Rubrik saknas.

Lera, lera, lera! Så oergonomiska arbetsställningar man kan ha. Bullernivå klart över det tillåtna, och bajamajor utan papper. Ändå är det så kul att många återvänder år efter år, och dessutom gratis.

4 augusti 2006

Jag är på »Hultan«, Hultfredsfestivalen, tillsammans med sjuksköterskor och läkare från hela landet.
Tältstaden med nära 30 000 invånare byggs upp en vecka i juni varje år. Tält efter tält, rad på rad på åkrarna utanför Folkets park. Musiken flödar ur både högtalare, batteridrivna cd-spelare och diverse sångsugna strupar, och de flesta har så vitt jag kan se en mycket trevlig vecka.

Sedan finns det förstås de som hamnar hos oss. Skoskav, halsfluss och hemlängtan i en salig blandning. När tuppkammen slokar och tältet är vått och kallt är det inte så dumt att bli omhändertagen en stund. Faktum är att man aldrig upphör att förvånas över vad som dyker upp i sjukvårdstältet. Tjejen som har provat hasch för första gången och som lovar dyrt och heligt att det också var den sista. Killen som på något underligt vis har lyckats vira snöret som hör till öronpropparna kring de ädlare delarna, och inte får upp det? Hans röda ansiktsfärg matchar den svarta tröjan och kängorna. Det bor mycket oro i själen och frågorna kommer när kompisarna har sprungit vidare till nästa konsert. Det brukar vara så. Kompisar kan vara både livlinor och stöttepelare, men ofta är det enklare att berätta hur ont det gör utan publik.

Och så de oroliga föräldrarna som ringer och frågar om jag har sett deras dotter. Hon är blond och ganska lång och bor i ett blått tält med silvertak. Förmodligen ett av de 10 000 som står utspridda på en åker lite längre bort…

Jag och mina kolleger gäspar stort. Klockan är fem på morgonen och lugnet har lagt sig. Gräset är daggvått och från de silverfärgade tälten hörs spridda snarkningar. Snart laddas för en ny dag, med nya konserter, nya möten och nya sommarklädda ungdomar. Jag tänker på hur enkelt det kan vara ibland. Där i leran, i »dunka-dunka«-musiken, bland liggunderlagen i ett tält. Kanske borde vi ta med oss lite av det till vår vanliga vardag på sjukhuset. Lite mer flexibilitet, lite mer tuppkammar och lite fler enkla lösningar.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida