Rubrik saknas.
Maken tittar kärleksfullt på sin nyinköpta minidator. Vi har haft den i ett par veckor nu - och jag förstår fortfarande inte riktigt vitsen med den.
Jag skulle kunna beskriva mig som en teknisk idiot. Jag tror inte att det är typiskt kvinnligt – men jag tror att kvinnor i allmänhet inte lägger lika stor vikt vid teknik som män gör. Kanske beror vårt ointresse på att tekniken berättar männens historia. Ta dataspelen. Hörde på radion en morgon om en ung tjej som arbetade för att få fler tjejer att producera dataspel. Deras historier och erfarenheter behövs i den världen också, sa hon. Kanske det skulle vidga utbudet till att omfatta mer än sport och krigsstrategier?
Teknik är upphöjt till något viktigt och något man bör hänga med i om man vill ha någon sorts kontroll över sin tillvaro. Det måste jag ge män en eloge för: De har en förmåga att få sina intressen upphöjda till norm. Eller, som i fallet med tekniken, till och med till den enda möjliga utvecklingsvägen. Forskning från Linköpings universitet visar att teknik ses som en autonom kraft som förändrar samhället och att politiker inte ser någon alternativ utvecklingsväg.
Då är det ju lite synd att vara så ointresserad. Om det nu inte är så att ämnets stjärnstatus beror just på mitt och mina medsystrars ointresse? Vi vet ju hur det brukar låta: När kvinnorna gör sitt intåg i en sektor så spekuleras det genast i branschens död.
Bara 18 procent av våra it-konsulter är kvinnor. Fler kvinnor arbetar med intern it-verksamhet inom företag och myndigheter vilket också upplevs som mindre statusbetonat, skriver tidningen Genus. Varför då? Låg status lockar kvinnor, eller kvinnor arbetar med det och därför får det låg status? En kvinna som ordförande för TCO, det är detsamma som att centralorganisationernas tid är förbi, sas det. Någon som har sett samma resonemang sedan Sture Nordh tillträdde posten?
Vi kvinnor har lite att lära om konsten att få våra angelägenheter upphöjda till det som får världen att snurra. »Vi är många – vi är hälften« som det hette i Jösses flickor på 70-talet. Nu hoppas vi på återkomsten