samma rum.

Men lika mycket som de instrument och verktyg som använts i vården, handlar utställningen om människorna som vårdat.

Min blick fastnar på ett par bruna, slitna, nattofflor. Undrar hur många steg en nattsjuksköterska har tagit i dessa? Jag tänker att det var i slitaget av sådana här charmiga men oergonomiska tofflor som det outtröttliga engagemanget syntes, före stegräknarnas tid.

En bit nutidshistoria

I sista rummet landar vi en bit otäck samtidshistoria – covidpandemin. Här rullar tevesändningen med kungens och statsministerns tal till nationen, som påminnelser om vad vi nyligen har varit med om. Det är en tillfällig utställning, som kommer att stå ett tag framöver och ge oss möjlighet att bearbeta dessa tuffa år vi just har lagt bakom oss, förklarar Lisa Sputnes Mouwitz.

Så varför tycker museichefen att vårdpersonalen ska besöka museet? Hon funderar en stund och säger:

– Det är tuffa tider nu inom sjukvården. Jag hoppas att de kan komma hit och känna ett stöd i att vara del av en längre tradition.