Rejält lönelyft för Uppsalas röntgensjuksköterskor

11,5 procent. Så mycket i genomsnitt fick de cirka 80 röntgensjuksköterskorna på Akademiska sjukhuset i Uppsala i höstens lokala förhandlingar. Bakom den höga löneökningen ligger bristen och konkurrensen från Stockholm samt ett intensivt påverkansarbete.text jan thomasson

Det har länge varit brist på röntgensjuksköterskor på Akademiska sjukhuset, samtidigt som konkurrensen om dem varit stor. Karolinska sjukhuset i Solna och andra sjukhus i Stockholmsområdet har försökt värva röntgensjuksköterskor genom att erbjuda betydligt högre löner.

– Vi har en brist på 20 röntgensjuksköterskor och vi cirka 80 som redan finns här orkar snart inte längre, berättar Kerstin Johansson som är företrädare för röntgensjuksköterskorna på Akademiska sjukhuset.

För att möta Stockholmssjukhusens värvningsförsök och underlätta rekryteringen har sjuksköterskorna under ett års tid arbetat hårt för en uppvärdering av lönerna. De har i brev till bland annat politiker och sjukhusledning pekat på den svåra arbetssituationen och lönernas betydelse. Samtidigt har klinikledningen agerat på liknande sätt.

Arbetet har nu gett resultat. I de lokala förhandlingarna i höstas erbjöd arbetsgivaren redan i inledningen av förhandlingen 10,5 procent. När förhandlingen var slutförd hade röntgensjuksköterskorna fått ytterligare en dryg procent.
Det ska jämföras med de 1,9 procent som den centrala överenskommelsen mellan Vårdförbundet och Landstingsförbundet/Kommunförbundet anger som minimihöjning från den 1 april 1998.

– Vårt krav var att alla skulle få en höjning. Det finns många som arbetat länge och som inte fått några större höjningar tidigare år, berättar Kerstin Johansson.

Alla har också fått en rejäl lönehöjning, men alla har inte fått lika mycket. Den som fått minst har höjt lönen med
1 000 kronor, den som fått mest med 3 000 kronor.

– De flesta har dock fått ungefär 1 500 kronor, säger Kerstin Johansson.

I Uppsalalandstinget är de lokala förhandlingarna för 1998 klara. Vårdförbundets medlemmar fick den nya lönen och de retroaktiva pengarna redan i november. Trots att det gamla avtalet löpte ut den sista mars 1998, är det korrekt att skriva »redan i november«. För faktum är att många av förbundets medlemmar inte fick sin lönehöjning förrän på decemberlönen.

Och på en del håll har förhandlingarna fortfarande inte kommit igång. Det innebär att medlemmarna inte får sina pengar förrän nu i januari eller till och med senare, det vill säga nästan ett år efter det datum då lönehöjningen ska börja gälla.

Ännu är det omöjligt att säga hur resultatet blivit hittills. Orsaken är bland annat att förhandlingarna i en del landsting och kommuner genomförts långt ute i organisationen, ofta direkt på arbetsplatsen, och att man ännu inte har hunnit göra någon sammanfattning.

En tendens finns dock. Den här gången verkar det ha varit svårare att i kommunerna få ut några pengar utöver vad som sägs i avtalet.

Jämförelser är svåra att göra mellan de olika landstingen och kommunerna där förhandlingarna är klara eftersom olika förhandlingsmodeller valts. På en del håll har man valt att enbart förhandla om den höjning som gäller för 1998, på andra har man slagit samman förhandlingarna för både 1998 och 1999.