På väg mot en forskarkarriär
I knivskarp konkurrens fick Ana Vujic stipendium för doktorandstudier i anrika Cambridge. Glamouröst studentliv får stå tillbaka för hårt arbete.
Titta, säger Ana och pekar med sina röda handskar på ett skyltfönster mittemot King’s college, där kan man köpa de traditionella svarta dräkterna som bärs vid middagar och högtidliga tillfällen. Och så berättar hon om hur viktigt det är med längden på capens ärmar och att huvans tyg, foder och eventuella pälskanter varierar beroende på akademisk grad.?
Universitetsstaden Cambridge är Anas hem sedan två och ett halvt år tillbaka och hon lotsar oss runt bland småstadsgator, kanaler och college med perfekta gräsmattor där man inte får gå. Vi slår oss ner på ett kafé och beställer in te med varma scones. Det är som en brittisk deckare i småstadsmiljö, nästan så man förväntar sig ett trevligt litet mord också!?
Att Ana ville forska förstod hon redan när hon pluggade vid hälsohögskolan i Jönköping. Två år efter att hon var klar med utbildningen till biomedicinsk analytiker hade hon tagit en magisterexamen i medicinsk biologi vid Hälsouniversitetet i Linköping. Planen var att doktorera i Linköping, men minskande anslag till forskningen gjorde det svårt.?
Ana jobbade extra som biomedicinsk analytiker och grubblade över framtiden. Med stöd från sina mentorer på universitetet bestämde hon sig till slut för att söka till de bästa universiteten utomlands. I konkurrens med hundratals sökande blev hon utvald av universitetet i Cambridge och kallad till intervju.?
— Jag var jättenervös. Åtta professorer satt på rad som en jury och grillade mig i allt från kunskapsfrågor till allmänna åsikter om forskning. ?
Ana blev en av fyra som till slut fick det eftertraktade stipendiet Wellcome Trust som bekostar fyra års doktorandstudier inklusive boende.
Cambridge rankas som ett av världens främsta universitet. Det är en stad tyngd av anor och århundraden av bildning. Studenterna bor i de pampiga collegen med namn som King’s, Queen’s och St John’s college. Under sitt första år bodde Ana på Lucy Cavendish college.?
— Det var nästan lite skrämmande att komma hit först. Jag fick en hel regelbok för hur man ska klä sig och uppföra sig. Håret måste vara uppsatt på ett visst sätt, man får inte ha hängande örhängen och kjolen ska vara svart och gå nedanför knäna. ?
Ana berättar om middagar med de traditionella svarta caperna och baler med frack och balklänning. Om obegränsat med champagne och lyxig mat. Om snobbiga och bortskämda studenter.?
— Alla är artiga och trevliga, men folk här är också mycket medvetna om sin status och är måna om att behålla den känsla av elitism som råder. Det är väldigt viktigt att ha rätt utbildning vid rätt skola och bra betyg.??
Efter två och ett halvt år i Cambridge har Ana flyttat till ett privat hus som hon hyr med några andra studenter och det blir inte så många middagar längre. Doktorandstudierna upptar det mesta av hennes tid. Ana är på plats kvart över sju varje morgon och arbetar oftast 10—14 timmar per dag. Sex dagar i veckan.?
— Jag är satt på ett högriskprojekt och deltar dessutom i andra projekt på institutionen. Det är tufft och jag får ta stort ansvar. Om min mentor och chef vill ha ett resultat dagen efter är det bara att se till att det blir klart, säger hon.?
Anas dröm är att fortsätta forska och en dag få forma ett eget forskarteam vid ett universitet. Vägen dit är lång, men Ana tar steg för steg mot sitt mål. För att slå sig fram i den akademiska världen handlar det om att få artiklar publicerade, att visa att man kan leda en grupp och dra in pengar till forskningsprojekt. Efter Cambridge planerar hon att söka en postdoc-tjänst i USA.?
— Jag vet att det är en ännu tuffare miljö där, men jag vill verkligen försöka satsa allt jag kan.??
Därför tänker hon inte på något annat just nu. Att det en gång kanske ska finnas plats för familj och barn vill hon inte ta ställning till. Som Ana ser det är familjeliv svårt att förena med en framgångsrik forskarkarriär.?
— Som kvinna får man välja bort mycket. När arbetet kräver 10—14 timmar varje dag är det svårt att ha ett liv utanför det. Forskningskarriären är mer en livsstil än ett jobb.