Samarbetsproblem
ledde till patientens död
Sjuksköterskan påtalade upprepade gånger svåra smärtor hos en opererad man, men läkaren ordnade inte någon undersökning.
En 80-årig man med prostataförstoring, hypertoni, emfysem och kol ramlade och bröt höftledens ledpanna (acetabubulum). Efter operation med total artroplastik las han in för rehabilitering. Knappt fjorton dagar senare insjuknade mannen med smärtor i buken. Han ordinerades Movicol och Klyx mot eventuell förstoppning men smärtorna avtog inte, så halv tio på kvällen kontaktade sjuksköterskan jourhavande läkare. Mannens tillstånd var då oförändrat sedan tidig eftermiddag.
Läkaren ordinerade klysma Teovent 100 mg mot andningsbesvär, tablett Primperan 10 mg vid behov mot illamåendet, men eventuella undersökningar skulle vänta till nästa morgon om mannen fortfarande hade besvär då.
Vid tiotiden berättade nattsjuksköterskan för läkaren om mannens smärtor men fick inget svar. Tre timmar senare påpekade hon än en gång att patienten fortfarande hade smärtor. Läkaren som var på väg hem ordinerade då injektion Morfin 10 mg 0,5 ml subcutant.
Mannen blev smärtfri men strax före sex nästa morgon konstaterade nattsjuksköterskan att han hade mycket ont
i magen, penis och ljumsken. Den bladderscan hon tog visade 87 ml.
Vid åttatiden kontaktade dagsjuksköterskan jourhavande läkare som skulle titta på patienten då han kom till avdelningen. Två timmar senare svimmade patienten på toaletten. Läkaren påbörjade hjärt-lungräddning men patienten avled en stund senare. Obduktionen visade ett magsår som hade perforerat med ventrikelinnehåll ut i fri bukhåla.
Socialstyrelsen anmälde läkaren och nattsjuksköterskan till Ansvarsnämnden. Läkaren borde ha remitterat mannen till röntgenundersökning eller kirurgisk bedömning, inte ordinerat morfin eftersom orsaken till buksmärtorna inte var fastställd.
nattsjuksköterskan borde ha kontaktat jourhavande då mannens smärtor inte avtog. Att hon inte gjorde det kunde enligt Socialstyrelsen bero på det dåliga samarbetsklimatet mellan de två, men det fråntar henne inte ansvaret.
Ansvarsnämnden instämmer i Socialstyrelsens bedömning men konstaterar att vårdpersonalen har haft mycket svåra och otrygga arbetsförhållanden och att det fördröjde ett adekvat omhändertagande. Det framgår inte om sjuksköterskan hade kunnat kontakta bakjourhavande läkare direkt, skriver nämnden, men det står klart att hon tidigt engagerade sig i patientens sjukdomsförlopp och försökte kontakta läkaren. Hon frias och läkaren får en varning. Hon har överklagat beslutet till länsrätten. (hsan 2004/3628:a1). m