Reflekterat

Det är mycket längtan i livet runt grillen...

I arbeten som handlar om möten med människor är vi själva de viktigaste redskapen.

En fråga att hela tiden komma tillbaka till är hur vi själva har det, vad som är viktigt för oss och vad vi behöver. Jag är väldigt fascinerad av vardagslivets vanor och uttryck. Det finns så mycket där vi kan få veta om oss själva om vi ägnar det en tanke. Så följ med på grillfest.

Har du sett honom, mannen som står vid sin grill? Kolen glöder snart precis lagom. Det växande släktet kastar sina glada tjut mot sommarhimlen. Marinaderna luktar lovande. Han lutar sig något bakåt. Bredbent. Höftpartiet lätt framskjutet, vilket får kringstående män att också de lätt skjuta fram . ja, sitt höftparti. Stämningen stiger. Man får en känsla av att människor är vackra. Han ser nästan lycklig ut, mannen som står vid sin grill

Det är något väldigt speciellt med att laga mat ute. Men vad är det som gör det så speciellt?

Mannen vid grillen greppar verktygen med avspänd men intensiv närvaro. Omsorgen om föda på gallret går inte att ta fel på. Redskapen dansar i luften nästan som vore det en kniv, kanske en pilbåge. Och sköt vi inte djur alldeles nyss. Och är det inte en reell eld egentligen. Och är det inte trummorna som hörs. eller hur var det nu. När man går och samlar ihop det överblivna efter en grillfest är det nästan alltid på tok för mycket mat som gjorts i ordning. Som om det hela egentligen handlade om något annat än att äta. Det är längtan i »grillat«, tror jag. Längtan ut, längtan till att röra sig smidigt, som en del av marken. Längtan. Obehaget vi känner när korvarna envisas med att vara kalla, undran om vi ska få till det här, egentligen en undran om vi alls ska få någon mat.

Vi längtar ut. Lite trevande längtar vi till ett liv som var mycket mindre säkert än det vi har i dag. Men som var att leva nära mark och redskap, jord och sammanhang. Oro och glad extas. I nära möten med andra människors utsatthet och beroende av omsorg blir det viktigt vad vi gjort av våra egna grundläggande behov. Kanske är längtan ut mer grundläggande än vad vi alltid är medvetna om.

Och så till sist den goda såsen: matlagningsyoghurt, lime, både rivet skal och saft, några skedar mangochutney, salt och peppar.

ELISABET PETTERSSON
sjukhuspräst