Själens intensivvård

Rättspsykiatri är som intensivvård, fast för själen. Det berättar Susann Åkesson när vi besöker S:t Sigfrids i Växjö, där två unga kvinnor dog efter en brand i somras. Vården av självskadande kvinnor ställer höga krav på personalen.

27 november 2003

Psykiatrins motsvarighet till somatikens intensivvård. Så beskriver psykiatrisjuksköterskan och avdelningschefen Susann Åkesson den rättspsykiatriska kvinnoavdelningen på S:t Sigfrids, numera Regionpsykiatriska kliniken i Växjö. Hit kommer patienter från södra Sverige, i första hand de som är dömda till rättspsykiatrisk vård. De kan ha begått mycket grova brott, till exempel mord och grovt narkotikabrott.

– Kvinnorna är här för att de ska få vård men de är även straffade. Det finns nåågot motsägelsefullt i det som man måste kunna hantera för att klara av att jobba här, säger Susann Åkesson.

I mån av plats tar avdelningen även emot patienter som är omhändertagna enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, lpt, men som blivit för svåra att ta hand om för hemklinikerna. Oavsett vilket lagrum som fört kvinnorna hit bär de ofta liknande traumatiska upplevelser med sig. Det är vanligt att kvinnorna har varit utsatta för sexuella övergrepp och incest. Att avdelningen inte tar emot några manliga patienter beror på att kvinnorna inte ska lockas att inleda en relation. De har problem med sina känslor och relationer och har ofta svårt med att stå ut när det känns svårt. Därför är det inte heller bra om någon går in i en relation och sedan kanske blir sårad.

– Vi jobbar med tvångsvård och det tar tid att motivera patienten. Därför måste all energi hon har läggas på arbetet med sig själv, säger Susann Åkesson.

Skadar sig själva
Gemensamt för patienterna är det självdestruktiva beteendet och flera brottas med självskadeproblematik. Det är vanligt att patienterna skär sig, försöker strypa sig eller sväljer vassa föremål. När det gäller att göra sig själv illa tycks idéerna aldrig sina. För en utomstående är det svårt att föreställa sig de scenarier som kan utspela sig på avdelningen. Susann berättar om patienter som skurit upp armar och magar och fyllt såren med jord.

Personalen på avdelningen agerar enligt en gemensam strategi vid de här tillfällena. Den går ut på att göra situationen så odramatisk som möjligt. Susann Åkesson menar att personalen måste ha mycket is i magen. För mycket uppmärksamhet och pysslande med patienten anses förstärka självskadebeteendet.

– Det ska vara så trist som möjligt. När vi är inne hos patienten pratar vi knappt och ställer inga frågor. Att jag sedan springer hundra kilometer i timmen i korridoren när patienten inte ser är en annan sak, säger Henrik Nilsson, behandlingspedagog på avdelningen.

Vad som har hänt pratar man i stället om under samtal i den dialektiska beteendeterapin, dbt:n, som är en terapiform som syftar till att lära patienten alternativa lösningar till det självdestruktiva beteendet. dbt består av både individuell samtalsterapi och av färdighetsträning i grupp en gång i veckan under två timmar.

– Då väljer vi ut den farligaste händelsen som patienten utsatt sig för den veckan. Hon får prata om vad som hände, hur hon kände innan och under det att hon skadade sig. Vi gör sedan en kedjeanalys för att försöka hitta ett mönster, berättar Susann Åkesson.

Runt varje kvinna finns ett vårdlag med tre kontaktpersoner och en omvårdnadsansvarig som ofta är en sjuksköterska eller, som Susann uttrycker det, en luttrad skötare. Vårdlaget är noga utvalt efter den enskilda patientens speciella behov.

Har hon missbruksproblem är det till exempel lämpligt att Henrik ingår i laget eftersom han är specialist på det, säger Susann Åkesson. Har patienterna problem med relationen till sin pappa är det lämpligt att välja någon man ur personalen som är i samma ålder som kvinnans pappa. För många av kvinnorna är det viktigt att lära sig att det även finns goda män.

Struktur och strikta ramar
Hela avdelningen genomsyras av struktur och strikta ramar. Dagen börjar med ett morgonmöte där alla får tala om vilka aktiviteter de tänker ägna sig åt under dagen. Den som inte kliver upp i tid kan inte komma senare under dagen och till exempel säga att hon vill gå runt Växjösjön som ligger i närheten av Regionpsykiatriska kliniken.

– I början tycker tjejerna att det är mycket krav här och många har väldigt svårt för det. Man kan säga att vi bedriver någon slags återuppfostran för att de ska kunna klara de förväntningar som samhället kommer att ställa på dem när de kommer ut, säger Susann Åkesson.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida