Regioner en följd av EU

Tanken på att dela in Sverige i regioner i stället för län och landsting har funnits under hela 90-talet och är en konsekvens av integrationen i Europa.

Genom det ökade samarbetet över EU-ländernas gränser anser många politiker att län och landsting är för små för att konkurrera. Genom sammanslagning skulle det bli lättare att hävda sig. Den första regionbildningen kom i Skåne. 1997 gick Kristianstads och Malmöhus län samman och ett år senare de två landstingen och Malmö stad.

Och nu är det alltså Västra Götalands tur. Från början var det meningen att även en del av Halland skulle ingå i den nya regionen och ironiskt nog var det också från Halland frågan om sammanslagning först fördes fram. Men när det var dags att göra verklighet av idén kunde politikerna i Halland inte tänka sig att dela länet i norr (som skulle till Västra Götaland) och söder (som då troligen skulle ansluta sig till Skåne).

Initiativet fördes i mitten av 90-talet fram i planeringsnämnden, ett informellt samarbetsorgan som funnits länge och består av politiker och höga tjänstemän i de berörda länen. Hösten 1996 vände sig företrädare för fem partier (centern, folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna och socialdemokraterna) till regeringen och bad att få bilda en region. Eftersom detta inte var möjligt enligt kommunallagen krävdes ett extra riksdagsbeslut. Det kom i maj 1997 och innebar att Västra Götalandsregionen på försök ska vara ett regionalt självstyrelseorgan 1999–2002.

Sjukhus gick samman
Men redan före beslutet hade en hel del hänt. Sammanslagningen av sjukhusen i Uddevalla-Trollhättan (till NU-sjukvården), Sahlgrenska och Östra i Göteborg med Mölndal (till Sahlgrenska Universitetssjukhuset) samt Borås-Alingsås-Skene (till Södra Älvsborgs sjukhus) var led i bildandet av regionen. Den 1 januari 1997 bildades KVG, Kommunförbundet Västra Götaland. I KVG samordnades delar av länssjukvården. KVG kan ses som en övergångslösning fram till regionen bildas och precis som landstingen försvinner KVG vid årsskiftet.