Reflekterat
»Han är med mig nu — jag ska lära han allt jag kan.« Känner mig som björnen Baloo ibland, när sjuksköterskestudenter kommer och jag vill ge dem så mycket bra och matnyttigt som jag bara kan!
Etiken som jag tycker är a och o. Välkomnandet av patienten till kliniken, behandlingen, tillbaka till livet oavsett om de drabbats av ett adenocarcinom i tarmen eller ett bakslag i sin drogfrihet.
Det är det senare som jag arbetar med. Att återställa hälsan och vardagen för människor som under en tid ställt till det för sig och sina anhöriga.
För studenten ska jag förklara hur patienten kommer hit, vilka vårdgrannar som kan vara inblandade, hur socialen planerar. Vi ska ge injektioner, bevaka cirkulationen, göra nedtrappningsscheman, motivera till mediciner som kan dämpa sug eller vara som en kemisk krycka i kampen mot alkoholen.
Planera screeningar, utredningar, studiebesök och överflyttning till öppenvård eller behandlingshem.
Samtala med anhöriga, bevaka att aviserade besök är till gagn – och inte leder till att patienten frestas att återgå till ett nedbrytande leverne. Bistå polisen. Ta emot studiebesök. Svara på frågor om droger när skolungdomar som håller på med något projekt undrar över något. Delta i möten och uppmana studenten att våga ställa frågor om det som kommer upp.
Berätta om öron-akupunktur, planera tid då studenten kan uppleva andra verksamheter.
Allt detta vill jag inympa i min student under den korta tid vi har till vårt förfogande. Jag vill vara en förebild vad gäller etiken – allt från att ta en smått sliten patient i hand till att hänga upp hans smutsiga, trasiga jeansjacka över en stolsrygg.
Här avhandlas livet från uppvaknande i kallt trapphus till avgiftning, behandlingshem och kanske så småningom återupprättande av kontakt med liten son som den missbrukande pappan träffat sporadiskt eller inte alls under en alldeles för lång tid…
Detta vill jag applicera i min students praktikmapp. Tråkigt nog är förståelsen för att man måste få tiden klen – så att denna period ska bli annat än stress och i värsta fall utnyttjande av studenten som arbetskraft!
»Jag ska lära han allt jag kan!« Jag ignorerar arrogansen från tänkbar Bagheera och fortsätter min kamp…
TEXT: BIRGITTA JOHANSSON
specialistsjuksköterska psykiatri