Senior gemenskap – en hälsokur
Bland konstverken minglar kvinnor med vitt vin och salta pinnar i händerna. Vårdförbundets seniorer i Uppsala vet att göra livet lite roligare.
Visst är det trevligt att titta på konst och gå på teater, men det roligaste med seniorklubben är att få göra trevliga saker med likasinnade. ?
Det tycker Margit Sjölin och många med henne.?
– Det är underbart att träffa människor som man har så mycket gemensamt med och förstås gamla arbetskamrater. I en yrkesförening har vi samma grundvärderingar och talar samma språk, säger hon.??
Seniorklubben kom till för ungefär fem år sedan. Någon i den dåvarande styrelsen i Vårdförbundets Uppsalaavdelning hade en idé och en aktiv pensionär nappade. Sedan några år är Christina Nylander, som är biomedicinsk analytiker, och sjuksköterskan Birgitta Fock drivande i den kommitté som arrangerar seniorklubbens uppskattade evenemang. Klubbenfår varje år ett bidrag på 8 000 kronor från lokalavdelningen och det finansierar en stor del av aktiviteterna. Avdelningen lånar också ut sina lokaler och bidrar med service, papper och kuvert för utskick av inbjudningar utan kostnad. ?
Ungefär en gång i månaden står något på programmet. Just i dag är seniorklubben inbjuden till en av bygdens konstnärer. Dirk Fock och hans fru Birgitta tar emot i gemensamhetslokalen i huset där de bor.??
Överallt, på väggar och stolar, hänger eller står verk av konstnären; från en tidig stadsbild i kvällsljus målad av en nioårig Dirk Fock, med färger gjorda av vetemjöl, vatten och »skolfärger«, till dagens akryl, akvarell, sepia och snabbkaffe. Fortfarande en hel del stadsmotiv – Uppsalaförstås – men också natur och porträtt.?
Men det är inte bara seniorklubbens aktiviteter som fyller besökarnas almanackor. Till de äldre av klubbens medlemmar hör 84-åriga Mary Candeborn. Hon träffar fortfarande sina kurskamrater från sjuksköterskeutbildningen vart femte år, är med i sjuksköterskornas kamratförening och läser på senioruniversitetet. Just nu handlar det om musik.
– Det är så roligt att läsa på universitetet. Tänk att få lyssna på musik och lära utan krav, säger hon. ??
Anna-Lisa Odell är också en flitig besökare på seniorklubbens evenemang. Just i dag hade hon turen att träffa sin arbetskamrat från 1970-talet, Gunhild Öst. Det blev ett kärt möte. Gunhild berättar med värme om sin avdelningsföreståndare.?
– Anna-Lisa såg det roliga i jobbet och hon värnade särskilt om patienternas livskvalitet, något som jag har burit med mig genom åren.?
Det är alldeles uppenbart att klubben är en samling synnerligen aktiva och nyfikna (framför allt) kvinnor, 65 år och äldre – någon övre gräns finns inte. Hälsa, i alla betydelser, dyker upp i många av samtalen. Margit Sjölin berättar att hon ofta går långa promenader med stavar, något som hon även organiserar för personer som har fått recept på stavgång. Att det nu har blivit aktuellt med kultur på recept tycker hon är jättebra.??
– På samma sätt som när man rör på sig tror jag att man blir aktiv, får impulser, om man ser på en vacker tavla eller ser en teaterföreställning och blir berörd. Endorfiner frigörs och man mår bättre. I förlängningen motverkar det åldersdiskriminering, säger Margit Sjölin övertygat.