Ivan Andrés Castillo: Rätten till hälsa inkluderar inte alla vårdsökande

Vårdförbundets kongressuttalande om rätten till hälsa och jämlik vård inspirerar – men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut. I Sverige finns många exempel på orättvisor i vården, skriver Ivan Andrés Castillo, sjuksköterska och forskarstuderande med fokus på normkritiska perspektiv och jämlik vård.

Under Vårdförbundets senaste kongress konstaterades det att: ”Vårdförbundet står upp för dem som drabbats i kring och konflikter, människor på flykt och de som drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser i världen – rätten till hälsa lämnar ingen utanför!”.

För mig som utbildad sjuksköterska tillika forskarstuderande med fokus på normkritiska perspektiv och jämlik vård kändes kongressuttalandet upplyftande, samtidigt som jag kände en stolthet av att tillhöra en profession som aktivt tar ställning för mänskliga rättigheter. Kongressuttalandet är inspirerande och ett mål som det ska strävas mot, däremot ser verkligheten annorlunda ut. Rätten till hälsa inkluderar inte alla vårdsökande, människor lämnas utanför.

I Sverige finns det oändligt många exempel på hur hälso- och sjukvården är ojämlik och orättvis. I Uppdrag gransknings reportage ”Sjukvårdens förlorare” framgår det vilken avgörande roll bostadsort har i möjligheten av att få en sjukvård på lika villkor. Även i det senaste numret av Vårdfokus finns det två artiklar som berör frågan kring hälso- och sjukvårdens utmaningar med att kunna tillhandahålla en jämlik och rättvis vård.

I artikeln ”Förälder på lika villkor” i Vårdfokus nummer 5 citeras en mamma med funktionsnedsättning som fastslår att: ”Det finns mycket fördomar, både inom vården och bland allmänheten” och i samma nummer finns ett glädjefyllt reportage om hur en sjuksköterskestudents egna initiativ kring mörk hud resulterat i att en utbildningsförändring initieras vid lärosätet. Vidare konstaterade initiativtagande sjuksköterskestudent Ella Kellnor att den strukturella rasismen som finns måste bemötas på en strukturell nivå.  

Jag håller fullständigt med Ella Kellnor om att strukturell rasism, precis som många andra ojämlikheter och orättvisor, måste bemötas på en strukturell nivå. Jag tillhör en forskargrupp vid Högskolan Väst som faktiskt tittar på hur ojämlika och orättvisa strukturer begränsar hälso- och sjukvården, genom att se dessa strukturer genom linsen normkritiska perspektiv. Forskningen fokuserar på hur olika fördomar och normer begränsar vård- och hälsoarbete och hur vi som professionella hälsoarbetare kan förändra dessa ojämlika och orättvisa strukturella normer. Den normkritiska forskningen som bedrivs vid Högskolan Väst är inte endast ett akademiskt drivet ämne som drivs av ett par forskare inom institutionen för hälsovetenskap, utan det normkritiska perspektivet används i det praktiska dagliga pedagogiska arbetet med att utbilda studenter inom hälsovetenskaperna. Förhoppningen är att dessa studenter ska få med sig redskap och metoder för att driva en jämlik och rättvis vård efter examen.

Att forska och undervisa inom normkritiska perspektiv för sjuksköterskestudenter innebär att jag ständigt reflekterar och ställer mig frågan varför vissa patienter och patientgrupper får bättre vård än andra. Efter att ha läst Vårdförbundets kongressuttalande kände jag, som beskrivet initialt, en glädje och stolthet över den tydliga positionering som tas för mänskliga rättigheter och allas rätt för hälsa. Jag blev även rörd över det tydliga ställningstagande som tas för det ukrainska folket och det akuta behov av hjälp de ukrainska flyktingarna är i behov av i denna stund. Emellertid fick kongressuttalandet och omfattningen som lades på invasionen av Ukraina mig att reflektera över hur det svenska samhället talar, skriver och betraktar olika flyktinggrupper. Kan det vara så att vissa flyktinggrupper anses vara mer ”normala” än andra och därmed få mer utrymme? Min övertygelse är att vi sjuksköterskor i framtiden kommer fortsätta vara en drivande kraft för att garantera allas rätten till hälsa, oavsett hur ”normal” eller ”onormal” man anses vara eller vilken flyktinggrupp man tillhör.

// Ivan Andrés Castillo, specialistsjuksköterska inom intensivvård och doktorand inom arbetsintegrerat lärande med inriktning mot hälsovetenskap, Högskolan Väst

Säg vad du tycker i Vårdfokus!

Lönerna, arbetstiden, vårdplatsbristen — vad får dig att tända till? Vilka är de viktigaste frågorna för dig?

På Vårdfokus Debatt vill vi höra vad du har att säga om allt som rör din jobbvardag. Vi kommer att publicera texter här på vårdfokus.se och i tidningen.

Tänk på att:

• Skriv kort och kärnfullt.
• Vi kommer att välja bland de texter som kommer in — vi kan alltså inte lova att alla publiceras.
• Vi vill att din text inte har publicerats någon annanstans tidigare.
• Skicka gärna med ett foto på dig.
• Mejla texten till debatt@vardfokus.se.