Plåt & prat på schemat

När undervisningen om droger, sex och samlevnad minskade i den nya gymnasieskolan märkte skolsköterskorna det i hälsosamtalen. Många av eleverna hade inte någon vuxen att tala med om svåra saker. Skolsköterskorna lyckades då få in ämnet livskunskap på prov i undervisningen.

Det hela började med att alla skolsköterskor på Stockholms gymnasieskolor träffade dåvarande chefen för utbildningsförvaltningen för att protestera mot att all undervisning om droger, sex och samlevnad nästan hade försvunnit från schemat på gymnasiet. Många lärare ville inte heller ta tid till sådant från sina ordinarie ämnen. Ändå visste skolsköterskorna, som har hälsosamtal med alla elever i årskurs ett, att många inte har någon vuxen att tala med om svåra situationer. Och att flera inte heller har någon kamrat som de litar tillräckligt på.

1997 fick skolsköterskorna utbildningsförvaltningens uppdrag att utveckla ämnet livskunskap, vilket de alltså har gjort sedan dess. Arbetsgruppen består av fyra skolsköterskor, en biträdande rektor och en lärare. Administrationen sköts av utvecklingspedagoger på service- och omvårdnadscentret på Sankt Görans gymnasium. Nästa steg är att föra in livskunskap som ämne även i grundskolan.

Sankt Eriks gymnasium i Stockholms innerstad är en stor skola med omkring 1 400 elever. För några år sedan hade skolan problem med bråk, skolk och mobbning. För att göra något åt det startades projektet »Ung, stökig, utsatt«. I försöksklasser började eleverna att prata om kulturskillnader, könsroller och om vad som hände på skolan. Allt för att lära sig se varandras likheter i stället för olikheter. Det blev tydligt att eleverna hade behov av att i grupp och tillsammans med vuxna diskutera livsfrågor.

Osäkra tjejer fick dela sin osäkerhet med andra och balla grabbar fick vila från sin tuffa attityd och prata om rädslan för att inte duga.

Inspirerade av framgången med försöksklasserna började diskussioner föras om att göra ämnet obligatoriskt. I livskunskap får man prata om sin rädsla, sin glädje och sina drömmar. »Det är ett ämne där eleverna pratar mer än lärarna«, som en elev har uttryckt det.

Mobbningen har minskat
På Sankt Eriks gymnasium har livskunskap varit ett obligatoriskt ämne sedan 1999. Årskurs ett har 25 timmar fördelat på en timme i veckan, årskurs två har 15 timmar och årskurs tre 10 timmar. Men för treorna är ämnet än så länge inte obligatoriskt. Det sammanlagda antalet timmar motsvarar de poäng ämnet ger.

En av initiativtagarna till det nya ämnet är skolsköterskan Maria Heikkilä. Hon konstaterar att närvaron på livskunskapstimmarna ofta är högre än på andra lektioner. Och de positiva effekterna är flera: Mobbningen på skolan har minskat och sammanhållningen bland eleverna har blivit bättre.

Men livskunskap på schemat är inte helt okontroversiellt.

Bland lärarna förs diskussioner om det är rätt att det ska betygssättas. Särskilt uppmärksammad har den debatten blivit på de håll där ämnet kallas »social kompetens«. Att kalla ämnet så leder tankarna fel, säger skolsköterskan Ulla Tedebark, som ingår i arbetsgruppen och finns på utbildningsförvaltningens service- och omvårdnadscenter.

– Livskunskap är inte detsamma som social kompetens. Det är ett sätt att ge eleverna utrymme att diskutera livsfrågor, säger hon.

Och Maria Heikkilä tillägger:

– Dessutom är betygskriterierna tydliga och vi värderar aldrig åsikter. Livskunskap handlar mer om utveckling.

För att få betyget godkänt ska eleven ha tillägnat sig kunskaper om och ha deltagit i diskussioner kring sex, samlevnad, alkohol, tobak och andra droger. Det krävs också viss insikt i konflikthantering och att de har deltagit i diskussioner kring existentiella, etiska och moraliska frågor.

Att vara medveten om ansvaret för följderna av egna ställningstaganden och handlingar är ett krav för att bli väl godkänd. För att bli mycket väl godkänd krävs bland annat att eleven ska ha fördjupat sina kunskaper genom att redovisa ett väl utfört eget arbete.

Det övergripande målet med ämnet livskunskap är att eleven ska få kunskaper om människans möjligheter och begränsningar, behov och beteenden och hur vi påverkas och förändras i samspelet med varandra.

Rädsla hos vissa lärare
I årskurs ett ligger tyngdpunkten på självkännedom, konflikthantering och på att skapa trygghet i klassen, i årskurs två på droger, sex och samlevnad.

I årskurs tre får eleverna tala om moral och omoral och formulera mål för framtiden.

Än så länge finns ingen lärobok i livskunskap. På Sankt Eriks gymnasium använder de arbetshäften framtagna av Folkhälsoinstitutet. I ett berättas om hur man handskas med tjejgrupper och i ett annat hur man gör i killgrupper. Det häftet kallas Risken finns och berättar bland annat om risken för att eleverna vänder i dörren.

Men är det bara bra att lätta på förlåten och släppa loss känslorna?

– Det finns en rädsla hos en del lärare att elever ska komma med så svåra problem att de inte vet hur de ska hantera dem, säger Maria Heikkilä.

Men det har ännu inte hänt och hon är inte orolig för att det ska ske. 24 lärare, både kärnämnes- och yrkeslärare, undervisar i livskunskap på Sankt Eriks gymnasium. I handledningen har lärarna fått veta att elever bara delger gruppen problem som de orkar ta upp.

Bättre kontakt
Lärare som undervisar i livskunskap har berättat att de där får en kontakt med eleverna som de bär med sig till sina ordinarie ämnen. Elever kommer och berättar saker för dem som de inte vågat tala om tidigare. Då gäller det att lyssna och, om det behövs, förmedla kontakt med skolans kurator.

Från lärarnas sida krävs engagemang för att undervisningen ska lyckas. Den som inte tycker att det är roligt eller spännande och som inte vågar bjuda på sig själv får det svårt.