Schlaug vantolkar

4 september 2000

Jag har inte samma åsikter som miljöpartiets förre språkrör Birger Schlaug. Och de som inte har det riskerar att lyftas fram som syndabockar i den offentliga debatten. I mitten av augusti var det min tur. I en debattartikel i Dagens Nyheter (13/8), påstår Schlaug att jag personligen är ansvarig för »vårdkrisen« och för att landets politiker inte satsar mer på sjukvården. Visst kan man avfärda Birger Schlaugs artikel och ifrågasätta hans egentliga motiv. Hans utspel är märkligt och ett uppenbart försök att plocka politiska poäng och få medialt utrymme. Men hans stora okunskap om hur jag och Vårdförbundet arbetar, vad som driver oss och vilken strategi vi arbetar efter för att påverka och förbättra sjukvården, måste bemötas.

Birger Schlaug säger sig i artikeln vara »förbannad« över att jag som Vårdförbundets ordförande inte har begränsat min uppgift till att så ofta som möjligt be om mer pengar till vården. Han vantolkar, förenklar och drar häpnadsväckande slutsatser av mina tidigare uttalanden i vårddebatten. Det jag har sagt är att det behövs mer än enbart pengar för att lösa de problem som finns inom vården i dag. Och att om man bara stoppar in pengar i den nuvarande sjukvårdsorganisationen, utan att ta reda på var de verkligen behövs bäst, så är det inte säkert att pengarna gör någon nytta. Det vi behöver är en diskussion om prioriteringar, om vilka delar av vården som behöver mer resurser.

Det är politikerna, bland annat Birger Schlaug, som inte har tagit sitt ansvar. De har inte haft modet och viljan att diskutera prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Och bristen på ansvarstagande från politikernas sida kommer att få allvarliga konsekvenser för vårdarbetet och arbetsmiljön med de stora förändringar som den svenska hälso- och sjukvården just nu genomgår.

I debatten har Vårdförbundet framfört att det måste satsas betydligt mer resurser på psykiatrin, äldrevården och primärvården. Och att det är nödvändigt att ta reda på var i dessa verksamheter dessa pengar ska sättas in så att de verkligen leder till en dräglig och mänsklig vård och en utvecklande och stimulerande arbetsmiljö.

Vi behöver en bättre och mer tidsenlig sjukvårdsorganisation där kunskaperna från er som arbetar inom vården tas tillvara. Ni måste få det inflytande över er arbetssituation som ni behöver för att känna tillfredsställelse på arbetet, i allt
från arbetstider till hur det patientnära arbetet ska
skötas. Då är jag övertygad om att man också
skulle frigöra mycket av redan befintliga resurser.

Fortfarande präglas den svenska vården av omoderna hierarkiska strukturer där vårdpersonalen betraktas som utbytbara schemarader, inte som individer.

Flera av den senaste tidens larmrapporter och undersökningar om arbetsmiljö och utbrändhet visar att en vanlig orsak till att man vantrivs på arbetet, känner sig stressad och slutligen drabbas av utbrändhet, är att man upplever att man inte har tillräckligt inflytande över sin egen situation.

Vårdförbundets medlemmar arbetar ofta i ett högt tempo, utan tid för eftertanke, arbetsuppgifterna minskar inte, utan samlas på hög. Detta i kombination med att man betraktas som en utbytbar bricka i verksamheten, som lätt kan ersättas med någon annan bara jobbet blir gjort, gör att många känner sig frustrerade och mår dåligt.

En av Vårdförbundets uppgifter är, och har varit, att ta kontakt med de ansvariga politikerna och dela med sig av våra kunskaper från sjukvårdens verklighet, och påverka beslut som får konsekvenser för patienter och personal. Det hör även till vardagen att politiker och intresseorganisationer kontaktar oss för att skaffa sig kunskaper om hur hälso- och sjukvården fungerar. Förbundet har fört diskussioner med samtliga politiska partier – utom miljöpartiet och Birger Schlaug. Han tog under sin tid som språkrör aldrig kontakt med Vårdförbundet. Det gör Schlaugs angrepp mot mig och Vårdförbundets politik ännu märkligare. Han har inte haft för avsikt att föra en konstruktiv diskussion, inte åstadkomma någon förändring för dem han säger sig vara en god företrädare för. I stället förstärker han bilden av Vårdförbundets medlemmar som offer, som några som självklart är i underläge. Denna förlegade bild av sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker är vi innerligt trötta på. Vi är yrkesutövare med lång kvalificerad utbildning, med kunskap och kompetens nog att ställa krav på att få en sjukvårdsorganisation som ger oss de förutsättningar vi behöver för att göra ett gott arbete.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida