Så kan patienterna sova gott på sjukhus

Natten har blivit mer trygg och lugn för patienterna på avdelning 5 vid Trelleborgs lasarett. I projektet »Sova gott« har nattsjuksköterskorna ifrågasatt och ändrat på gamla rutiner. Samtal på sängkanten med svar på frågor skingrar oro, smärtlindring och sömnmedel vid behov har gjort att patienterna nu sover bättre.

Hur man sover på natten har stor betydelse för hur man mår nästa dag. Trots detta är sömnen ett ämne som vi som sjukvårdspersonal sällan fokuserar på.

På vårdavdelning 5 vid lasarettet i Trelleborg upplevde vi som nattpersonal att arbetssituationen kraftigt förändrades under några år. Patienterna blev mer vårdkrävande, patientomsättningen ökade och det var fler sjukvårdsaktiviteter dygnet runt. Många patienter låg vakna på nätterna. Detta blev tydligare för oss när vi hösten 1997 började dokumentera hur natten varit i alla patienters omvårdnadsjournal. Vi märkte också att patienterna började ställa större krav på våra kunskaper om sömn, smärtlindring och sömnmedel.

Vi ville öka patienternas möjligheter att sova gott på sjukhuset, men inte genom att slentrianmässigt erbjuda ordinerad hypnotika utan i stället undersöka orsaken till den dåliga sömnen.

All nattpersonal på avdelningen träffades för att  diskutera om vi kunde ändra våra arbetsrutiner. Detta blev starten på »Sova gott«-projektet.

Det finns några viktiga parametrar som kan vara avgörande för om patienten får sova eller inte:

* Rätt smärtlindring.
* Bra information för att minska oro eller ångest.
* Så få störande moment som möjligt.

För att samtlig personal, natt som dag, på lasarettet i Trelleborg skulle få en snabb repetition av kunskap om gamla beprövade sömnmedel och information om de nyaste preparaten, ordnade vi en föreläsning om hypnotika. Föreläsaren beskrev fördelarna och nackdelarna med bensodiazepiner och nyare preparat.  Speciellt betonades skillnaden i preparatens påverkan på de olika sömnstadierna.

Nästa steg i vårt projekt var intervjuer med 50 patienter. Samtliga hade varit inneliggande på avdelning 5 vid sex slumpvis valda tillfällen under hösten 1998. Patienten skulle:

* ha sovit minst en natt på avdelningenlinte ha någon dokumenterad demensdiagnos
* vara villig att delta i intervjun
* inte terminalvårdas

Genom intervjun ville vi ta reda på:

* hur patienten sov hemma
* hur patienten sovit natten före intervjun
* om patienten blivit väckt natten innan
* om patienten visste orsaken till den dåliga sömnen

Patienten fick beskriva hur sömnen varit med hjälp av en vas-skala. Noll på skalan var dålig sömn och 10 betydde god sömn. De personlig intervjuerna gjordes med hjälp av intervjuformulär.

Resultatet visade att de fyra tydligaste orsakerna till att patienterna vaknat på natten var smärta (18 patienter), tillsyn av personal (10 patienter), medpatienter (8 patienter) samt ljud från personal (6 tillfällen).

Att det var så många av patienterna som inte fick fullgod smärtlindring var ett viktigt resultat som vi har tagit till oss.

Det är av största vikt att vi som nattpersonal tar god tid på oss vid vår första »nattrunda«. Patienterna har oftast många frågor som de ligger och funderar på om sin sjukdom, om läkemedel, planerade undersökningar, svar på prover och undersökningar de varit på, vad doktorn menade med mera. Vi tar oss lite extra tid att sätta oss på sängkanten och prata.

Om vi märker att samtalet drar ut på tiden för att patienten har ett stort behov av att prata, ber vi att få återkomma när vi är klara med nattrundan.

Vi är noga med att informera våra patienter med behov av smärtlindring om vikten av att förebygga smärtan. Vi berättar att man inte kan somna på insomningstabletten om man inte är smärtlindrad först. Vårt mål är att alla patienter ska vara ordentligt smärtlindrade inför natten. Det händer ibland att  patienten ber om en sömntablett, men inte vill ha smärtstillande. Som orsak uppger patienten ofta att »jag inte är van vid att ta tabletter i någon högre utsträckning« .

På lasarettet finns sedan tidigare ett bra postoperativt smärtlindringsprogram och alla nyopererade patienter blir automatiskt insatta på Paracetamol 1 g x 4 från och med operationsdygnet.

För att kunna bedöma patientens hälsotillstånd behöver vi träffa patienten vaken. Detta för att ha ett utgångsläge om patienten blir sämre under natten.

