Personligt Signe Andrén

Ålder: 63 årKarriär: sjuksköterska och doktor i medicinsk vetenskapSenast lästa bok: Tillsammans är man mindre ensam av Anna GavaldaStressar av med: att bada i havet året runtKan om det behövs: sköta djuren på en bondgård

1 september 2006

»Jag har varit nära mina egna närstående och lärt mig mycket av det.« Signe Andrén har hjälpt till därhemma och varit med sina nära på sjukhuset när det har hänt något akut. Lärdomarna har hon haft användning av som sjuksköterska och forskare. Det händer att hon berättar för patienternas anhöriga om egna erfarenheter.

– Det är en balansgång. Ibland har jag tvekat, men när jag har gjort det har de närstående sagt att det har varit till stor hjälp.

Signe Andrén vet att man i vården ibland säger att anhöriga är besvärliga, men själv har hon inte tyckt det. Hon ser att de har det besvärligt och att de reagerar som man normalt gör i kris. Väldigt mycket handlar för henne om att vara medmänniska och lite om att vara sjuksköterska. Det betyder inte att hon förringar sjuksköterskans kompetens. Det hon menar är att kunskaperna ska vara så självklara att de finns i bakgrunden hela tiden, medan empati och medmänsklighet ska utvecklas. Det anser Signe Andrén görs bäst genom att sträva efter att se på situationen ur de närståendes perspektiv och lyssna till deras livsberättelser.

– Jag måste möta dem där de är och inte gå in som expert och ge råd som de inte vill ha. Bäst är att fråga vad de behöver. Det är helt ofarligt – de ställer inte orimliga krav.

Signe Andrén är angelägen om att kunskapen om att vårda gamla med demenssjukdom inte ska bli för teoretisk. Vardagen är den största delen av tillvaron och därmed väldigt viktig.

– Med vår professionella kunskap ska vi se till att den gamla är fin, får mat som hon tycker om och äter, inte luktar eller har fläckar på klänningen. Och lika viktigt är det att se till att hon får smärtstillande om hon behöver det, säger hon.

Det är också viktigt att dra ned på ambitionerna när demenssjukdomen har gått långt. Den sjuka förmår inte gå ut på stan och på teater som friska gör.

– Vår uppgift är då att berätta om våra upplevelser för personen med demenssjukdom. För henne själv kan det räcka att få komma ut i trädgården och äta nybakad sockerkaka.

Signe Andrén har drivit ett projekt med utbildning och stöd till närstående. Kunskap om demenssjukdomen visade sig göra det lättare för dem att handskas med symtomen, och de tyckte att det var skönt att känna att fler är i samma situation. Att hon själv har varit tillgänglig per telefon har betytt mycket.

– Om man vet att man kan få hjälp blir behovet mindre.

För korrespondens:
Signe Andrén, geriatriskt utvecklingscentrum, Universitetssjukhuset Mas i Malmö
E-post: signe.andren@med.lu.se

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida