Patienterna på akuten saknar personalens engagemang

Videoinspelningar av hur traumapatienter tas om hand visade sjuksköterskor som var duktiga rent tekniskt, men som saknade engagemang. Forskaren och sjuksköterskan Elisabeth Wiman hade väntat sig ett betydligt mer omsorgsfullt omhändertagande.

3 oktober 2006

Elisabeth Wiman har gjort en observationsstudie över det initiala medicinska omhändertagandet av lindrigt skadade traumapatienter på en akutmottagning. Hon har videofilmat fem episoder där tio olika sjuksköterskor fanns med. Inte vid något av dessa tillfällen visade sjuksköterskorna några tecken på ett djupare engagemang för patienten. Deras handlande var till övervägande delen instrumentellt.

-Det var absolut inte vad jag hade förväntat mig. Jag trodde ju att jag skulle få fram någonting fint. Det jag såg på filmerna var alarmerande, säger vårdenhtschefen Elisabeth Wiman på Vrinnevisjukhuset akutklinik i Norrköping.

Resultaten bekräftades

I en andra studie, där hon har intervjuat 23 traumapatienter om deras upplevelser av omhändertagandet på akuten, bekräftas resultaten från observationsstudien. Patienterna var väldigt nöjda med det rent medicinska omhändertagandet. De kände sig trygga och upplevde att personalen brydde sig. Men det personliga engagemanget från sjuksköterskornas sida upplevde de framför allt efter att den medicinska undersökningen var gjord.

-Jag tycker att personalen borde kunna bry sig lite mer om patienterna även i inledningsskedet. Ett gott medicinskt omhändertagande utesluter inte att sjuksköterskan kommunicerar med patienten, ser henne i ögonen och kanske håller handen, säger Elisabeth Wiman.

Lämnades åt sina öden

När väl den medicinska bedömningen var avklarad lämnades patienterna mer eller mindre åt sina öden. Flera fick exempelvis kläderna uppklippta, men fick inga nya förrän de själva sa ifrån. Ett annat exempel är en patient som fick ligga kvar med halskrage och dropp. Hon var jättekissnödig och det dröjde det länge innan hon fick hjälp med att kissa eftersom hon inte kunde nå ringklockan. Personalen var som bortblåst.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida