Regionerna ger kalla handen till statlig styrning av vården

KD sitter i styrande koalition i över hälften av landets regioner. Ändå vill partiet avskaffa regionerna och lägga huvudansvaret för vården på staten. Förslaget får dock tummen ner av de flesta regionråd, visar Vårdfokus genomgång. Det finns inte heller några belägg för att vården blir bättre om staten övertar ansvaret, enligt Ulrika Winblad, professor i hälso- och sjukvårdsforskning.

I dagsläget har Sveriges 21 regioner ansvaret för hälso- och sjukvården i respektive region. Något som Kristdemokraterna vill ändra på. KD vill lägga ned Sveriges regioner och i stället låta staten axla huvudansvaret för landets sjukvård. Sverigedemokraterna är inne på samma linje, medan övriga sex riksdagspartier säger nej till en sådan förändring. 

Socialminister Lena Hallengren (S) är kritisk till KD:s förslag.

”Vi tror inte att en utdragen byråkratisk process är vad en redan hårt pressad vårdpersonal behöver. Det som behövs är åtgärder som här och nu löser problemet och som stärker den demokratiska kontrollen så att vården inte blir lika splittrad som skolan”, skriver Lena Hallengren i ett mejlsvar till Vårdfokus.

Däremot är Socialdemokraterna för en ökad statlig styrning och samordning av hälso- och sjukvården, framhåller hon.

”Risk för färre sjukhus”

I de flesta regioner är regionstyrelsernas ordförande såväl som oppositionsregionråd kritiska till KD:s förslag, visar Vårdfokus genomgång.

Flera regionpolitiker betonar att besluten bör fattas så nära medborgarna som möjligt. 

Skulle staten ta över ansvaret skulle sjukvården och sjukhusen riskera att centraliseras, resonerar Kaisa Karro (S), regionråd i Östergötland. 

Det är ett postnummerlotteri vilken vård du får och vilka läkemedel och hjälpmedel du får tillgång till.

Mia Frisk (KD), regionråd, Region Jönköpings län.

Jämför med polisen

Från Region Halland hänvisar man i sin skepsis inför ett statligt huvudansvar till hur det har gått med omorganisationen av andra instanser. 

”Vi hittar inte bevis för statlig styrning av sjukvården genom att titta på de större statliga verksamheterna så som exempelvis arbetsförmedlingen eller polisen”, skriver Mikaela Waltersson (M), regionråd i Halland.

”Ett postnummer-lotteri”

Den enda bland regionstyrelsernas ordförande ute i landet som förespråkar ett statligt huvudansvar för sjukvården är, inte oväntat, Mia Frisk (KD), regionråd i Jönköpings län. 

”Kristdemokraternas viktigaste fråga är sjukvården och vi vill flytta ansvaret och finansieringen för den till staten”, meddelar hon. Vården är inte jämlik i landet, och dagens styrning av sjukvården med riktade statliga bidrag och regionalt självstyre är inte optimal, anser Mia Frisk. 

Bakgrunden till KD:s ställningstagande är att skillnaderna när det gäller hälso- och sjukvård i landet är för stora, menar hon.

– Det är ett postnummerlotteri vilken vård du får och vilka läkemedel och hjälpmedel du får tillgång till, säger Mia Frisk till Vårdfokus. 

I de flesta regioner anser man från politiskt håll att statligt huvudansvar för vården vore odemokratiskt, med risk för centraliserat styre, och att regionstyre ger beslut som fattas närmare medborgarna? 

– Då blir min motfråga varför man inte på samma sätt anser att demokratiskt inflytande behövs över arbetsmarknadspolitiken, som ju verkligen påverkar människors vardag och möjligheten till ett arbete. 

Du är regionråd i ett av regionens styrande partier. Hur ser du på din egen roll då du förespråkar att regionerna bör avskaffas? 

– Jag har ju inte engagerat mig för min egen skull utan för att vara med och göra skillnad och göra bättre, säger Mia Frisk. 

”I dag tar ingen ansvar nationellt”

Kristdemokraternas sjukvårdspolitiska talesperson Acko Ankarberg Johansson framhåller bristen på jämlikhet som ett avgörande skäl till att partiet anser att staten bör ta huvudansvar för landets hälso- och sjukvård, i ett system som är sammanhållande för hela landet. 

– Inte minst måste ansvaret för kompetensförsörjningen inom vården vara nationellt, säger Acko Ankarberg Johansson till Vårdfokus. 

Skulle bristen på vårdpersonal försvinna bara för att ansvaret ligger på staten? 

– Det kommer alltid att vara en utmaning. Men i dag är det inte ens någon som tar ansvar för den nationellt. 

