S.aureus vanlig tarmbakterie hos friska spädbarn
Lindberg E, Nowrouzian F, Adlerberth I och Wold A. Long-time persistence of superantigen-producing Staphylococcus aureus strains in the intestinal microflora of healthy infants. Pediatric research 2000; dec 48(6):741?7.
Bakgrund: S. aureus koloniserar främst näshålan och huden, cirka 40 procent av svenska spädbarn har bakterien i näsan. Under de senaste decennierna har den även isolerats i ökad frekvens från spädbarns avföring. Kolonisering med S. aureus i tarmen skulle kunna ha medicinsk betydelse då den producerar toxiner, till exempel enterotoxiner som ger kräkningar, diarréer och toxic shock syndrome toxin-1 (tsst-1) som orsakar den så kallade tampongsjukan. Dessa toxiner fungerar som »superantigener« som stimulerar immunsystemet till massiv cytokinproduktion. Det är dock inte känt huruvida S. aureus kan fortleva i tarmfloran.
Syfte: Syftet med studien var att bestämma koloniseringsfrekvens och populationstal av S. aureus hos 49 svenska barn som följdes från födseln till ett års ålder. Vi ville också utveckla en metod för att identifiera individuella S. aureus-stammar i tarmfloran och studera deras toxinproduktion.
Metod: Ett prov på rektalfloran togs tre dagar efter förlossningen och faecesprov samlades vid en, två, fyra och åtta veckor samt vid sex och tolv månaders ålder. S. aureus isolerades på selektivt medium och populationstalen i faeces beräknades. En pcr-metod kallad rapd (random amplified polymorphic dna) utvecklades för att särskilja individuella S. aureus-stammar. Stammarna testades för produktion av enterotoxin a-d och tsst-1 med ett latexagglutinations-kit.
Resultat: Vid tre dagars ålder var 16 procent av spädbarnen koloniserade med S. aureus. Koloniseringsfrekvensen ökade sedan till 73 procent vid två till sex månaders ålder för att åter minska till 53 procent vid ett års ålder. Populationstalen hos koloniserade barn var i medeltal 106.8 cfu (colony forming unit)/
g faeces under den första levnadsmånaden, men minskade till 104.0 cfu/g faeces vid ett års ålder. Koloniserade barn bar vanligtvis på en eller två S. aureus-stammar. De flesta stammarna var residenta, det vill säga de koloniserade under lång tid (17 veckor i genomsnitt). Av de 75 identifierade stammarna producerade 43 procent ett eller flera toxiner; vanligast var tsst-1 och sec. Totalt var 47 procent av barnen koloniserade av en toxin-producerande S. aureus-stam under det första levnadsåret. Trots detta var de till synes friska och hade inte mer gastrointestinala problem än de spädbarn som inte var koloniserade med S. aureus.
Slutsats: Detta är den första studien som visar att S. aureus kan vara en resident medlem av den normala tarmfloran under spädbarnsperioden. Medan E. coli och andra mer typiska tarmkolonisatörer tycks ha minskat i tarmfloran, kanske som ett resultat av vår hygieniska livsstil, verkar S. aureus och övriga stafylokocker delvis ha tagit över rollen som tidig tarmkolonisatör. Vad detta har för betydelse för hälsan vet man inte.
Finansiärer: MFR, Vårdalstiftelsen, Astma och allergiförbundet, Ellen, Walter och Lennart Hesselmans stiftelse, TH Bergs stiftelse.
För korrespondens: Erika Lindberg, bma och doktorand, avd. för klin. bakteriologi, Göteborgs universitet.
E-post: erika.lindberg@microbio.gu.se Tel: 031-342 61 69
Kommentar:
Författarna har studerat förekomsten av
S. aureus i faeces hos nyfödda. På ett förtjänstfullt sätt har man visat hur stor andel av de undersökta barnen som har bakterien
i faeces under de första tolv månaderna av livet. Vidare har man visat mängden bakterier per gram faeces och hur denna förändras med tiden. Man har även studerat toxinuttryck hos de isolerade bakteriestammarna.
I studien diskuteras huruvida stafylokocker tillhör den normala tarmfloran eller ej och hur andra bakterier har minskat och lämnat utrymme för stafylokocker. Vad det hela kan ha för betydelse ur ett hälsoperspektiv är inte känt och har inte heller djuplodande diskuterats.
Att säga att stafylokocker tillhör normalfloran i tarmen under spädbarnsperioden kanske är att dra för långtgående slutsatser utifrån detta begränsade material. Fynden i sig är unika och behöver understödjas med ytterligare material innan denna typ av omvälvande slutsatser kan dras. Stafylokocker anses generellt inte tillhöra normalfloran i tarmen även om det har visats i studier att de kan förekomma (Sepp).
Vidare torde det stå utom allt tvivel att kosten under det tidiga levnadsskedet har stor betydelse för utvecklingen av den mikrobiella floran i tarmen. Detta har inte klargjorts på något sätt, vilket är en uppenbar brist i resonemanget kring mängden bakterier i faeces och den förändring som sker från den första till den tolfte levnadsmånaden.
I flera studier (Gordon) är det visat att
stafylokocktoxiner neutraliseras på olika sätt hos barn, så fenomenet att barnen ej visade gastrointestinala problem är kanske inte helt unikt.
Sammanfattningsvis är studien värdefull som referens till fenomenet med toxinproducerande stafylokocker i faeces. Ur ett sjukvårdsperspektiv kan dessa fynd komma att få stor betydelse eftersom det kan tänkas vara så att vi får omvärdera vår syn på denna typ av bakterier i faeces. Omvärderingen ligger då i att bakterierna inte skall ses som något tecken på infektion i dessa sammanhang och behöver inte åtgärdas utifrån ett medicinskt perspektiv. Kanske får S. aureus i framtiden betraktas som tillhörande normalfloran.
1. Sepp E med flera. Intestinal microflora of Estonian and Swedish infants. Acta paediatrica.1997; 86:956?961.
2. Gordon AE med flera. The protective effect of breast feeding in relation to sudden infant death syndrome (sids):III Detection od IgA antibodies in human milk that bind to bacterial toxins implicated in sids. FEMS Immunology and medical microbiology. 1999; 25:175?182.
Gunnar Sandström
professor i biomedicinsk analys, Karolinska institutet,
institutionen för laboratoriemedicin,
avdelningen för klinisk bakteriologi