Patientens hjärnstamsskada tolkades som sinuit

Distriktssköterskorna dokumenterade aldrig vad som sas vid telefonrådgivningen.

10 januari 2000

Den 61 årige mannen led av hypertoni och sökte sjukhuset akut. Två dagar tidigare hade han i ungefär en kvart haft en episod av dubbelseende, flimmer framför ögonen och rotatorisk yrsel, samt känt sus i vänster öra. Natten före akutbesöket återkom attacken, då också med domning i vänster kind och en känsla av att vara tung i huvudet. Mannen hade också haft en rejäl förkylning två veckor tidigare och besvärades av hosta. Två år tidigare hade han opererats för blödande magsår.

Den undersökande läkaren konstaterade högt blodtryck och normalt neurologstatus. Han konfererade med sin överläkare som ansåg att besvären kunde hänga ihop med den kraftiga förkylningen och eventuellt sinuit.

Patienten las in för observation och sinus röntgades morgonen därpå.

Röntgenundersökningen visade kraftig slemhinnesvullnad i vänster och polypös slemhinnesvullnad i höger sinus maxillaris.

Efter en ny neurologisk undersökning, som även den var utan anmärkning, skrev läkaren ut medicin mot sinuit och skickade hem mannen med uppmaning att återkomma om besvären fortsatte.

61-åringen hade flera liknande attacker efter hemkomsten och kontaktade då telefonrådgivningen.

Tio dagar senare återkom patienten med yrsel, kramper och medvetandepåverkan, symtom som talade för hjärnstamsstroke eller basilaristrombos. ct hjärna utan kontrast visade inga intra- eller extracerebrala blödningar eller några tecken på infarcering.

Mannen avled dagen därpå. Hans barn anmälde överläkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, hsan, för att ha ställt fel diagnos och felbehandlat fadern, och ansvarig distriktssköterska för felaktig telefonrådgivning fyra dagar innan pappan dog.

HSAN konstaterar att undersökningen med ct-skalle inte visade några tecken på blödning eller infarkt medan röntgenundersökningen visade att mannen hade en dubbelsidig käkhåleinflammation. Läkarens bedömning var därför rimlig.

Nämndens utredning har inte kunnat få fram vilka av de tjänstgörande distriktssköterskorna som gett råd per telefon till patienten. Dokumentation saknas och ingen av de fyra känner igen fallet. Ansvarsnämnden påpekar att det som sägs vid en telefonrådgivning ska dokumenteras. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 1658/98:b5).

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida