”Sjuksköterskor och ledning behöver öva katastrofläge mer”

Hur Stockholms sjukvård skulle klara en kris med många akut skadade beror på när den händer, och erfarenheten hos de som är i tjänst. Sjuksköterskan och före detta marinkårssoldaten Jason Murphys avhandling visar att kompetensen brister och övning behövs.

Året efter terrordådet på Drottninggatan intervjuade Jason Murphy de beredskapssamordnare på Stockholms akutsjukhus som arbetat vid händelsen. Beredskapssamordnarna är sjuksköterskor, och ingår i sjukvårdsledningen vid en kris eller katastrof.

Det slumpade sig så att alla sjukhusens ledningsgrupper haft katastrofövningar hösten innan terrordådet. Vid de tillfällena deltog Jason Murphy för att i en observationsstudie analysera sjukvårdsledningarnas arbete. Resultatet visar att de var för reaktiva.

– Under övningarna fattade de tydliga och bra beslut, men var för reaktiva. Där låg svagheten. De fattade snabba beslut om den akuta situationen. Men ledningsfunktioner behöva tänka proaktivt, framåt, och planera för sjukhusens långsiktiga kapacitet. En katastrof kan ha flera dagars påverkan på vården. Då behöver ledningen kunna se vilken uthållighet som finns gällande personalresurser, säger Jason Murphy.

Jason Murphy har själv bakgrund som marinkårssoldat i USA, och var specialist inom antiterrorism under ett par år. Sedan han flyttat till Sverige har han utbildat sig till, och arbetat som, sjuksköterska. I januari doktorerade han i ämnet katastrofberedskap vid Karolinska Institutet i Stockholm.

Falska rykten vid terrordådet

Bara några månader efter att han observerat hur sjukvårdsledningarna klarade sitt arbete under katastrofövningarna ställdes sjukhusen inför den verkliga händelsen på Drottninggatan. Den kännetecknades av mycket ovisshet och desinformation.

Jason Murphy bestämde sig för att göra uppföljande intervjuer med  beredskapssamordnare och andra i ledningsfunktion som arbetade på de sex akutsjukhusen i Stockholm vid tidpunkten för terrordådet.

Han börjar med att lyfta fram vikten av att det finns tillförlitlig information och kommunikation för att klara krishanteringen av sjukvård.

– En stor skillnad mellan övningarna och terrordådet var osäkerheten och den falska ryktesspridningen om skeendet på Drottninggatan. Beredskapssamordnarna räknade med att få information från regionens särskilda sjukvårdsledning, som vid övningen, men fick väldigt lite.  Då uppstod en viss handlingsförlamning, följd av att de för att stilla osäkerheten aktiverade ledningsgrupp och hela sjukhus.

Akutsjukhusen i katastrofläge

Alla akutsjukhusen beslöt att gå upp i katastrofläge, förutom Södertälje. Jason Murphy förklarar att det visserligen först kan låta självklart att göra så vid ett misstänkt terrordåd, men att det också kräver stora resurser på sjukhusen. När sjukhusens katastrofplaner utlöses börjar hemskickningar och omflyttningar av patienter från alla avdelningar, för att bereda plats för de akut skadade som förväntas komma in.

– Risken är att det kan få fatala följder. Samtliga intervjuade insåg att det var en överreaktion då det visade sig att katastrofen på Drottninggatan inte var så stor, sett till antalet skadade patienter i behov av sjukhusvård, säger Jason Murphy.

Hans studie visar att viss grundläggande kompetens saknades.

– Många som intervjuades var exempelvis förvånade över att kollektivtrafik stängdes av. Men enligt en rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap så är det en relevant åtgärd. Men sjukvården blev tagna på sängen, det påverkade hur patienter kunde resa hem och hur nyckelpersoner kunde ta sig till arbetet.

Jason Murphy påminner om att tidpunkten för terrordådet, en eftermiddag vid tretiden, hade en fördel inom sjukvården. Den tiden har man dubbelbemanning när dagpersonalen överlämnar till kvällspersonalen.

Förutom sjukhusens ledningsberedskap vid en katastrof undersöker avhandlingen även vilken kompetens sjuksköterskorna på akutmottagningarna behöver ha.

Överskattar sin kompetens

Först kartlades vilken kunskap sjuksköterskorna behövde, vilket blev 69 kompetenser. Sedan fick de skatta sin egen nivå vad gäller dessa. Till det användes en skala utifrån omvårdnadsteoretikern Patricia Benners koncept  ”från novis till expert”.

– Resultatet visar att de överskattar sin kompetens, som är relativt låg. Min uppfattning är att det beror på att de inte får tillräckligt med utbildning och träning. Det är ett övergripande tema, att beredskap inte prioriteras. Området är nu beroende av personligt engagemang hos vissa nyckelpersoner och inte tillräckligt för förankrat på ett övergripande plan. För många anser att övningarna är en kostnad och inte en investering, säger Jason Murphy.

I höstas gjordes uppföljande intervjuer med andra än beredskapssamordnarna, i ledningspositioner på akutsjukhusen.

– Deras bedömning är att beredskapen nu är mycket sämre än tidigare. Det kan oroa mig och vi ska vara glada att det inte inträffat någon större allvarlig händelse under tiden.

Då syftar han på en hastig händelse. För samtidigt har pandemin pågått.

– Pandemins start går att jämföra med en katastrof om man utgår ifrån att definitionen är att sjukvårdsresurserna inte räcker till, och att människor dör som man i normala fall kunnat rädda.

Hur tänker du just nu kring det förändrade säkerhetsläget i Europa efter invasionen i Ukraina?

– Jag känner mig orolig. Men samtidigt har jag en tilltro till att världen kommer handskas med det här på rätt sätt. Som jag förstår det så är FN, Nato, USA och Europa eniga – det här ska inte få fortsätta.

– På lite längre sikt tänker jag på att sjuksköterskor kommer att behövas om det blir en flyktingvåg, och det behövs en beredskap för det, vilket jag hoppas att vi är förberedda inför, säger Jason Murphy.

Han har själv visst samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och har tidigare åkt ut på deras uppdrag. Nu har han kontaktat dem för att höra sig för om eventuella planerade insatser, vilket visade sig ännu inte vara aktuellt.

– Som tidigare soldat går mina tankar också till de ukrainska männen mellan 18-60 år, som nu inte får lämna landet. Jag tycker synd om dem, det måste kännas extremt olustigt.

Läs avhandlingen Hospital Incident Command Groups’ and Emergency Department Registered Nurses’ Disaster Preparedness  här.