Sjuksköterskan Halina stannar i Lviv

Kriget i Ukraina har pågått i flera veckor och de ryska attackerna riktas även direkt mot sjukhus. Men sjuksköterskan Halina Podolets har inga planer på att lämna sin hemstad Lviv och jobbet på länssjukhuset.
36-åriga sjuksköterskan Halina Podolets, som bor och arbetar i den västukrainska staden Lviv, minns precis morgonen den 24 februari. Hon skulle just till bussen för att ta sig till jobbet på käkkliniken på länssjukhuset. Då fick hon höra att ryska styrkor angrep Ukraina.
Hon tystnar en stund innan hon kan berätta om sina upplevelser den morgonen.
– Det kändes hemskt. Sedan gick jag ut och tog bussen till jobbet.
Under de kommande dagarna beslutade många människor att fly till grannländerna, framför allt till det närbelägna Polen. Det var mest kvinnor och barn som lämnade staden, eftersom män i vapenför ålder, 18-60 år, inte släpps ut ur landet.

Halina Podolets, som har en dotter på 5 år och en son på 11 år, varken kan eller vill fly. Vissa medicinska yrken har, som hon säger, förpliktelser mot försvarsstyrkor och får inte lämna landet och hon räknas ju dit.
– Men jag skulle inte lämna mitt jobb även om jag hade kunnat. Jag tycker att det är så viktigt.
Hon verkar återigen sakna ord när hon berättar om bombningar av sjukhus i östra och södra Ukraina. Om döda patienter och sjukvårdspersonal. Om sjuksköterskor som tvingas gömma sig i sjukhuskällare.
– Sådant borde inte förekomma. Det borde finnas regler, även under ett krig, säger hon.
Halina Podolets arbetsplats, länssjukhuset, ligger i den östra delen av staden Lviv, i en klunga av flera sjukhus och medicinska institutioner. Många av husen här byggdes på 1800-talet, andra under sovjettiden, några är av ganska färskt datum.
Här arbetar hon 12-timmarspass varannan dag. I praktiken blir det 14 arbetspass eller cirka 168 timmar i månaden.
– För det mest opereras här skador som brutna käkar och frakturer i ansiktsben samt tandskador.
Sjukhuset fungerar än så länge ganska normalt och än finns tillräckligt med mediciner och sjukvårdsutrustning, säger Halina Podolets.
– Det har kommit en del sårade soldater till Lviv men än så länge inte till vårt sjukhus eller till min klinik. Vi erbjuder specialistvård som kanske just i detta läge inte finns större behov av.
Halina Podolets har arbetat som sjuksköterska i 16 år. Från början var tanken att bli läkare – utbildningen till sjuksköterska skulle bara vara det första steget på vägen.
– Sedan började jag att arbeta som sjuksköterska och förstod snabbt att det är det här jag vill göra. Och jag har aldrig ångrat det beslutet, försäkrar hon.
Att vara i Lviv i dessa dagar är en märklig upplevelse. Om man bortser från flyglarm som dånar över staden flera gånger om dygnet, dag och natt, ser det på många ställen ganska normalt ut. Hyllorna i livsmedelsbutikerna är ganska välfyllda, de flesta restauranger och caféer är öppna.

Men skenet bedrar. Till järnvägs- och busstationen kommer hela tiden flyktingar från de krigsdrabbade områdena i landets östra och södra delar och från huvudstaden Kiev. De flesta är kvinnor och barn som har rest i flera dagar. En del stannar i Lviv, andra fortsätter, oftast till det närbelägna Polen som redan tagit emot över 2,1 miljoner flyende människor.
Några dagar efter besöket i Lviv, på morgonen den 18 mars, beskjuts staden för första gången under kriget. Bomberna faller i närheten av Lvivs flygplats. När vi når Halina Podolets på telefon berättar hon att hon hade nattskiftet på jobbet när det skedde.
– Vad ska man säga? Ytterligare en hemskhet, säger hon.
Halina Podolets två barn har på sätt och vis vant sig vid situationen och hon har lärt dem att vara beredda och söka skydd när flyglarmet ljuder.
– De lider av att det har blivit mindre utevistelse och mindre kontakter med kompisar. Förskolor är stängda och skolorna har distansundervisning online, så de sitter mycket mer hemma. Många av deras kompisar har lämnat staden och landet.
Sjukvården under attack i Ukraina

Sedan Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari hade Världshälsoorganisationen WHO den 13 mars registrerat 31 attacker mot sjukvården i Ukraina. I 24 fall har hälso- eller sjukvårdsinrättningar skadats eller förstörts och i fem fall har ambulanser drabbats. Enligt den ukrainska hälsoministern Viktor Lyashko har tio av landets sjukhus totalförstörts, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.
Minst 12 personer har dött och 34 skadats i attackerna, enligt WHO.
Uppmärksammade händelser är till exempel bombningen av ett barnsjukhus i staden Mariupol och bombningen av två sjukhus i Zjytomir.
”WHO verifierar fler rapporter som kommer in om attacker, trots krav på skydd för vården. Attacker mot sjukvården och vårdpersonal påverkar direkt människors tillgång till livsviktig hälso- och sjukvård, särskilt kvinnor, barn och andra sårbara grupper”, skriver företrädare för UNICEF, UNPA och WHO i ett gemensamt uttalande, där man också ställer krav på omedelbar vapenvila.