Rubrik saknas.

Vi åkte genom Tallins nordvästra förorter. Det är där den ryska minoriteten bor, i hus med flagnande fasader och med nedgångna Lador parkerade på gårdarna.

Spårvagnen nådde ändhållplatsen i Kopli. Föraren öppnade dörrarna, klev ur och gick bort till sin raststuga. Vi, mitt ressällskap och jag, stannade kvar i vagnen.

Då klev duvan ombord. Det var en vanlig stadsduva, en sådan som man kan hitta i vilken europeisk stad som helst. Den här duvan hoppade in genom framdörren och uppför trappstegen. Väl inne i vagnen såg han sig omkring. Pickade lite på golvet och fortsatte bakåt i vagnen (precis som man ska göra, det står på skylten!).

Det här hände för några år sedan, innan fågelinfluensan stod på dagordningen så som den gör i dag, så vi blev inte rädda. Men lite bekymrade för den stackars duvan: tänk om han blev kvar på spårvagnen när vi åkte igen. Så jag gensköt fågeln och föste honom mer eller mindre handgripligt framför mig till dörren mitt i spårvagnen.

Han liksom tittade över axeln (har duvor axlar?) på mig med ett uttryck som väl närmast kunde tolkas som »jäkla turist, vad håller du på med?«. Men jag var ju större och starkare, så jag tvingade honom att flaxande hoppa ut genom mellandörren.

Varpå han genast fortsatte till den bakersta dörren, där han elegant hoppade på spårvagnen igen. Och pickande gick omkring på golvet.

Dörrarna stängdes, spårvagnen åkte i väg. Det var vi och duvan som åkte med. Vid nästa hållplats stannade spårvagnen, dörrarna öppnades och duvan hoppade av.

Det här var som sagt innan möjligheten att fågelinfluensan skulle kunna sprida sig till Europa hade blivit lika uppenbar som i dag. Så det var inte det att duvan var så svag att han inte orkade flyga utan tog tricken i stället. Det gör duvor i allmänhet inte
i Tallinn – jag har åkt spårvagn fler gånger där sedan dess men aldrig mer sett en duva hoppa ombord.

Kanske, däremot, lär man sig att inte vara så övertygad om att jag själv vet bäst vad som är rätt för en annan person. För duvor är väl också mänskor, som för det mesta kan avgöra vad som är bäst för dem själva!