Rubrik saknas.

Ståpälsen reser sig! De spelar så bra! De är fjorton år och gör en scen om könsroller.

3 november 2006

Scenen utspelar sig på ett avdelningsmöte på ett sjukhus. Jag känner igen det jag ser. Hur kan de träffa så rätt? Hur kan de veta så mycket om roller mellan kvinnor och män, om hierarkier och härskartekniker?

Jag rodnar alltid våldsamt när jag tänker tillbaka på en skoldebatt för många år sedan där jag sa att vår generation inte kunde känna igen sig i diskussionen om jämställdhet. Frågan hör det förgångna till och det är annorlunda nu, menade jag. Hur svindlande fel jag hade! Arbetslivet med sina infama lönesättningar och könsbundna privilegier kom att övertyga mig in i märgen om att lika rättigheter för män och kvinnor är en av de allra viktigaste frågorna.

Jämställdhet är väldigt PK, politiskt korrekt, och det tycks bli ett problem. Det lockar till att dölja problem och vifta med en jämställdhetsplan. Allt medan vi inte är medvetna om grundläggande beteendemönster, till exempel att män bekräftar varandras inflytande och driver varandras frågor betydligt mer än vad kvinnor gör.

Humor och underhållning är en bra spegel av samtiden. Dragshower som After dark drar fulla hus. Vi skrattar åt män som klär ut sig till kvinnor. Men vad är det som roar? Skicklig showkonst förstås, men den underhållande kittlingen är att män kliver ned i status. Att vi roas visar att män fortfarande har en högre social rang. När var du senast på en dragshow där kvinnor klädde sig till män? Vi skrattar inte på samma sätt, roas inte av att kvinnor klär sig som män. De har ingen som helst underhållningsstatus. En kvinna som klär sig maskulint i sin vardag ses ofta som ful och snarast lite hotfull. Skrattet talar om för oss att män och kvinnor inte har samma status.

De som analyserar den nyligen genomlevda valrörelsen säger att jämställdhet var en av de två frågor som tydligast kom bort, tystades ner. En del bedömare menar att det till och med fanns en uppgörelse mellan de etablerade partierna att hålla frågan kort. Varför?

Hur ska vi tala så att nya öron orkar lyssna? Hur ska arbetet för jämställdhet egentligen se ut?

Jag skulle vilja att fjortonåringarna jag såg på scenen så småningom kommer ut i ett arbetsliv som är rättvisare än det de iakttar i dag.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida