Rubrik saknas.

Kom just på att det är i dag jag ska ha lönesamtal. Vad var det nu för mål chefen och jag kom överens om, då för ett år sedan?

Börjar febrilt leta i minnet. Det är så dags att tänka på det samma dag – på väg till jobbet. En ambitiös och målmedveten medarbetare har väl alltid sina mål i bakhuvudet?! Engelskan är det enda jag kommer på. Den är ständigt i mitt medvetande och mitt dåliga samvete. Har jag lyckats utveckla den under det senaste året? Senast jag provade att öppna munnen var under en resa till Skottland.

Regnet öste ner, färjan över till den skotska ön Arran skulle gå om två minuter och vi hade inte kört ombord. Mannen i biljettkuren frågade hur jag ville betala. »With money«, svarade jag. I samma ögonblick hörde jag vad jag hade sagt. Skotten i biljettluckan höll på att trilla av stolen. Och jag kunde inte annat än skratta med. När dottern någon vecka senare fick den något pinsamma historien berättad för sig utbrast hon förfärat: »Men mamma, du vet väl att det heter cash.« Och visst vet jag det, men inte just då. Min hjärna är lite långsam, särskilt på engelska.

Men så mycket mer utveckling på det området har det nog inte blivit. Och vad har det lett till? Det är ju resultatet, och hur jag har bidragit till verksamhetens utveckling, som jag ska använda som argument när jag ska försöka få chefen att höja min lön rejält.

Hörde en medarbetare säga att det där med lönesamtal och individuell lönesättning är lätt. Finns det bara tydliga kriterier och chefen kan förklara vad medarbetaren ska uppnå för att få upp sin lön, så är det inte alls svårt. Jag inser att det underlättar, men lätt? Jag tycker att det är väldigt komplicerat. Visst kan man under perioder i livet känna att jobbet inte är det viktigaste och lägga ner lite mindre krut på det, till exempel när barnen är små. Men det betyder ju inte att det är lätt att få besked om att man inte har gjort sig förtjänt av att få löneförhöjning.

Hur det gick med lönesamtalet? Jo, när jag satt där hos chefen med mina argument, vässade under morgonpromenaden, började hon med att säga att om medarbetaren kommer ihåg sina mål ger bara det en hundralapp i lönekuvertet. Yess, tänkte jag, då blir det i alla fall några kronor. »Hur vill du ha pengarna?«, frågade hon. »Cash«, svarade jag självsäkert. Något har man väl lärt

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida