Rubrik saknas.

Vilken koppling finns det mellan Al Pacinos rollfigur Roy Cohn och två små döva barn i Jämtland? Den kan tyckas långsökt men handlar om djupt mänskliga behov.

I tv-serien Angels in America, som nyss har sänts i svensk tv, spelar Al Pacino den osympatiske advokaten Roy Cohn. Serien bygger på en pjäs som utspelas i New York och handlar om den tid i mitten av 80-talet när den gåtfulla
sjukdomen aids fortfarande var ny.

Roy Cohn är en framgångsrik advokat som under många år har levt nära makten i samhället. Han är också dolt homosexuell och när han börjar utveckla aids vill han få tillgång till den nya bromsmedicinen som fortfarande är under vetenskaplig prövning. Ytterst få patienter kan delta i försöken och ingen av dem kan garanteras att verkligen få den verksamma medicinen i dubbelblindtesterna. Men med alla Roy Cohns kontakter och hållhakar på samhällets makthavare står till sist ett helt kylskåp fullt av verksam bromsmedicin i hans rum på sjukhuset. Något som alla hans lika sjuka medpatienter bara kan drömma om.

Samtidigt som serien sändes i Sverige uppmärksammades de två döva barnen som nekades cochleaimplantat på ett andra öra av sina läkare på sjukhuset i Östersund. Kliniken hade inte råd, och landstingspolitikerna lät från början läkarna ta hela ansvaret. Föräldrarna till ett av barnen ville själva bekosta behandlingen, men nekades av den svenska sjukvården. De var beredda att lägga ett par hundratusen av egna pengar för att deras barn skulle kunna gå i en vanlig skolklass med hörande barn.

Kopplingen mellan dessa så vitt skilda fall är för mig uppenbar. När livet och hälsan står på spel för oss människor är vi beredda att göra nästan vad som helst, utifrån våra olika resurser och livsvillkor.

Även om bromsmedicinen på åttiotalet inte var helt vetenskapligt utvärderad som behandling, vilket inte heller cochleaimplantaten är i dag, så blir deras blotta existens ett halmstrå som människor är beredda att göra vad som helst för att få pröva.

Nu kommer allt fler nya dyra behandlingsmetoder och
läkemedel. Vården har ont om pengar och tvingas till svåra prioriteringar.

Det kan inte vara rimligt att en enskild klinik ska äventyra hela sin ekonomi för några sällsynta, dyra behandlingar. Inte heller ett enskilt fattigt landsting.

Frågan berör sjukvårdens hela framtida finansiering och måste lyftas till nationell nivå.

Ska medborgare få betala ur egen kassa när vårdens pengar inte räcker? Vart tar då allas rätt till vård och den solidariska finansieringen vägen? Eller kan samhällets organisation för välfärd organiseras om så att resurserna fördelas bättre?

Få frågor kan tänkas engagera människor mer. Men de måste få besked om hur de olika politiska partierna står
i frågan för att kunna bilda sig en uppfattning, och bidra till att välja väg för vårdens framtid.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida