Personligt:
Berith Hedberg

Ålder 54 årKarriär sjuksköterska och filosofie doktorFamilj sambo och vuxna barnGillar att läsa böcker som utmanar och som ställer saker och ting på sin spets, och Sköna hemMår bra av en fredagkväll med en god middag, rödvin och mörk chokladDåligt samvete årskortet på Friskis & Svettis, »ska skärpa mig nu«

4 augusti 2006

För Berith Hedberg är kommunikationen mellan människor oerhört viktig. Hon vill verkligen förstå andra utifrån deras perspektiv. Hon anstränger sig för att inte göra för snabba tolkningar av vad andra säger, men ibland blir det missförstånd.

? Ett samtal är en dialog som ska leda till att vi förstår varandra. Då är det viktigt att kunna lyssna och att låta den andre berätta om sina erfarenheter. I annat fall kan den personen bli provocerad och till och med kränkt.

Det var en kurs i kommunikation som gjorde Berith Hedberg »jättetänd« på språket som kommunikativt verktyg, särskilt alla ickelexikala ord, som förstärkningsorden »hm« och »ja«. Det ledde till forskning med fokus på äldre patienter som har överlevt stroke. De använder ett stort antal ickelexikala ord som kan betyda olika saker. Ett »hm« kan vara ett instämmande eller en markering om att personen vill säga något. Då är det viktigt, anser Berith Hedberg, att sjuksköterskan, under exempelvis ett vårdplaneringsmöte, är uppmärksam på dessa uttryck och det tonfall patienten använder, och bjuder in honom i samtalet. Men i stället för att vägleda och stötta tycks sjuksköterskan se sig som expert eller patientens advokat, som ska tala för patienten och berätta hur det är. Berith Hedberg ifrågasätter om detta verkligen är sjuksköterskans uppgift när patienten själv är inbjuden att delta i samtalet.

? Risken finns att patienten i stället känner sig provocerad, särskilt om han inte är medveten om eller förnekar sin funktionsnedsättning (neglekt).

När sjuksköterskan kan hantera kommunikationen och bedöma när en inviterande fråga ska ställas, och när det är nödvändigt att konfrontera, fungerar det. Och Berith Hedberg anser att det går att lära sig.

? Det går kanske inte att läsa sig till, däremot att praktiskt tillämpa genom att öva sig i att coacha patienten. Genom att se sina svaga och starka sidor, att lyssna och ställa öppna frågor kan sjuksköterskan få patienten delaktig. Men det är lättare sagt än gjort.

Själv har hon fått hjälp i detta under doktorandtiden av sin handledare, som ständigt ifrågasatte hennes tolkningar. Nu tränar hon på studenterna i handledning.

? Jag försöker lyssna på var de är och ställer öppna frågor som »hur ser ni på det här, hur vill ni gå vidare?«. Jag vill inte komma med färdiga svar, jag vill stimulera deras tankeverksamhet så att de själva kommer fram till svaret, säger hon.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida