Projekt överskattad förändringsmetod

Vad händer när en organisation behöver förändras? Ledningen tar ofta initiativ till ett projekt där en grupp anställda formulerar förslag om vad som bör göras. Men det är sällan förslagen återförs till dem som arbetar i den ordinarie verksamheten.

4 september 2000

Samhället verkar vara på väg att »projektifieras«, skriver författarna till boken Projekt som förändringsstrategi – analys av utvecklingsprojekt inom socialtjänsten. De konstaterar att i en tid då organisationer blir allt mer »slimmade« så tenderar utvecklingsarbete att förläggas i fristående projekt, delvis finansierade av externa bidragsgivare.

Och projekt kan skapa förändring – men de kan också användas för att motverka förändring i den permanenta organisation. En ledning kan ibland nöja sig med att demonstrera sin handlingskraft genom att dra igång projekt, hellre än att starta verkliga förändringsarbeten.

Projekt kan vara allt från »naturliga projekt« som bildas för speciella ändamål – för att bygga en bro eller arrangera ett os – till en arbetsgrupp som arbetar vid sidan av en reguljär verksamhet i syfte att förändra den. Det är den »minst naturliga« projektsituationen. Dagens arbetsliv kräver nya arbetsformer och de reformer som krävs inleds ofta med försöksverksamheter, som det är naturligt att organisera i projekt. Men i boken ställs frågan om det inte är så att projektet som arbetsform kommit att användas även där det inte är lämpligt.

Påverkar inte verksamheten
Projekt startas inte för att leva sitt eget liv utan för att påverka den permanenta organisationen, men alltför ofta brister det just där. För dem som medverkar innebär arbetet nytänkande och lärande, däremot är författarna tveksamma till om resultaten kommer den reguljära verksamheten tillgodo. För det krävs att »kompletterande organisatoriska arrangemang genomförs«.

Ett projekt pågår under en avgränsad tid och har en avgränsad uppgift. Det genomgår fyra skeden: målformulering, planering, genomförande och utvärdering. I boken studeras fem olika projekt inom socialtjänsten. Inget av dem uppfyller helt de kriterier som ställs upp. Arbetsuppgifterna är inte unika och välavgränsade, målen är inte fasta och tydliga, de är heller inte välplanerade. Men, skriver författarna, de är projektlika i den meningen att man hållit fast vid givna tidsramar och rättat sig efter externa avsatta medel.

Förändring kräver delaktighet
En av studierna kallas Kvalitetsprojektet inom vård och omsorg i Nordbro kommun. Kommunen beskrivs som en glesbygdskommun med stor tilltro till kvalitetsfrågor och till möjligheter att mäta kvalitet. Tidigare projekt har finansierats av Arbetslivsfonden och i det fortsatta
utvecklingsarbetet har kommunen fått bidrag från Socialstyrelsen. Målet med projektet var en större medvetenhet om kvalitetsfrågor och förbättrad kvalitet för vårdtagarna. Den viktigaste lärdomen blev i stället att det är svårt att få grepp om kvalitet och att det krävs delaktighet för att få till stånd verklig förändring.

Tidigare studier av projekt har visat att deras viktigaste funktion är att legitimera organisationerna, snarare än att förändra arbetet i dem. Det gäller framför allt de projekt som inte ifrågasätter den reguljära verksamheten. Kontroversiella sådana har en tendens att begravas och glömmas bort.                              

Projekt som förändringsstrategi – analys av utvecklingsprojekt inom socialtjänsten, av Staffan Johansson, Mikael Löfström och Östen Ohlsson. sns förlag, isbn 91-7150-802-3.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida