Självtest vid behandling med Waran ger färre dödsfall

Dödligheten hos personer som behandlas med Waran minskar med en tredjedel om patienterna testar blödningsbenägenheten själva jämfört med om de låter sig bli testade på en koagulationsmottagning eller en vårdcentral.

7 februari 2006

Det visar en systematisk granskning och metaanalys av 14 randomiserade och kontrollerade studier där effekten av självtestning och självdosering vid warfarinbehandling har jämförts med traditionell testning.

Metaanalysen är gjord av ett forskarteam vid Department of primary health care, University of Oxford, som nyligen publicerat resultaten i den ansedda medicinska tidskriften Lancet.

– Det är fantastiskt fina siffror. Vi har själva gjort lite enklare studier där vi dels har sett att patienternas värden ligger längre tid inom terapiintervallet jämfört med dem som testas på mottagningen, dels att sjukvårdskrävande vårdtillfällen för komplikationer minskar. Men att skillnaden var så här stor visste vi inte, säger sjuksköterskan Britt-Marie Underwood vid antikoagulationsmottagningen vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge utanför Stockholm.

Potent läkemedel

Regelbunden antikoagulantiabehandling med warfarin (Waran) används främst på personer som löper ökad risk att drabbas av tromboser, exempelvis på grund av förmaksflimmer eller inopererade hjärtklaffar. Vid överdosering riskerar patienten å andra sidan att drabbas av en livshotande blödning. Det är därför viktigt patientens blödningsbenägenhet regelbundet kontrolleras så att medicineringen vid behov kan justeras.

Totalt omfattar metaanalaysen drygt 3 000 patienter, varav hälften har testats på konventionellt sätt (kontrollgrupp) meden övriga har utfört testerna själva.

Färre tromboembolier

Forskarna konstaterar att självtestning leder till en minskning av tromboembolier med 55 procent (71 tromboembolier i kontrollgruppen mot 31 i självtestgruppen.). Antalet stora blödningar minskar med 35 procent (55 blödningar i kontrollgruppen mot 34 i självtestgruppen) medan småblödningar är lika vanliga i båda grupperna.

Antalet dödsfall oavsett orsak minskar med 39 procent (47 dödsfall i kontrollgruppen mot 29 i självtestgruppen).

Analysen visar också att personer som dessutom doserar läkemedlet på egen hand mer sällan drabbas av tromboembolier och att dödligheten i denna grupp är lägre jämfört med dem som enbart sköter själva testningen på egen hand.

Få egentestare i Sverige

Först i Sverige med att låta patienterna testa sig själva var Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Det var cirka tio år sedan. Sedan dess erbjuds denna möjlighet på ytterligare ett tiotal platser i landet.

Av cirka 80 000 patienter som står på långtidsbehandling med Waran uppskattar Britt-Marie Underwood att det endast är något tusental som testar sig själva.

– Ändå är det här någonting som de allra flesta klarar av på egen hand. Om inte, brukar det finnas någon make, maka eller annan närstående som kan hjälpa till, säger hon.

En av orsakerna till att självtestning ännu inte har blivit lika vanligt som vid exempelvis diabetes tror hon är att själva testmodulen inte ingår i högkostnadsskyddet för hjälpmedel. En analysapparat kostar i dagsläget drygt 6 000 kronor.

Nya riktlinjer

Tillsammans med en handfull sjuksköterskor runt om i landet ingår Britt-Marie Underwood i en arbetsgrupp som håller på att ta fram nationella riktlinjer för hur patientutbildningen ska utformas för de patienter som vill testa sin blödningsbenägenhet själva. Dessa väntas bli klara senare i vår.

– Med stöd av riktlinjerna hoppas vi att det ska bli lättare för nya vårdgivare att erbjuda sina patienter självtestning.

Mer om ämnet

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida