Rörelse på recept fick tyst på ångesten

När ångesten blev för svår för Pia Bergquist Jakobsen fick hon ett recept på fysisk aktivitet. Redan efter första samtalet med den rådgivande sjuksköterskan prövade hon några dans-moves i köket – och kände att något pirrade till.

Pia Bergquist Jakobsen har sjukersättning efter en svår utmattning. När dörrarna till det mesta slog igen i pandemistarten tog rädsla och ångest över. En klok samtalsterapeut fångade upp henne och ordinerade fysisk aktivitet på recept. För tabletter ville hon inte höra talas om.

Pia Bergquist Jakobsen ringde upp Camilla Rönn, en av två sjuksköterskor i Kronoberg som arbetar med rådgivning för dem som fått receptet. Hon har också en bakgrund som psykiatrisjuksköterska och stor förståelse för livets berg- och dalbana.

– Hon lyssnade in vad just jag ville göra för att röra mig mer. Jag har alltid älskat att dansa. Camillas stöd gjorde att jag kom i gång, jag hade inte klarat det själv. Jag har henne att tacka för så mycket, säger Pia Bergquist Jakobsen.

”Börja i det lilla”

Under första samtalet kom de överens om att en startdos på två minuter skulle Pia klara. Hon stängde dörren till köket, slog på radion och svängde lite prövande på kroppen. Förvånad log hon lite efteråt, och märkte att det tidigare öronbedövande ångestlarmet i huvudet hade tystnat för en stund.

Första dosen dans skulle kombineras med en promenad runt huset. Vårsolen sken den där första pandemivåren, och Pia Bergquist Jakobsen stack försiktigt ut nosen.

Camilla Rönn är erfaren, hon har under sina elva år som kvalificerad rådgivare inom fysisk aktivitet fått fart på många, oavsett om de haft högt blodtryck, diabetes, gått upp i vikt eller som Pia, haft trassel psykiskt.

– Det viktiga är att börja i det lilla. Vi resonerar oss fram till rätt nivå, som är något de kan klara och då känna sig nöjda efteråt. Oftast handlar det om att minska stillasittande och börja med att promenera, jobba i trädgården, leka med barnbarnen och få lite puls. Jag försöker möta alla där de är just nu, säger Camilla Rönn.

Viktigt att pröva

Hon berättar engagerat om det motiverande samtalet.

– För att motivationen ska komma behöver man pröva lite aktivitet. Jag sår frön som hjälper dem mot en hälsosam riktning.

Patienterna fyller i sin aktivitetsdagbok och brukar efter en tid upptäcka att de lagt på några minuter här och där och tagit en extra runda.

Framför Camilla Rönn står en glasburk med ”energipiller”. Det är lappar med förslag på enklare aktiviteter, som tio armhävningar mot en vägg eller promenad till busshållplatsen.

Burken lockar också fram leenden – ett av Camilla Rönns verktyg.

Pia Andersen är distriktssköterska och folkhälsovetare i Region Kronoberg. Hon har forskat om vilka patienter som får recept på fysisk aktivitet, vilket stöd de får och hur patienterna följs upp, och doktorerade nyligen vid Linköpings universitet.

– Det var bara tre procent av alla som haft kontakt med hälso- och sjukvården som fick receptet. Det är rätt lågt i förhållande till att 30 procent av alla vuxna rör sig för lite. Dessutom var patienterna som fick receptet sjukare än jag trodde, säger hon.

De hade fler diagnoser och oftare vårdats på sjukhus året innan de fick receptet, än jämförelsegruppen.

Bekräftelse betyder mycket

Alla som får fysisk aktivitet på recept i Kronoberg erbjuds kontakt med rådgivarna. Det nappar en tredjedel på.

– Ett år efteråt hade den gruppen i högre grad ökad sin fysiska aktivitet och fått bättre livskvalitet, vad gäller hälsan. En positiv upplevelse av stödet bidrog till ökad aktivitet.

Nästan hälften av alla som fick ordinationen rörde sig mer efter ett år.

– Det individualiserade arbetet är jätteviktigt, men det finns inte ett sätt som passar alla. Rådgivningen är viktig för många, men inte nödvändig för alla, visar mitt resultat.

Enligt tidigare studier kan man påverka patienternas fysiska aktivitet med ett personcentrerat förhållningssätt, en skriftlig ordination och uppföljning. När Pia Andersen i en av sina studier intervjuade patienter berättade de hur viktigt det är att bli bekräftad för sina framsteg.

– De kände sig trygga med rådgivare som hade medicinsk kunskap. Patienterna kunde vara rädda för att börja röra sig mer och träna efter allvarlig sjukdom, som en hjärtinfarkt, stroke eller cancer, säger hon.

Det känner Pia Bergquist Jakobsen igen sig i.

– Jag är rädd för pulshöjande, för så brukar pulsen dra iväg när jag har ångest. Med hjälp av Camilla lärde jag mig skillnaden på hög puls och ångest. Det här är min medicin. Det är fantastiskt att jag kan ta samma medicin till massor med sjukdomar.