Vi har ändrat våra rutiner för att titta till patienten efter kontakt med Socialstyrelsen. Det finns inga lagar eller regler för hur ofta tillsyn ska ske nattetid. Tjänstgörande ansvarig sjuksköterska ska bedöma behovet. Ibland kommer vi överens med de patienter som inte är i behov av regelbunden tillsyn att vi bara tittar till dem en gång under natten och uppmanar dem att ringa vid behov. Numera är vi noga med att tillsynen ska vara motiverad efter behov och inte göras enbart på rutin.

All hypnotika ska delas ut av nattsjuksköterskan. Får patienten sin önskade insomningstablett av kvällssjuksköterskan tas den ofta direkt, vilket resulterar i att patienten sover när vi går vår första tillsynsrunda. Det i sin tur leder ofta till att patienten vaknar när vi kommer in och får sedan svårt att somna om. Likaså måste de patienter som ska ha smärtlindring inför natten väckas för att de inte ska behöva vakna med smärtor senare på natten som då kan vara svåra att lindra.

Intravenös infusion över natten bör undvikas så långt det är möjligt, eftersom det ofta medför en stor oro för patienten. Många är rädda för att trassla in sig i infusionsslangen under sömnen och sover dåligt på grund av det. En annan sidoeffekt av infusionen är naturligtvis att patienten oftare behöver kissa. Även medpatienterna störs då patienten måste ha hjälp till toaletten eller hjälp med ett bäcken. Är infusionen kopplad till en volympump besväras patienten även av ljudet från den. För att inte väcka patienten vid byte och tillsyn av infusioner underlättar det om en 10 centimeters förlängningssladd är kopplad till infartskanylen.

Det är svårt att förhindra att patienterna stör varandra. Öronproppar är ett ypperligt hjälpmedel att stänga ute ljud som snarkningar. Dessa delas frikostigt ut. Vi har också skaffat mörka masker till skydd för ljus om medpatienten vill ha lampan tänd eller vill titta på tv.

Ljud från personalen går att minimera genom att vi arbetar så tyst som möjligt, stänger dörrar tyst, viskar vid samtal med patienter och kolleger. Dörrar till sköljrum och kök hålls stängda, både när vi arbetar där inne och när vi inte gör det.

På alla patientrum på vårdavdelning 5 finns anslaget »Goda råd för bättre sömn«.

Alternativa hjälpmedel känns rätt och vi har köpt in cd-skivor, kassettband med klassisk musik och avslappningsband. Vi erbjuder även hörlurar till tv-apparater, cd/kassettbandspelare och örtte.

Patienterna på vår avdelning väcks numera inte på morgonen av oss i nattpersonalen. Tidigare rutiner som att ta temp, blodtryck eller blodsocker görs bara om hälsotillståndet kräver det.

Hur bra en patient sover på natten speglar ganska väl hur dagen har varit. Om patienten känner sig lugn och trygg, är smärtfri och fri från besvärande symtom sover hon eller han oftast bra.

I vårt utvecklingsarbete har vi kritiskt ifrågasatt och ändrat på gamla rutiner. Det har resulterat i att natten har blivit mer trygg och lugn för våra patienter. Under hösten 2000 följde vi upp vårt projekt med ytterligare 50 patientintervjuer.

Vi är glada över att våra kolleger på dagen har ställt upp på de nya arbetsrutinerna trots att de inneburit en ökad arbetsbelastning för dem i morgonarbetet.

Referenser

Böcker:
Svårt att somna, svårt att sova. Stockholm. Apoteksbolaget AB: 1996

Fluchaire P. Sov gott, må bättre. Västerås. ICA Förlaget:1985.

Jönsson  T. Sömn; faktorer som påverkar sömn under
sjukhusvistelsen. Lund. Studentlitteratur: 1995.

Leander Gun. Tröstbok för sömnlösa. Stockholm.
Valentin: 1997.

Lundström A. Drömmar. 1997.

Lövenhaft S. Sömnproblem kan vara ärftliga. 1998.

McMahon R. Omvårdnad på natten. Stockholm.
Liber: 1994.

Artiklar:
Duxbury J. Clinical Night Nursing. Understanding the nature of sleep. Nursing Standard 25. 1994.

Duxbury J. Clinical Night Nursing. Avoiding disturbed sleep in hospitals. Nursing Standard 31. 1994.

Hetta J. Sömn, dygnsrytmer och depression.
Medicinskt Forum. 1995; 4:36–9.

Utredningar och rapporter:
Ingvar D. Rapport från hjärnan. Stockholm: Bonnier, 1995.

Jönsson T. Att sova på sjukhus. 1995.

Nyberg T & Svensson J. Att sova på sjukhus,
en mardröm. Examensarbete. kurs HK 95 sjuksköterske-programmet 120 poäng. Vårdhögskolan i Malmö 1998.