Sjuksköterskan Mikael gör strålningen lekfull för barnen

Smygande dinosaurier, konstnärliga skattkartor och medicinska maskiner i leksaksstorlek. Det avdramatiserar tillvaron för barn som genomgår cancerbehandling på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Onkologisjuksköterskan Mikael Odström 3D-printar både pedagogiska modeller till patienterna och användbara verktyg åt kollegorna på sin fritid.

Kramar, selfies, jubel – och några skrämda tjut. Det är reaktionerna när en T-rex och en enhörning kommer lunkande i rulltrapporna, korridorerna och väntrummen på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Inne på Barn 3, där de yngsta cancerpatienterna vårdas, följer en liten flicka efter de väldiga varelserna på en polismotorcykel av sparkmodell. Vid tv-spelet släpper två pojkar med slangar i näsorna sina kontroller och hoppar i soffan för att nå upp till de korta dinosauriearmarna och göra high five.

– Vi brukar ordna någon överraskning på fredagarna eller när patienterna genomgått sin sista behandling, berättar onkologisjuksköterskan Mikael Odström som jobbar på strålbehandlingen.

Det är han som gömmer sig inuti den enorma, uppblåsbara skräcködlekostymen.

– Jag fick idén när vi hade en kille här som hade olika dinosaurietröjor vid varje besök. Det visade sig att han hade ett jättestort intresse.

Bekämpade jättebläckfisk

När pojken skrevs ut fick han en tavla som Mikael Odström målat. Bilden finns sparad i mobilen, tillsammans med många andra teckningar och pyssel som den konstnärliga sjuksköterskan skänkt till sina patienter som minne – och belöning för en svår och smärtsam kämpainsats mot tumörerna. Där finns fantasifulla julmotiv, läskiga halloweenmonster och en skattkarta som föreställer behandlingsrummet.

– Den skattjakten blev fantastisk. Barnet fick bekämpa en jättebläckfisk som stack ut genom förrådsdörren…

Mikael Odström har själv alltid varit hängiven sina hobbies: bland annat konst, musik, teknik och slöjd. I radhuset i Umeå finns ett helt rum med hemmabyggda arkad- och flipperspel, som är hans passion just nu. De ser ut som de klassiska modellerna från barndomens spelhallar, men såväl kulorna som de blinkande lamporna under glaset är digitala och syns och styrs på stora tv-skärmar som är inbyggda i träkonstruktionen.

– Jag har drömt om att ha ett eget flipperspel. Problemet är att de är dyra, och att man kanske tröttnar. Sedan upptäckte jag virtual flipper där man kan ladda hem mängder av olika spel. Jag ville visa mina barn att man kan bygga roliga saker med sina egna händer.

Han beskriver det som en ”perfekt” blandning mellan slöjd och teknik. Ungefär som hans jobb, där omvårdnad och teknik förenas. Sedan en tid tillbaka förgyller fritidsintresset även arbetslivet.

Ny blick på arbetsmiljön

För att lätt kunna fixa delar till sina flipperbyggen köpte Mikael Odström en 3D-skrivare. Apparaten laddas med en särskild plasttråd, som smälts ned i maskinen och skapar fysiska föremål. Ritningarna gör han själv i datorn, men det finns även färdiga på internet.

Möjligheten att tillverka egna plastprodukter har gett honom en ny blick på omgivningen, inte minst på sjukhuset. Idén till den första förbättringsåtgärden uppstod vid mötet med en patient som skulle strålbehandlas och nyss genomgått trakeostomi. För att säkra fria luftvägar behövde personalen vara snabba med den mobila sugen. Katetrarna förvarades i en trasig plastpåse på ställningen, vilket försvårade arbetet.

– Jag tyckte att det var en dålig lösning. Det finns kateterhållare som är dyra och tar tid att beställa. Så jag designade och skrev ut en egen. Jag visade den för chefen och sa att ”nu sätter jag på den och testar om den funkar”.

Händelsen utspelades för ett par år sedan och den lysgröna nätkonstruktionen är fortfarande hel och i bruk.

Sparar peanger

Vid ett annat tillfälle medverkade Mikael Odström på en hälsomässa på sjukhusområdet. Han ville introducera sin 3D-skrivare för kollegor och andra besökare.

– Jag funderade på vad alla sjuksköterskor skulle kunna behöva i sin vardag och kom fram till att det saknas en praktisk tejphållare. Hos oss använder vi mycket kirurgtejp. Antingen förvarar man rullarna i fickan, vilket inte är så hygieniskt, eller så trär man dem på en peang, vilket är lite slöseri med det verktyget. Dessutom går inte peanger att ha i rummet när man kör magnetkamera eftersom de är gjorda av metall.

Så han konstruerade en enkel variant i plast, som går att fästa i arbetsrocken. I dag använder flera av kollegorna på strålbehandlingen de färgglada tejphållarna.

Nästa uppfinning var ett verktyg som används för att lossa kärvande kopplingar till droppslangar.

– Om det läcker lite vätska eller salt så kan de bli svåra att öppna. Principen är samma som på en burköppnare, så det är inte någon unik idé. Men jag översatte den till vår lilla bubbla här på avdelningen. Vissa kollegor förstår inte alls meningen, men de som har ont i lederna eller andra problem med fingrarna tycker att det är väldigt hjälpsamt.

Han presenterade verktyget för regionens innovationssluss i hopp om att sprida den till en större krets av medarbetare. Det gjordes en undersökning för att kartlägga behovet.

– Jag delade ut tjugo verktyg och enkäter, och fick fem svar. Efterfrågan var inte så stor som jag hade trott och då rann det ut i sanden. Sjuksköterskor visade sig vara svårflörtade.

Lekfulla förberedelser

Nu har han precis avslutat sitt största projekt hittills: en minikopia av linjäracceleratorn som används vid strålbehandling. Den består av femton delar och innehåller flera av de funktioner som den verkliga maskinen har, med roterande axel och utfällbara röntgenskärmar.

– Tanken var att skapa en pedagogisk modell som kan användas för att förbereda både barn och föräldrar inför behandlingen på ett lekfullt sätt. Patienterna brukar komma hit på studiebesök, men det är en tekniskt avancerad miljö som kan vara stressande för ovana. Maskinella ljud och fläktar som låter. De flesta barn som vi behandlar är i dag nedsövda men målsättningen är att fler ska vara vakna. Det ställer höga krav på förberedelserna.

Både på avdelningen och i hemmet ligger kasserade prototyper och delar av modellen, som inte blivit riktigt som upphovsmannen tänkt. Mikael Odström har jobbat i cirka ett halvår med utvecklingen.

– Det hör till att göra fel och jag har lärt mig mycket på vägen. Det har varit jätteroligt och samtidigt enormt frustrerande.

3 x printade prylar

Tejphållaren: Något som alla sjuksköterskor behöver i sin vardag. Kan fästas på rockslaget.

Tången: Används för att lossa kärvande kopplingar på droppaggregat. Uppskattad av kollegor med ledbesvär.

Leksakerna: Ledade ödlor, hajar och andra djur som barn får med sig från undersökningar och behandlingar. Ritningarna är nedladdade från internet.

Att investera så mycket av sin fritid och sin lön på saker som ska användas i jobbet blir i längden slitsamt och dyrt. Men Mikael Odström har svårt att inte förverkliga en idé när han får den.

– Jag har alltid gjort saker bara för att jag kan. Det är så jag fungerar. Om jag kan rita en dinosaurie och ett barn uppskattar teckningen, då gör jag det. När jag kommer på ett sätt att lösa ett problem genom att 3D-printa en pryl till en relativt billig peng, så gör jag det.

”Får bra pepp”

Drömmen hade förstås varit att få jobba med sina kreativa projekt på arbetstid, men det är inget han förväntar sig.

– Jag tycker att jag får bra pepp av min arbetsgivare. Cheferna stoppar mig inte på något sätt. Men de kan ju inte be mig att lämna strålmaskinen så att jag kan ägna en halvtid åt att sitta och rita. Det är inte mitt jobb. Men det är kul att kunna införliva de här kunskaperna i yrket.

Han tror att 3D-skrivare kommer att fylla en viktig funktion i framtidens vård.

– Nyligen läste jag om forskare som skrivit ut en lins. Utvecklingen på det här området går jättefort. Vem vet, i framtiden kanske man häller i en liter mjölk i skrivaren och får ut ett lårben!