Augustpriset

”Sjuksköterska är ett perfekt jobb att kombinera med skrivande”

”Sjuksköterska är ett perfekt jobb att kombinera med skrivande”
Augustprisnominerade Ia Genberg är både författare, journalist och sjuksköterska. Bild: Sara Mac Key

Ia Genberg har blivit hyllad för relationsromanen Detaljerna som på måndagskvällen belönades med Augustpriset. Beslutet att utbilda sig till sjuksköterska tog hon på fem minuter för några år sedan. Att arbeta i psykiatrin har gjort att hon aldrig längre känner sig rädd för människor. Nu är det författaren i henne som går på galafest.

Kan du själv beskriva boken Detaljerna?

– Det är en roman som består av fyra porträtt. Berättaren möter de här människorna under olika delar av sitt liv. Man kan säga att den handlar om människor som försvinner men ändå inte helt försvinner och hur vi blir till genom att vara med andra.

Är berättaren du?

– Nej, det är litteratur – även om berättarjaget och jag själv delar en del erfarenheter. Men de känslor jag försöker gestalta är sanna, så på det sättet är boken helt baserad på verkligheten. I likhet med all annan skönlitteratur.

Berätta lite om skrivprocessen av Detaljerna.

– Den första coronavåren, 2020, hade jag hög feber. Jag gick fram till bokhyllan för att läsa om en bok, och när jag såg den lilla inskriptionen på försättsbladet översköljdes jag av minnen och satte mig ner och skrev utifrån denna upplevelse.

– När jag var klar med det första porträttet fortsatte jag med det jag egentligen höll på med, vilket var en annan bok, tills det andra porträttet dök upp. Jag visste inte hur de hängde ihop riktigt, men min förläggare läste och sa att jag skulle fortsätta. Det var en mödosam skrivprocess eftersom jag var sträng mot mig själv med att det skulle vara väldigt exakt hela tiden. Men så är den också bara 150 sidor lång, så jag var inte så uthållig kanske.

Hur känns det att vara nominerad till Augustpriset?

– Såklart kul och väldigt smickrande! 

Du är journalist, författare och blev 2017 klar som sjuksköterska. Varför utbildade du dig till sjuksköterska?

– Jag ville ha ett riktigt jobb med riktiga människor där jag kunde göra en verklig insats för andra. Jag fattade beslutet att bli syrra på fem minuter då jag hörde någon referera till en nystartad fantastisk klinik för våldsutsatta kvinnor i Centralafrika. Samma dag hade jag suttit och flyttat runt kommatecken i en text. Jag tänkte bara: ”va fan håller jag på med?”

– Arbetsmarknaden för sjuksköterskor var också avgörande, det är på många sätt ett perfekt jobb att kombinera med skrivande.

Vad har slagit dig när du började arbeta i vården?

– Att det alltid finns fler än ett perspektiv. Jag har mest jobbat inom psykiatrin och beroendevården i Stockholmsregionen, samt lite på bup. Bara på timme, vikariat och inhopp. Jag har aldrig haft ett fast jobb inom något yrke.

Räcker energin till båda jobben?

– Inte just nu, vården är satt på paus.

Hämtar du inspiration som författare i vården?

– Att arbeta inom psykiatrin har gjort att jag aldrig känner mig rädd eller ens speciellt främmande för människor och människors beteenden längre. När jag skrev Detaljerna var den känslan av närhet viktig, att texten skulle bulta och liksom bågna av liv. Det har blivit lättare att komma nära andra, att hoppa över rädslan.

Är någon scen i Detaljerna hämtad från din vårderfarenhet?

– Nej, men med vårderfarenheten kunde jag hålla diagnoserna borta från mina porträtt på ett mer medvetet sätt. Min erfarenhet av psykiatri hjälpte mig att skriva väldigt icke-psykiatriska porträtt. Berättarjaget möter de här människorna och alla deras krångligheter som hon både älskar och skär sig på. Jag försökte skriva alla porträtt på ett icke-bedömande och icke-diagnostiskt sätt.

Texten har uppdaterats eftersom intervjun gjordes innan priset tillkännagavs.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida