Sjuksköterskor lär av barnmorskor: Det är aldrig för sent för knipövningar

Livskvaliteten ökade för kvinnor på äldreboenden när en barnmorska lärde sjuksköterskorna att prata om underlivsbesvär.

10 november 2006

– Kvinnor har rätt att ställa krav på att få hjälp med sina underlivsbesvär och det går ofta att hjälpa dem till en betydligt bättre livskvalitet med väldigt små insatser, säger Ulla Lönn, medicinskt ansvarig sjuksköterska i Stockholmsstadsdelen Norrmalm.

Det startade som ett samarbetsprojekt mellan tre stadsdelsförvaltningar i Stockholm förra året. Idén fick Ulla Lönn efter att ha läst en rapport från Vårdförbundet om barnmorskans roll för äldre kvinnors hälsa och sexualitet.

Hon engagerade en barnmorska för att inventera kvinnornas hjälpbehov på tre kommunala boenden och utbilda personalen. Förutom att dela med sig av sina kunskaper lärde barnmorskan också sjuksköterskorna att prata naturligt med de boende om gynekologiska problem, urinläckage och annat.

”Det hör till åldern”

De 75 kvinnor som ville delta i projektet hade besvär med urinläckage, gynekologiska problem eller använde inkontinenshjälpmedel utan att någon utredning om inkontinens hade gjorts. 

Urinläckage visade sig vara det mest utbredda och allra största problemet. För många drabbade påverkar läckaget det dagliga livet i väldigt hög grad. – De skäms, tror sig vara ensamma i världen om problemet, isolerar sig och håller igen på vätskeintaget för att slippa gå på toaletten så ofta, säger Ulla Lönn.

Hon säger att de i projektet arbetade mycket med attitydfrågor. Både kvinnornas egna, sjuksköterskornas och övrig personals. I alla läger har tankarna funnits att läckage hör till det naturliga åldrandet.

Många av de kvinnor som deltog i projektet blev hjälpta med lokal östrogenbehandling. En kvinna som tidigare hade behövt kissa uppåt 30 gånger om dagen behövde sen inte ens gå tio gånger. – Det innebar att hon vågade ge sig ut, i stället för att sitta hemma, berättar Ulla Lönn.

Bäckenbottenträning visade sig också ha god effekt i alla åldrar.

De kvinnor som var med i projektet var mellan 85 och 92 år gamla.

Satsa på nyinflyttade

Utgifterna för inkontinenshjälpmedel minskade inte så mycket som de till en början hade trott att de skulle göra.

– Många av damerna hade bott på äldreboendet länge och vant sig vid sina hjälpmedel, säger Ulla som en förklaring. Det är nog viktigt att sätta in resurser på de nyinflyttade så att de aldrig behöver börja med hjälpmedlen.

Dessutom bytte de under projektets gång till inkontinensbyxor för de boende som hade en demenssjukdom.

– Inkontinensbyxor är dyrare mer normaliserande. Personer med demenssjukdom har problem med alla förändringar. Med byxor är handgreppen vid toalettbesök desamma som de alltid har varit. Vi vill att alla kvinnor ska få assistans så att de kan gå på toaletten, oavsett om de har inkontinenshjälpmedel eller inte.

Barnmorskan behövs

Vid utvärderingen ansåg en stor andel av kvinnorna att de hade fått god hjälp för sina problem och nu håller arbetssättet på att införas i ytterligare fem stadsdelars kommunala äldreboenden. Målet är att alla kvinnor inom Stockholms stads vård- och omsorgsboende ska utredas om sitt eventuella urinläckage och få hjälp.

– Det här är en uppgift som numera ska ingå i personalens normala arbete. Men om kompetensen ska upprätthållas behöver vi tillgång till barnmorskans specialkunskaper. Och det är inte lätt att locka barnmorskor till äldreomsorgen, konstaterar Ulla Lönn.

Rapporten om projektet heter Alla har rätt att få gå på toaletten.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida