Så här ser några förtroendevalda i Skåne på sitt uppdrag
Peer Ekström: ”Det underlättar att vårt arbetsredskap är tal och diskussioner”
Redan 1989 kom sjuksköterskan Peer Ekström till sin nuvarande arbetsplats, en psykiatrisk vårdavdelning vid S:t Lars sjukhus i Lund.
Han hade varit förtroendevald för fackförbundet Kommunal tidigare, då han jobbade som skötare, och såg det som ett naturligt steg att vara det även för Vårdförbundet.?
Arbetsplatsen är relativt liten och den lokala klubben består av elva sjuksköterskor, vars fackliga intresse är något svalt, enligt Peer Ekström.?
Trots det har arbetsgivaren under de mer än 20 år som han varit förtroendevald alltid varit mån om att personalen och facken involveras i alla planer och beslut. Peer Ekström har aldrig nekats tid till fackligt arbete. ?
— Man har varit mycket personalvänlig på många sätt och vis, bland annat när det gäller synen på utbildning och kurser. ?
Han berättar att arbetsplatsen har en platt hierarki där alla samarbetar. Det har hänt att någon enhetschef eller läkare försökt mästra personalen, men det har sällan gått bra och de har inte blivit kvar så länge. ?
Peer Ekström ser ytterligare en viktig förklaring till den goda stämningen.?
— Vårt arbetsredskap är just tal och diskussioner. Det tror jag har underlättat för oss. Vi har haft för vana att lösa problem direkt när de uppstår. Jag upplever att det generellt är på det sättet inom psykiatrin.
Jessica Hasselquist: ”Jag kände mig utsatt men till slut kom vändningen”
Sjuksköterskan Jessica Hasselquist, som blev fackligt förtroendevald på en medicinsk vårdavdelning vid Trelleborgs lasarett i slutet av 2009, vet att uppdraget till en början kan vara en hård kamp.
Under sina första år fick hon ofta kämpa för att över huvud taget ha en chans att kunna utföra sina uppgifter. Arbetsgivaren förlade möten till tider då hon omöjligen kunde delta och det var i stort sett uteslutet att komma i väg på utbildning.
Jessica Hasselquist berättar att hon en gång skulle på planeringsdagar med Vårdförbundet och fyllde i sin ledighetsansökan 2,5 veckor i förväg. Endast några dagar före avfärden meddelade chefen att hon var tvungen att jobba. Vårdförbundet ansåg däremot att ledigheten var en självklarhet och satte press på arbetsgivaren.
— Det slutade med att sjukhuset fick betala vite för att de inte hade gett mig ledigt. Jag kände mig personligen utsatt av arbetsgivaren i det läget, som att det var mitt fel.
Både arbetet och privatlivet blev lidande av flera liknande händelser. Jessica Hasselquist tycker arbetsgivarens struntade i om uppdraget krockade med hennes nattjänst och till slut kändes uppsägning som enda alternativet.
Men vändningen kom i början av förra året då hon blev huvudskyddsombud på sjukhuset. Det innebär elva timmar fackligt arbete på dagtid i veckan. Sedan dess har chefernas attityd förändrats och kommunikationen med dem blivit bättre. Men det krävdes många möten och diskussioner för att nå dit.
— Det har blivit lättare för alla berörda att jag jobbar en del dagtid annars hade det nog fortfarande varit ett problem, kan jag tänka mig.
Hur uppnås en bra relation med arbetsgivaren?
— Ta dialogen direkt när du tillträder om vilka utbildningar och hur mycket tid som behövs för att klara uppdraget samt hur det ska göras. Överenskommelsen ska gärna vara skriftlig så att den får legitimitet.
Nicklas Wing: ”Jag vill visa att de tjänar på en god relation”
Sjuksköterskan Nicklas Wing blev förtroendevald på en hjärtkirurgisk avdelning vid Skånes universitetssjukhus i Lund våren 2010.
Han hade vikarierat på avdelningen tidigare och trivts bra. Men när han återvände var det till en turbulent arbetsplats på grund av stora organisationsförändringar och en nytillträdd chef.
Under det första året som förtroendevald var Nicklas Wing ofta i kontakt med huvudskyddsombudet på sjukhuset då arbetsmiljön pressades allt hårdare och personal sade upp sig. Vid ett tillfälle fick huvudskyddsombudet gå in och stänga ett antal vårdplatser då patientsäkerheten inte kunde garanteras på grund av personalbrist.
— Jag och chefen hade flera dispyter kring detta där han vid några tillfällen gick till öppna verbala angrepp på mig inför kolleger.
När det blev dags för lönerevision hörde Nicklas Wing till dem som fick minst påslag i arbetsgruppen. Kolleger som var utexaminerade samma år och som hade arbetat ungefär lika länge på avdelningen fick nästan tre gånger så mycket. Chefen kunde inte ge en förklaring till vad det berodde på och menade att löneskillnaden som hade uppstått kunde korrigeras vid nästa revision.
Men Nicklas Wing begärde aldrig att få löftet skriftligt. När det nya lokala löneavtalet var klart i slutet av 2011 hade chefen blivit uppsagd och efterträdaren tog ingen hänsyn till det som muntligen hade lovats. Även denna gång blev lönehöjningen den näst lägsta i sjuksköterskegruppen och chefen förklarade det hela med att det inte funnits tid att lära känna medarbetarna. — Innan jag blev förtroendevald var min löneutveckling god. Fackligt arbete anses inte värt att premiera, trots att jag hjälpt min chef många gånger när det gäller arbetsmiljö och arbetsrätt.
Ändå har Nicklas Wing bestämt sig för att kandidera igen när mandatperioden går ut nästa år. Han vill helt enkelt försöka förändra arbetsgivarens attityd till facket.
— Jag ska visa att de har allt att tjäna på en god relation med Vårdförbundet.
Fotograf: André de Loistedt