Riskerar det inte att bli odemokratiskt och centralstyrt om beslut inte fattas nära medborgarna och utifrån varje regions förutsättningar? 

– Undersökningar har visat att få känner igen sina regionpolitiker. Det beror inte på att regionpolitiker skulle vara dåliga, men kopplingen finns inte. Så att påstå att vi har ett naturligt ansvarsutkrävande för vården i dag, är inte riktigt. Vi måste få ett samlat ansvar för sjukvården så att väljarna också kan ställa någon till svars, säger Acko Ankarberg Johansson. 

I en stor del av regionerna är KD med och styr. Innebär viljan att avskaffa regionstyret ett underkännande av dessa politiker? 

– Nej, det handlar inte om att regionpolitiker är dåliga, utan om att själva systemet är fel, resonerar hon. 

Viljan att låta staten ta huvudansvar för sjukvården innebär dock inte att KD vill se ett förstatligande av landets hälso- och sjukvård, betonar Acko Ankarberg. 

– Vår reform handlar om att flytta en del makt till staten, det som passar bättre att staten beslutar om. 

Behovet finns samtidigt också av att flytta mer makt och befogenhet ut till personal och profession, till att verksamheterna själva utformar hur de vill ha det, menar hon. 

– Som man jobbar i Danmark, där man har en starkare patientlag än i Sverige, men där det är verksamheterna som utformar hur de vill utföra uppdraget. I dag uppfattar sig många chefer som bakbundna av regler högt upp i regionerna. 

Blir risken för toppstyrning inte ännu större om regioner avskaffas till förmån för statligt ansvar? 

– Nej, staten ska ju inte vara arbetsgivare. I dag finns knappt en enda politisk debatt där de flesta inte efterlyser mer nationell styrning. Men det går inte att bara lägga till det och behålla självständiga regioner. Vi måste bestämma oss för var makten ska ligga och vi har valt väg, säger Acko Ankarberg Johansson. 

”Inga belägg för bättre resultat”

Danmark och Norge framhålls ofta som modeller som lyfts fram av förespråkare för en vård där staten har huvudansvaret.

I Danmark har man sedan 2007 tagit bort den politiska styrningen på regional nivå och tilldelar i stället pengar från centralt håll till fem regioner. Sjukvården är där inte i statlig drift, men staten har en tydlig roll i styrning och uppföljning av olika vårdaktörer.

I Norge tog en statlig företagsorganisation för ett tiotal år sedan över driften av sjukhusen.

Kan man utifrån dessa länder se om ett statligt huvudansvar för sjukvården resulterat i bättre sjukvård? 

Nej, inte enligt Ulrika Winblad, professor i hälso- och sjukvårdsforskning vid Uppsala universitet.

– De som propagerar för ett statligt huvudansvar för vården får faktiskt argumentera bättre för det. Det finns inga riktiga belägg för att det skulle leda till bättre vårdkvalitet. Väntetiderna är kortare i Danmark än i Sverige. Men om det beror på systemet med förstatligad vård kan jag inte säga. De var kortare även innan det infördes, säger Ulrika Winblad till Vårdfokus.

I Storbritannien, som har ett nationellt vårdsystem och saknar den typ av regioner som finns i Sverige, finns heller inga tecken på att vårdkvaliteten skulle vara jämnare över landet, framhåller hon.

En rapport från ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, från 2019 visar visserligen att Danmark och Norge i högre grad än Sverige har byggt ut alternativ till sjukhusvård och försökt styra sina patientströmmar till andra vårdgivare under icke-kontorstid. Patienter i Sverige söker sig i större utsträckning till akutmottagningar på grund av avsaknad av alternativ utanför kontorstid. Men detta beror enligt Ulrika Winblad troligen inte på statligt ansvar för sjukvården, utan delvis på ett fastläkar-system som ger bättre kontinuitet.

Det pågår faktiskt redan en form av förstatligande.

Ulrika Winblad, professor i hälso- och sjukvårdsforskning vid Uppsala universitet.

I både Norge och Danmark har centraliseringen av sjukvården ökat under senare år och den specialiserade vården har koncentrerats till färre sjukhus.

Även i Sverige pågår sedan flera år en successiv centralisering, enligt Ulrika Winblad. Utan någon tydlig kursändring mot statligt ansvar har staten ändå tagit ett allt starkare grepp om vården, genom gemensamma riktlinjer ute i regionerna, som exempelvis standardiserade vårdförlopp för cancersjukvård, poängterar hon.

– Det pågår faktiskt redan en form av förstatligande, också genom sådant som samverkanslagen och nya lagförslag om primärvården.