Sepsisfall satte fart på förbättringsarbete om pvk
Skånes universitetssjukhus har hittills i år lex Maria-anmält tolv händelser där pvk hanterats fel. ”Rutiner räcker inte hela vägen när arbetsbelastningen är tung, vi måste hålla diskussionen om infarter levande”, säger sjuksköterskan och vårdutvecklaren Monica Bergenek.
Inom hela vården är det relativt vanligt att perifera venkatetrar, pvk, glöms kvar eller sköts på fel sätt. Det kan leda till retningar i kärlväggen, proppbildning eller lokal infektion, men kan också bli livshotande om bakterier tar sig ut i blodomloppet och orsakar sepsis.
För några år sedan drabbades en patient på Skånes universitetssjukhus, Sus, av sepsis på grund av en pvk som satt kvar trots rodnad på huden och att infarten inte längre användes. Hög arbetsbelastning och ovan personal gjorde att rutiner inte följdes. Den gången tog Sus bland annat fram en informationsfilm som underlag för reflektion och diskussion på arbetsplatsträffar.
Många pvk glöms kvar
Men ett nytt sepsisfall, som inträffade förra året, har gjort att man återigen vill sätta fokus på pvk. Ett sätt är att lex Maria-anmäla alla kvarglömda pvk:er. Sedan årsskiftet har det blivit tolv anmälningar, där majoriteten handlar om äldre patienter som skrivits ut från akuten till kommunal vård.
Monica Bergenek, sjuksköterska och vårdutvecklare på Sus, berättar att kommunerna under de senaste två åren har gjort allt fler avvikelser om patienter som haft pvk kvar vid hemkomst.
— Jag tror att det finns en större medvetenhet i kommunerna i dag, att en kvarglömd pvk innebär risk för allvarlig vårdskada och att det därmed ska registreras som en avvikelse. Det kan också handla om att det blivit alltmer pressat på akutmottagningarna. Personalen vet givetvis att man ska ta bort pvk vid utskrivning, men det glöms ibland bort i det snabba patientflödet.
Affischer på akuten
Monica Bergenek tror att det finns ett stort mörkertal över bristande skötsel av pvk, och då främst på vårdavdelningar, bland annat när det gäller regelbunden inspektion och att agera direkt vid varningstecken. Hon konstaterar att riktlinjer inte räcker hela vägen när arbetsbelastningen är tung.
Så sätter du pvk
Perifer venkateter, pvk, sätts för att ge patienten vätska, näring, blodprodukter och läkemedel samt för blodprovstagning. När pvk sätts gäller följande:
- Basala hygienrutiner. Använd handskar, desinfektera uppdukningsyta och patientens hud.
- Rätt storlek. Så tunn kateter som möjligt, beroende på vilka vätskor som ska användas.
- Rätt placering. Undvik irriterade kärl, armveck och vener över leder.
- Minska friktionen. Använd förlängningsslang, när man jobbar längre ifrån insticksstället minskar friktionen på kärlväggen.
- Fixera. Använd polyuretanfilm och yttre förband, som märks med datum och signatur. Om förbandet blir blodigt, byt ut det och tvätta huden.
- Dokumentera. Skriv i patientens journal när pvk sattes, kateterns storlek och placering.
- Inspektera. Titta på pvk minst var åttonde timme.
- Avveckla. Ta bort pvk så fort den inte behövs eller vid tecken på komplikationer. Lägg till avveckling av pvk i checklistan inför hemgång, om enheten har en sådan.
Källa: Vårdhandboken och Monica Bergenek
— Man kan aldrig slå sig till ro, diskussionen måste hållas levande. Vi försöker inskärpa allvaret och påminna om att det kan bli svåra följder för patienten. Vi har skapat en webbaserad utbildning och det pågår många lokala förbättringsarbeten. På akuten har man till exempel satt upp informationsaffischer som ska påminna om att pvk ska tas bort innan hemfärd, säger Monica Bergenek.
Förutom hög arbetsbelastning tror hon att misstag ibland sker för att infarter är så pass vanligt förekommande att det kan bli en form av slentrian över det. Hon har sett incidenter där vårdpersonal inte dokumenterat när en pvk är satt eller senast inspekterad. I en del fall finns pvk:n inte omnämnd överhuvudtaget i journalen.
Säkerhetsmarginaler
Sus arbetar utifrån Vårdhandbokens rekommendationer med tillägg av en regional riktlinje, och är nöjda med detta. I Vårdhandboken konstateras dock att användningstiden av pvk är svårtolkad ur vetenskaplig synpunkt. Det finns inga studier som ger tillfredställande svar på hur länge en pvk kan sitta utan risk för komplikationer. Därför säger Vårdhandboken att en pvk ska inspekteras minst var åttonde timme, den ska bytas efter högst 72 timmar och avlägsnas så snart som möjligt eller vid tecken på komplikation.
Att vara uppmärksam på
Pvk kan orsaka lokal inflammation, så kallad flebit, samt tromboflebit som innebär inflammation med samtidig blodproppsbildning. Var uppmärksam på:
- Rodnad, svullnad och smärta.
- Ökad temperatur kring insticksstället.
- Förhårdnad i venen, som en palpabel sträng.
Vid dessa tecken ska pvk avlägsnas. Kräm mot ytliga blodproppar kan ges. Vid tecken på infektion bör odling tas på kateterspets och vid insticksstället, det kan behövas antibiotikabehandling.
Om patienten har generella infektionssymptom med feber, frossa, allmänpåverkan och chock kan det handla om sepsis. Ta odling på kateterspets och vid insticksställe samt blododling. Läkare tar ställning till eventuell antibiotikabehandling.
Fakta: Vårdhandboken och Monica Bergenek
— Jag är övertygad om att den här kunskapen finns hos personalen, men det finns många tillfällen då saker kan falla mellan stolarna. Det är viktigt att vårdpersonal får in en egen rutin som garanterar att man har koll, exempelvis att man inspekterar infarterna när man hälsar på alla patienter i början av sitt pass eller när man delar ut läkemedel.
Ny metod testas
Några avdelningar på Sus jobbar med så kallade punktprevalensmätningar av omvårdnadskvaliteten. Vid dessa går man bland annat systematiskt igenom alla infarter, inspekterar hur de ser ut utvändigt, om de är korrekt märkta, om det finns tecken på läckage eller komplikationer vid insticksstället.
— På så sätt håller man riskerna runt pvk i fokus hela tiden, medvetenheten ökar. Vi vill införa den här metoden inom hela Skåne och ett regionalt arbete pågår där pilottester planeras till i höst. Det känns väldigt spännande, säger Monica Bergenek