Panikångesten var lungemboli

Sjuksköterskan trodde att kvinnan hyperventilerade och rådde henne att andas i en plastpåse.

En kvinna ringde till larmcentralen och berättade att hennes väninna hade svårt att andas och ont i hjärtat. En sjuksköterska ansåg att 51-åringen hyperventilerade, rådde henne att andas i en plastpåse och bedömde därefter att kvinnan mådde lite bättre.

Strax därefter ringde en bekant vars bror befann sig hos kvinnan. Larmoperatören rådfrågade sjuksköterskan som gav samma råd som tidigare. Sedan ringde en granne och fick prata med sjuksköterskan. Enligt grannen var kvinnan då livlös. Sjuksköterskan uppfattade det som att kvinnan hade svimmat som en reaktion efter hyperventileringen. Grannen uppmanades att se till så att kvinnan låg på sidan och andades ordentligt, eller återkomma.

Grannen ringde igen och berättade att hon inte kände någon puls. Det var 20 minuter efter det första nödropet till larmcentralen. Larmoperatören skickade en ambulans med högsta prioritet men kvinnan avled innan ambulansen nådde fram en kvart senare. Obduktionen visade att hon hade drabbats av lungemboli. Socialstyrelsen anmälde sjuksköterskan till Ansvarsnämnden och kvinnans dotter anmälde sjuksköterskan och larmoperatörerna samt en tidigare konsulterad läkare.

Till Socialstyrelsen uppgav sjuksköterskan att hon inte kunde höra något som tydde på att kvinnan hade svårt att få luft in eller ut ur lungorna, och inte heller något bubbel eller rossel. Hon hörde högljudda röster i bakgrunden, tyckte att det verkade stökigt och oroligt omkring kvinnan, och tolkade hennes besvär som panikångest som en reaktion på omgivningen.

Sjuksköterskan får en varning. Nämnden skriver att hon till en början inte var tillräckligt lyhörd. Trots frågor från dem hon talade med och trots att kvinnan låg livlös, hävdade hon att patienten hyperventilerade. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 2005/2194:a1 och hsan 2005/2349:a5).