Prisas för traumaväska – ska underlätta vården av demenssjuka

Stefan Krantz, snart färdig sjuksköterska vid högskolan i Jönköping, får årets Drottning Silvia Nursing Award för idén om en traumaväska. Den ska underlätta för sjuksköterskor som möter demenssjuka i krisläge.

Stort grattis till priset! Du har alltså uppfunnit en traumaväska. Vad är det?

­– Det är en väska som på ett strukturerat sätt kan hjälpa till att möta och ta hand om en äldre, dement patient. Om en sjuksköterska inom hemsjukvården kommer hem och finner en äldre på golvet, då ska väskan snabbt kunna hämtas och ge trygghet i den första vården, i väntan på ambulansen.

Vad innehåller väskan?

­– Den är ordnad enligt A-E-modellen, som en akutvagn på sjukhus. Den innehåller bland annat ett kort med information om hur man bemöter äldre med demens (se fakta). Jag har lagt till hörselskydd för att hjälpa till att dämpa höga ljud för patienten, en filt för att kunna bädda om och ge trygghet, och även läkemedel mot oro.

Hur kom du på idén?

­– Under en simuleringsövning i utbildningen agerade vi sjuksköterskor i hemsjukvård. Vi fann vår fiktiva patient på golvet och när jag ska assistera min kollega med utrustning rafsade jag runt i väskan och tiden gick. Då tänkte jag att det måste finnas ett bättre sätt. När vi kommer ut och möter patienter i den situationen behöver vi själva vara trygga och veta vad vi har med oss för att kunna skapa trygghet.

Varför tror att du är så duktig på att uppfinna?

­– Båda mina föräldrar är uppfinnar-jockar. Hemma hos min mamma hade vi inte så mycket verktyg men det har inte hindrat oss. Vi har lagat och fixat det mesta, ibland med gafflar och knivar, ha ha. Jag har själv alltid gillat att laga och förbättra – att se möjligheten och potentialen i saker.

Vad har andra tyckt om din idé med väskan?

­– Jag har fått jättegott stöd från familj, vänner och kurskamrater. Idén arbetades fram under en kurs i utbildningen som handlade om innovationer och marknadsföring. Det ska bli jätteroligt att berätta att det gick hela vägen!

 Kommer traumaväskan kunna bli verklighet nu?

­– Ja, det tror jag. Förutom äran att ha vunnit, hoppas jag genom QSNA:s nätverk kunna få hjälp att utveckla väskan vidare. Jag tror inte det behöver vara så långt bort. Det finns väskor idag, det handlar mer om att få in de här elementen.

Vad ska du göra för prissumman på 60 000?

­– Jag har inte haft koll på att det är pengar inblandat i detta, jag har bara sökt eftersom jag trodde på idén. Hm… en viss summa ska nog gå till en spa-helg efter den här oerhört intensiva hösten. En del av pengarna ska jag använda till att vidareutveckla idén.

Du är mitt i livet – hur kom du på idén att sadla om till sjuksköterska?

­– Jag är ju redan utbildad undersköterska, brandman och journalist. Jag har bytt jobb några gånger, och också rätt drastiskt. Det senaste jobbet jag hade var enhetschef på ett studieförbund. Men så var jag på ett vårdbesök med min dotter, som skulle sövas. Den narkossköterskan och narkosläkaren… Deras bemötande var så fantastiskt att jag tänkte – det här vill jag också göra.

Kommer sjuksköterskeyrket bli sista yrket för dig, tror du?

­– Jo, det kände jag när jag var ute på praktik. Jag trivs jättebra i sjukhusmiljön, älskar att lösa problem, vilket man gör i mångt och mycket med patienterna. Jag ser så mycket fram emot det. Man ser och hör förstås alla negativa aspekter med yrket men jag väljer att försöka se det positiva.

Var vill du jobba?

­– Jag har redan en tjänst på Höglandssjukhuset i Eksjö som väntar på mig. Det är på något som kallas ”ELSA-enheten” som bemannar olika kliniker. Det är som en pool, där klinikerna önskar att få sjuksköterskor och vi också kan önska var vi vill jobba. Efter sex månader går man vidare till nästa plats. För rastlösa människor som mig passar detta jättebra!