Personalen undviker tala om sex med kvinnor som behandlas för gyncancer

Att sexualiteten påverkas för kvinnor med gynekologisk cancer har både läkare och sjuksköterskor svårt att ta upp. Det framkommer i en studie som gjorts vid gynekologiska onkologavdelningen vid Lunds universitetssjukhus.

27 mars 2006

Else-Marie Rasmusson är sjuksköterska och biträdande avdelningschef vid gynekologisk onkologavdelning på Lunds universitetssjukhus. I en magisteruppsats – Kvinnors önskan om och behov av kunskap kring sexualitet och samliv vid gynekologisk cancersjukdom – går hon igenom tidigare studier om hur sjukvårdspersonal tar upp sexuella frågor med kvinnor med gynekologisk cancer.

I en av studierna trodde nästan alla läkare och sjuksköterskor att kvinnorna skulle få sexuella problem. Trots det var det endast en fjärdedel av läkarna och en femtedel av sjuksköterskorna som tog upp det med kvinnorna.

? Det är som om vi inom vården tror att cancerpatienter inte tänker på sin sexualitet, säger Else-Marie Rasmusson.

Egen studie

I en egen studie har Else-Marie Rasmusson intervjuat elva kvinnor sex till åtta veckor efter att de har avslutat sin behandling för gynekologisk cancer. Kvinnorna var mellan 35 och 70 år och hade genomgått primär onkologisk behandling för cervix-, korpus- eller ovarialcancer.

I denna framkommer det att även om kvinnorna i det akuta skedet främst tänker på sina barn och funderar på om de själva ska bli friska, så undrar de också över hur deras sexualitet ska påverkas av behandlingen.

Oroas över kroppsliga förändringen

Intervjuerna inleddes med en öppen fråga: ?Kan du berätta för mig om vilka tankar du hade kring sexualitet och samliv efter det att du blivit sjuk?? Kvinnorna berättar att de förknippar sin kvinnlighet med livmodern och att de efter att ha fått den bortopererad kände en oro för vad den faktiska kroppsliga förändringen innebar.

? Många kvinnor tror att livmodern är ett stort organ som fyller hela bäckenet och blir förvånade när de får veta att den är liten som ett gåsägg. Bara att bli informerad om det kan vara en tröst, säger Else-Marie Rasmusson.

Kvinnorna hade önskat få information om vad som var bortopererat, om slidans längd var förändrad och om det fanns risk för att sjukdomen skulle sprida sig vid en eventuell blödning i samband med samlag. Förändringarna oroade de kvinnor som inte hade fått information om det.

Bara en informerades spontant

De kvinnor vars hormonproduktion hade upphört på grund av operation eller annan behandling fick torrare slemhinnor och minskad sexlust. Torra slemhinnor innebär inte bara sveda vid samlag utan också att sädesvätskan kan svida eller bränna.

? Vissa kvinnor i min undersökning har själva ställt frågor om sexualitet, trots det anser de att informationen har varit dålig. Bara en kvinna uppger att en läkare spontant har informerat henne, säger Else-Marie Rasmusson.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida