Samma sjuksköterska för baby och skolbarn

Barnen träffar samma sjuksköterska i barnhälsovården som i skolhälsovården till och med sjätte klass. Det är ett av resultaten av ett utvecklingsprojekt inom Rocknebyskolans upptagningsområde i Kalmar. Det innebär en tuff arbetssituation, men fördelarna överväger.

1 december 2006

När elevhälsautredningen Från dubbla spår till elevhälsa? i en skola som främjar lust att lära, hälsa och utveckling (sou 2000:19) kom arbetade jag i skolhälsovården. I utredningen presenterades ett förslag på en gemensam barn- och ungdomshälsa. Det stämde väl överens med de tankar som vuxit fram hos mig under de 30 år som jag har arbetat som distriktssköterska med barnhälsovård, profilerad barnhälsovårdssjuksköterska och som skolsköterska. Tankarna delade jag med rektorn vid en av de skolor som jag tidigare hade arbetat på. Vi diskuterade hur vi skulle kunna samarbeta i framtiden och detta utmynnade i ett projekt som innebär att jag numera delar min arbetstid mellan skolhälsovården och barnhälsovården. Projektet har permanentats.

Genom att slå ihop barnhälsovård och skolhälsovård är det samma sjuksköterska som träffar barnen och deras föräldrar från noll till tolv års ålder. Det ger en bättre kontinuitet, de lär känna mig och jag dem. Antalet skolskötersketimmar är nu 20 mot tidigare 8 för Rocknebyskolans barn. Det betyder att tillgängligheten har blivit bättre och att jag har större möjligheter än tidigare att stödja familjer med särskilda behov.

Det arbetet underlättas också av elevhälsateamet, som består av rektor, skolsköterska och representanter från verksamheterna på skolan. En gång i månaden deltar även förskolans specialpedagog.

Ett konkret exempel på teamets betydelse för att kunna sätta in åtgärder tidigt är när en av våra dagbarnvårdare hade en liten kille på tre år placerad hos sig. Pojken var mycket livlig och aktiv och mamman hade uttalat oro för honom vid besök hos mig på barnhälsovården. Han har en bror med adhd som jag kände sedan tidigare från mitt arbete som skolsköterska. Det hade fungerat mycket bra hos dagbarnvårdaren, men nu skulle hon vara en dag i veckan tillsammans med »sina« barn i förskolan för att senare sluta sin tjänst och man var fundersam över hur detta skulle gå. Pojken hade dessutom den senaste tiden visat en tendens till att bli mer orolig.

Vi beslutade att ha ett möte på förskolan där föräldrar, dagbarnvårdare, specialpedagog, förskollärare och jag själv deltog. Tanken var att vi på ett bra sätt skulle förbereda så att pojkens start i förskolan skulle bli så bra som möjligt. Vi ansåg att det var viktigt att han skulle få lyckas och att konflikterna skulle bli så få som möjligt, både med personalen och med de andra barnen. Förskollärarna löste det bland annat genom att en av dem var mer med pojken, vilket visade sig fungera bra. Grunden för vårt arbete är att bygga på barnets och familjens förutsättningar. Då är det en stor tillgång att vara flera olika professioner som kan se med olika ögon och tillsammans med föräldrarna försöka komma fram till bästa möjliga lösningar. Vi tror att det är viktigt att man anpassar miljön till barnen och inte tvärtom och att det har stor betydelse att börja tidigt så att barnens självkänsla inte knäcks på grund av ständiga misslyckanden.

När projektet startade tänkte jag att detta var något som i första hand skolhälsovården skulle vinna på. Jag har fått revidera den uppfattningen. Mina kontakter med förskolan har fördjupats och det har varit till stor nytta för mitt arbete inom barnhälsovården. Bland annat har jag och förskolans (1?5 år) specialpedagog påbörjat ett samarbete där vi sitter ned och samtalar med föräldrar och/eller förskolepersonal när det uppstår bekymmer kring ett barn. Utifrån våra olika professioner försöker vi hitta utvägar tillsammans med föräldrar och personal. Det är mycket mer fruktbart än att vi arbetar var för sig med samma barn. Vi kompletterar varandra på ett bra sätt. Specialpedagogen sitter även med i elevhälsateamet.

Varje termin deltar jag i barngenomgångar med avdelningarna på förskolan och med dagbarnvårdarna. Det är till stor hjälp vid mitt arbete på barnhälsovården, speciellt som vi inte har något rutinmässigt treårsbesök längre. Det underlättar även arbetet för alla parter att vi känner varandra. Det blir lättare att ta kontakt när det behövs. Förutsättningen är att vi har löst frågan med sekretessen. Det har vi gjort genom att alla föräldrar skriftligt får ge sitt medgivande till att förskolepersonalen samarbetar med mig kring deras barn. Medgivandet ges när barnen börjar förskolan och förnyas varje hösttermin. I början var det ett par föräldrar som sa nej, men när de informerades om innebörden gav de sitt medgivande.

En annan viktig organisatorisk detalj är skolans elevhälsateam. Det består av rektor, skolsköterska och representanter från verksamheterna på skolan, däribland speciallärare. En pedagog i teamet är dessutom massageterapeut, en mycket bra resurs i det förebyggande arbetet. Varannan vecka har teamet möte.

En gång i månaden deltar specialpedagogen på förskolan. Då träffas först specialpedagogen, rektorn och jag och tar upp eventuella frågor som behöver diskuteras på förskolan. Efter det kommer skolans personal och vi har en stund tillsammans där vi kan diskutera det gemensamma förebyggande arbetet. Denna organisation gör att vi har en mycket bra överblick över alla barn från noll till tolv år. Här finns verkligen möjligheter att se och sätta in åtgärder tidigt. Elevhälsateamet är basen i mitt arbete både på individnivå och i det allmänt förebyggande arbetet.

Men även om mina möjligheter att arbeta förebyggande har ökat tack vare den utökade tiden på skolan kan det vara svårt att få tiden att räcka till för det sistnämnda. Det är något vi aktivt arbetar för att bli bättre på.Till exempel startar vi just nu livräddarutbildning för alla klasser enligt skol-hlr (hjärt-lung-
räddning). Det gör jag tillsammans med en förskollärare som också är instruktör.

Mitt arbete är naturligtvis i grunden detsamma som för alla andra skolhälsovårds- och barnhälsovårdssjuksköterskor. Skillnaden i stort är att jag ansvarar för hälsoarbetet för alla barn i familjen upp till tolv år. Jag har fler kontaktytor, måste hålla min kunskap aktuell inom båda områdena och jag behöver sovra hårt när det gäller möten, annars räcker inte almanackan till. Det är en tuff och energikrävande arbetssituation. Handledning en och en halv timme i månaden ingår i arbetet. Svårigheten i skolhälsovårdsarbetet (det tror jag gäller alla skolsköterskor) är att avgränsa uppdraget. Barnhälsovårdsarbetet är mycket mer strukturerat vilket gör avgränsningen lättare och det blir mer överblickbart. På min skola finns ingen kurator, vilket gör att mycket kurativt arbete faller på min lott.

Projektet har utvärderats två gånger. Sju föräldrapar med sammanlagt 24 barn i åldrar upp till 18 år har deltagit i båda utvärderingarna och svarat på en enkät. Kriteriet för deltagande i den sista var att de skulle ha varit med om både den gamla modellen och den nya, med olika sjuksköterskor re-
spektive samma sjuksköterska. Samtliga föräldrar som uppfyllde kriteriet svarade på enkäten. De har fått beskriva för- och nackdelar med att ha barnhälso- och skolhälsovårdssjuksköterska i samma person. Ord som återkommer i föräldrarnas svar under fördelar är: förtroende, lugnt och tryggt, känner barnet, bekymmer behöver inte upprep-
as, helhetssyn, lätt att ta kontakt och naturligt att
träffas.

Under nackdelar är det tomt.

I en sista öppen fråga erbjöds föräldrarna att fritt tycka till om samverkansprojektet. Bland annat skrev någon: »Vi tycker kort och gott att det fungerar väldigt bra!« Sammanfattningsvis var föräldrarna entydigt mycket positiva till projektet.

Även 14 slumpmässigt utvalda pedagoger i förskola/skola har utvärderat Rocknebyprojektet. Här kunde man bland annat notera att kvaliteten och effektiviteten hade höjts i det förebyggande arbetet och att det finns ett utpräglat samförstånd kring allas gemensamma uppdrag för samtliga barn och elever. Sammanfattningsvis är pedagogerna positiva till verksamheten och utsagorna i Rocknebyskolans kvalitetsredovisning bekräftas i mycket hög grad.

Även mina kolleger inom barnhälsovården har blivit tillfrågade om projektet. De upplevde att det fanns vissa initiala problem vad gällde planeringen men att det nu fungerar bra. Samarbetet med förskolorna har ökat även inom deras område och fler barngenomgångar genomförs. De menar även att de har fått en kompetenshöjning genom utbildning och ökad insikt i skolans elevhälsoarbete och att de också kan tänka sig att arbeta på samma sätt.

Det skulle vara intressant att höra om liknande projekt pågår någonstans i landet. Hör gärna av er till mig via e-post.

Syftet med projektet

…var att skapa en sammanhållen barn- och skolhälsovård utifrån omvårdnadsprofessionen med målen att:

  • Föräldrar och barn ska få färre kontakter och en smidig övergång från barnhälsovård till skolhälsovård.
  • Föräldrar och barn ska få kontinuitet i relationen till sjuksköterskan.
  • Ökad tillgänglighet inom skolhälsovården.
  • Sjuksköterskan ska få större möjlighet att ge stöd till familjer med särskilda behov.

Mer om SKOL-HLR:
www.hir.nu,
Klicka på utbildningsprogrammen/presentation/skol.HLR

TEXT: Mia Zetterbjörk
barnhälsovårds- och skolhälsovårdssjuksköterska i Kalmar
miaz@ltkalmar.se

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida